Välkommen till Trädgårdsliv

PremiumPrenumerera

Tuktat & vilt

 

Runt det pittoreska huset klätt i faluröd fjällpanel har Petra Lindvall skapat en trädgård där naturtomt möter ordnad trädgård och blir till en harmonisk helhet.

 

Av Klas Kihlberg

 

 

Ovan: Buxbomsparterren med vattenporl i mitten och den klassiska ormbunkssoffan intill.

 

En del trädgårdar verkar så där självklara på något sätt. Som om de alltid funnits där och sett ut som de gör. Petra Lindvalls trädgård i Tungelsta är just en sådan. Att den dessutom är otroligt vacker och tilltalande ska förstås tilläggas. Även om trädgården skiftar vad gäller uttryck och känsla hänger allt samman tack vare enhetlighet i färger och material. Det blir till en lugn helhet.

Här möter det naturlika – med mossbelupna stenar, berg i dagen, gamla ekar och tallar – det mer formella, som den strikta buxbomsparterren, den ovala köksträdgården, omgiven av en häck av lärk, och de vackra grusytorna av stenmjöl. Det som får allt att hänga ihop är allt det gröna och faluröda. Det gröna i växtligheten förstås, men också i en hel del av det målade – som ormbunkssoffan vid parterren och utemöblemanget i trä vid entrén. Det faluröda i alla byggnader, staket och grindar. Och så att i stort sett allt det byggda är av trä inte att förglömma.

– Vi har haft ambitionen att både hus och trädgård ska se ut som att det alltid varit så här, berättar Petra när jag hälsar på en solig oktoberdag. Men egentligen är det vi som har gjort i stort sett allt, i alla fall när det kommer till trädgården.

Petra är landskapsarkitekt och jobbar sedan många år på Haninge kommun som stadsträdgårdsmästare. När hon och hennes man Sven och deras två barn kom hit för 20 år sedan var det mest fråga om en naturtomt, ett torp i skogen som en gång hört till gården Skogs Ekeby.

– Jag hade sett det flera gånger och blev så förtjust i huset med sin fjällpanel i falurött.

Panelen är av samma slag som på stationshuset i Tungelsta, ritat av Ferdinand Boberg, och Petra misstänker att någon måste ha fått tag på överbliven panel och satt på huset när det byggdes till i början av 1900-talet. När de själva byggde ut huset var de noga med att det underordnades sig det gamla. Sven, som är arkitekt och industridesigner, ritade den nya tillbyggnaden så att den nästan kryper längs med berget.

– Det är planerat inifrån och ut, förklarar Petra. Med stora fönster som ger fina utblickar mot trädgården, som tavlor.

 

 

Ovan: Petra inspirerades av Beth Chattos kända grusträdgård men tyckte inte det fungerade så bra och gjorde därför stenkanter längs rabatterna istället, täckte jorden med grus och så har växterna fått fröså sig ut på grusplanen, även upp mellan trädgårdsmöblerna.

 

Mycket av trädgården har fått växa fram allt eftersom. När de köpte huset visste de att det skulle byggas fler hus intill så redan från början ville de boa in sig och skapa insynsskydd med träd och buskar. Petra har utgått från förutsättningarna här, med morän och mycket sten. Stora stenar som har tagits upp ur marken och behållits har de sett till att gräva ned ordentligt igen så att det ser naturligt ut och låtit mossan täcka dem. Den stora berghällen på västsidan skalade de bort all jord från och planterade vildvin som täcker stora delar av den.

– Jag satte även mycket kryptimjan där men den har nästan försvunnit helt nu.

Men även om mycket har vuxit fram utan någon direkt plan är andra delar av trädgården desto noggrannare planerade med ritningar, det gäller inte minst buxbomsparterren söder om huset. I de små kvarteren växer tulpaner och förgätmigej på våren och pioner på försommaren. I mitten står en urna där det porlar vatten.

– Någon sa att buxbom inte skulle klara sig här men det har ju gått hur bra som helst. För mig är parterren lite av en flirt med trädgårdshistorian och det blir också en fin kontrast mellan tuktat och vilt.

 

 

Ovan: Det gamla huset är klätt i faluröd fjällpanel av samma slag som på stationshuset i Tungelsta, ritat av Ferdinand Boberg.

 

Just spännvidden mellan tuktat och vilt är något av huvudtemat i trädgården. Klippt gräs, grusytor och formklippt möter ängspartier och skogsliknande miljöer. Just ängarna är något av trädgårdens höjdpunkt på våren och i början av sommaren, med mängder av lökväxter, gullvivor och längre fram prästkragar, natt och dag och andra ängsväxter. Allt slås eller klipps ned i slutet av sommaren så vid mitt besök i oktober är det skådespelet för länge sedan över.

Nu är det istället höstfärgerna på träd och buskar som lyser upp och ger liv åt trädgården. Lönnarna börjar skifta i gult och vingbenveden vid entrén lyser korallröd. Och så färgstarkast av allt: det djupröda vildvinet på husets glasveranda och på den stora berghällen.

– Vi vill att det ska vara vackert i trädgården året om, därför har vi också satsat mycket på fina staket, grindar, plank och andra byggda element och målat allt i samma faluröda färg, så det hänger ihop.

Just den omsorgen om detaljer märks redan vid infarten, vid garaget – där två rejäla träpelare markerar entrén till trädgården och det smäckra trästaketet som löper vidare, och tas vid av en pergola. Allt i samma röda färg. Två hjulspår leder in på tomten upp mot huset och i fonden anas växthuset.

– Växthuset fick vi av en odlare här i trakten, när det skulle rivas. Tungelsta är känt för sina stora växthusodlingar förr i tiden. Vi hade sett växthus från Sweden Green House och ville ha något liknande, och faktum är att de har hämtat sin inspiration just från de gamla växthusen här i Tungelsta.

Petra och Sven använder sitt mest som ett uterum eftersom det står ganska skuggigt och därför inte är optimalt för odling. Men här finns förstås en hel del växter, som citrus, myrten och pelargoner.

– Växthuset skymmer dessutom mot grannarna och är ett fint blickfång när man kommer från uppfarten.

 

 

Ovan: Köksträdgården omges av en häck av lärk och ett kastanje­staket. Förr var detta platsen för barnens studsmatta, som
Petra ville dölja.

På västra sidan ändrar trädgården karaktär och blir mer naturlik och modern. Längs med tillbyggnaden löper ett trädäck som är figursågat längs med berghällen. Trädäcket sticker ut över en liten damm som ser ovanligt naturlig ut och på berghällen samsas mossa och lav med inplanterad sedum i bergskrevorna.

– Det är helt insynsskyddat på den här sidan och här kan vi sitta i kvällssolen, berättar Petra. Men jag trivs nog ändå bättre på de andra sidorna, där det är mer av trädgård än här.

Jag förstår vad Petra menar – alla har vi väl favorit­delar i en trädgård, där vi helst dröjer oss kvar. Men förändringen i karaktär på denna sida sitter som hand i handske tycker jag, och det känns som en naturlig och fin övergång från det kultiverade till det ”vilda”. Över huvud taget är trädgården ett särdeles lyckat exempel på hur man kan  till en harmonisk helhet mellan naturtomt och ordnad trädgård. Och som känns intressant hela vägen. Det är ett konststycke i mina ögon!

 

Petra Lindvall är landskapsarkitekt och arbetar som stadsträdgårdsmästare i Haninge kommun. Läs mer om trädgården vid huset i Tungelsta i boken Hur en trädgård blir till (Norstedts, 2013) av Torsten Wallin. Eller följ Petra på instagram: @vardagstradgard 

Premiuminnehåll

Premium content
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.
More than 120 articles featuring amazing gardens and plants.

Prenumerera på Trädgårdsliv och du får 4 nummer bekvämt hem i brevlådan.

+

Ta del av allt innehåll här på Trädgårdslivs hemsida.
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.