Kornellshow

Blommande divor som får beundrare att flockas och trädgårdshjärtan att slå snabbare. Blomsterkorneller väcker uppmärksamhet och berör, och deras popularitet verkar bara växa för varje år. 

Text Emma Olevik / Foto Pernilla Bergdahl

Vad är egentligen det där för buske? Plantan som står i full blom får mig att stanna upp, gå närmare och sträcka ut handen och känna. På håll påminner den om andra vårblommande buskar, men det är något med blommornas elegans som sticker ut och lockar en närmare. Den ger ett exotiskt, nästan lite överjordiskt intryck med sina släta blomblad med distinkt form. Blomsterkornell är en riktig diva som stjäl allt rampljus och lockar beundrare i flockar när den blommar. Och den är fortfarande så pass ovanlig att den skapar uppståndelse och wow-effekt där den planteras.

Kanske är anledningen till att man fastnar lite extra för blomsterkornellerna att deras blommor inte består av blomblad i den vanliga bemärkelsen, utan är så kallade högblad som sitter strax under de egentliga blommorna, som hos blomsterkornellen är miniatyrsmå och samlade som en tät liten boll. De fyra högbladen sitter symmetriskt mitt emot varandra två och två. De geometriskt enkla och formstarka blommorna står i kontrast till buskarnas mer yviga och organiska växtsätt. När plantorna översållas av rikliga mängder blommor får man nästan intrycket av att någon suttit i timtal och tillverkat blommorna för hand med minutiös noggrannhet, för att sedan lite vårdslöst bara kasta ut dem på måfå över busken.

Blomsterkornell, Cornus florida, i full blom i De Badande Wännernas trädgård i Visby.

Även om blomsterkorneller fortfarande är relativt ovanliga buskar ute i villaträdgårdarna är de utan tvivel på frammarsch och blir alltmer populära. De börjar dyka upp i offentliga miljöer och syns på både trädgårdsmässor, garden shows och i sortimentet hos välsorterade plantskolor. Det är ingen billig buske som man använder till häck, buskage eller som bakgrund. Blomsterkornellen är definitivt juvelen i trädgårdsdiademet, en solitär som placeras som en praktpjäs där man kan njuta av dess blomstershow på bästa sätt.

Blomsterkornellerna vi hittar i plantskolor här hos oss härstammar oftast från Östasien. Där växer de naturligt i bergsskogar i Kina, Japan och Korea. Koreansk blomsterkornell, Cornus kousa, och kinesisk blomsterkornell, Cornus kousa var. chinensis, är två av de sorter som ofta finns att köpa i Sverige, och som dessutom grenar ut sig i ytterligare olika namnsorter med skilda utseenden och egenskaper. Det har även tagits fram en del hybrider som fått med sig arv från olika grenar av familjen.

Cornus är ett släkte som samlar runt 60 olika arter av dekorativa buskar och små träd med rätt olika utseende. Där ingår exempelvis rysk kornell, Cornus alba, som odlas främst för sina röda stammar och dekorativa lövverk. Men det är blomsterkornellerna, där plantor av både Cornus kousa och Cornus florida och hybrider mellan dessa och andra Cornus ingår, som verkligen sticker ut i släktet, och som är fokus för den här artikeln. I handeln går de ofta kort och gott under namnet blomsterkornell oavsett släktskap. De olika namn­sorterna av blomsterkornell skiljer sig åt i både blommornas form och färg. Den populära ’Venus’, som är en hybrid, har riktigt stora benvita högblad som bildar blommor på upp till 15 cm i diameter. Den får dessutom dekorativa röda jordgubbsliknande frukter och en flammande röd höstfärg. ’Venus’ är härdig upp till zon 3 i skyddat läge. Koreansk blomsterkornell ’Satomi’ blommar med ljust rosa högblad som sitter kvar länge. Det är den härdigaste av de rosablommande sorterna, den klarar sig också upp till zon 3. Även ’Satomi’ får fin röd höstfärg på bladverket. Det finns också sorter med smalare, gracilare högblad som skiftar i både limegrönt och lite rosa. Hos kornellen ‘Rosy Teacups’ sitter blommorna lite upphöjda och högbladen är svagt skålformade, vilket ger en fin effekt av att blommorna nästan svävar ovanför bladverket.

Ovan t v: Pagodkornellens (C. controversa) blommor sitter i klasar och saknar blomsterkornellernas stora högblad.
Mitten: ’Aurora’ är vanligtvis vit, men här har blomman skiftat i rosa, något
som kan bero på tid på säsongen, väder och vind och hur plantan mår.
T h: Utseendet hos kinesisk blomsterkornell (C. kousa var. chinensis) kan variera ganska friskt, här är högbladen smala och spetsiga och skiftar i rosa i topparna. 

I Nordamerika är Cornus florida den vanligaste blomster­kornellen, på engelska Flowering dogwood. Denna närbesläktade ”kusin” är mycket lik de asiatiska sorterna till ut­seendet, men är alltså inhemsk i Nordamerika. Där har man sedan länge en tradition av att beundra blomsterkorneller. I amerikanska delstater som Texas, Virginia och Georgia, där dogwood-träden är naturligt förekommande, anordnas varje vår i många städer så kallade Dogwood Trails – guidade turer eller markerade rutter där besökare får vandra och njuta av de blommande träden, både i privata trädgårdar och i offentliga miljöer. Traditionen skapades redan på 1930-talet och var ett sätt att locka turister och sätta sin lilla stad på kartan. Många av vandringarna har växt till festivaler som omfattar både hantverk, konstutställningar och musikevenemang, vid sidan om huvudattraktionen, de blommande träden.

En annan släkting i cornus-familjen, även den inhemsk på den nordamerikanska kontinenten, är pagodkornellen, Cornus controversa. Denna kornell har inte den magnifika blomningen med snövita eller rosa högblad som blomsterkornellen har. Pagodkornellens blommor är i stället små och gulvita och sitter i små klasar. Däremot har denna kornell en häftig arkitektonisk kvalitet i och med sitt speciella växtsätt. Dess grenar växer horisontellt rakt ut från stammen och placerar sig i olika skikt, eller våningar, vilket ger de små träden ett karaktäristiskt utseende som för tankarna till asiatiska pagoder. Liksom sina kusiner fungerar detta träd riktigt bra som en solitär i trädgården, inte minst under vintersäsongen då det eleganta grenverket blir än mer tydligt.

Överst t v: Med något mörkt i bakgrunden, som en rödbladig lönn, ­kommer blomsterkornellens blommor fram extra vackert. 
T h: Rysk kornell (C. alba) ’Ivory Halo’ odlas för det vackra bladverket och de vinröda grenarna. 
Nedan t v: Blomsterkornell (C. x elwinortonii) ’Rosy Teacups’ är så
ny på den svenska marknaden att zonangivelse inte finns än.
Nedan t h: Kinesisk blomsterkornell (C. kousa var. chinensis) ‘China Girl’ blir ett sött litet träd eller buske på 2–3 m och klarar zon 1–2(3).

Medlemmarna i cornus-familjen har liknande skötsel­krav. De tycker generellt inte om hård vind så de bör placeras på en relativt vindskyddad plats. De små träden eller buskarna trivs i full sol till halvskugga, full sol ger bättre blomning men under varma perioder riskerar solen att torka ut växten, så halvskugga kan vara bättre i varmt klimat. Väldränerad och näringsrik jord gillas av kornellerna. Direkt efter plantering bör man skämma bort sin kornell med regelbunden vattning tills den riktigt har etablerat sig, man får se upp med uttorkning upp till två år efter plantering. En lättare gödsling på våren gör plantan gott, men för mycket kväve kan leda till att bara bladverket gynnas och inte blomsättningen. Blomsterkornell och pagodkornell behöver sällan beskäras, men döda eller skadade grenar kan behöva tas bort. Man kan också försiktigt tunna ut grenverket om det blivit för tätt, det förbättrar luftflödet och minskar risken för svampangrepp. Blomsterkornell blommar vanligtvis inte förrän den blivit 3–5 år gammal, så har man införskaffat ett ungt exemplar får man ha tålamod. I zon 1–2 trivs de flesta blomsterkornellsorter, i zon 3–4 bör man tänka på att placera busken i ordentligt skyddat och soligt läge. I zon 5 och uppåt är det svårare att få blomsterkorneller att överleva, men det kan gå att skapa skyddade mikroklimat, exempelvis nära en husvägg, eller att odla plantan i en stor kruka som flyttas till frostfritt vinterförvar.

I Slottsträdgården i Malmö står ett ståtligt exemplar av koreansk blomsterkornell ’Venus’ som under sin blomningstid alltid tycks ha en liten beundrarskara kring sig, med kameror i högsta hugg. Kanske kan vi uppe i Norden på sikt utveckla våra egna blomsterkornellvandringar, allt eftersom buskarna och de små träden blir vanligare? Om vi importerar den amerikanska traditionen med kornellvandringar, låt oss hoppas att privata trädgårdsägare även smittas av traditionen att plantera dessa paradväxter så de syns från gatan. Visst finns det något värmande i tanken att plantera för att glädja även andra, inte bara för att skapa ett vackert blickfång för sig själv. Och att på så sätt i förlängningen bidra till att hela staden får rykte om sig att vara den vackrast blommande på våren. Tänk vad fint om trädgårdens vackraste primadonna inte blir ett exklusivt smycke som göms undan bakom höga häckar, utan får vara en showande diva som håller föreställning för var och en som råkar gå förbi. Kanske får hon sällskap av fler blommande artister längs gatan, och till slut har vi vår egen blommande kornellfestival. Det finns något hoppfullt i tanken att prydnadsväxter kan skapa gemenskap och fungera som inbjudande bryggor till kontakt mellan grannar och främlingar, stället för att bygga gröna murar och skapa avskildhet mellan oss.