Välkommen till Trädgårdsliv

PremiumPrenumerera

Jardím Botanico do Rio

 

Som en förlängning av atlantregnskogen breder sig Rios botaniska trädgård ut under kristusstatyns beskyddande armar.

 

Av Klas Kihlberg

 

 

Ovan/Above: Palmallén skär rakt igenom trädgården och består av 134 kungspalmer som alla ­här­stammar från en och samma moderpalm.

 

Att Rio de Janerio hör till en av världens mest spektakulära och vackraste städer är nog de flesta medvetna om. Stränderna Copacabana och Ipanema, kristusstatyn på Corcovado, kabinbanan upp till sockertoppen – alla välkända landmärken återgivna otaliga gånger i resemagasin och turistbroschyrer.

Men att Rio räknas som en av de grönaste var för oss något nytt. Vi får dock veta att ingen stad i världen kan skryta med så omfattande grönområden inom stadsgränserna. Regnskogen skär bokstavligen rakt in i staden, uppför bergen, runt kåkstäder, ända in till de mest centrala delarna. Och här i kanten, under kristusstatyns beskyddande hand, ligger en av stadens stora sevärdheter: botaniska trädgården, Jardím Botanico. En plats som dryper av kolonialhistoria och som blir en utmärkt utgångspunkt för att lära sig mer om Rios och Brasiliens historia, flora och fauna. Men det är också en perfekt plats att dra sig undan storstadens larm och intryck och man spenderar lätt flera timmar här i skuggan av alla palmer.

 

 

Ovan t v (left): I orkidéhuset finns inte bara orkidéer; här en demon- eller fladdermusblomma, Tacca chantrieri, som växer vild i Indien och Sydostasien. T h (right): Fackelingefära, Etlingera elatior, på väg att slå ut. 

 

Kunglig trädgård

Det hela började egentligen långt härifrån, i Europa, när Napoleon I invaderade Portugal 1807. Med engelsk hjälp flydde kungafamiljen och hela hovet om 10 000 personer till Rio de Janeiro. Staden blev i ett slag en riktig huvudstad av europeiskt snitt. I jakten på nya utkomstkällor lät prins-regenten, sedermera kung João VI, anlägga en stor kunglig trädgård för provodlingar av träd och kryddväxter från Västindien och Asien. Fjorton år senare, samma år som Brasilien blev självständigt, öppnades trädgården för allmänheten, nu som en botanisk trädgård.

 

 

Palmallén

Jardím Botanico innehåller förstås allt det man förknippar med en botanisk trädgård: stora, systematiska samlingar av växter, framför allt tropiska och subtropiska arter. Men botanik i all ära, trädgårdens huvudnummer för oss är ändå den majestätiska allén, 750 meter lång och bestående av 134 kungspalmer (Roystonea regia), som börjar vid huvudentrén. Alla härstammar de från en och samma palm, Palma Mater, planterad av prinsregenten själv för 200 år sedan. För att säkerställa det monopol man fått på den importerade dyrgripen fick botaniska trädgårdens personal order om att plocka och bränna all frukt. Men föga hjälpte det: enligt sägnen klättrade slavar som arbetade i trädgården upp i träden nattetid, sålde frukterna illegalt och använde pengarna för att köpa sig fria. Snart hade kungspalmen spridits över hela Brasilien. Palma Mater nådde till slut en höjd av 39 meter när den till slut träffades av blixten 1972. Stammen kan idag beskådas på det botaniska museet.

Palmallén bildar en tydlig mittaxel i ett rutnät av palmkantade grusgångar och kanaler. Den leder oss fram till trädgårdens mittpunkt, Musornas fontän, en mäktig pjäs från förra sekelskiftet av svartmålat gjutjärn. Vidare in i trädgården når vi den nerlagda krutfabriken som numera huserar medcinalväxter. I sitt förfall liknar den något taget rakt ur Djungelboken. Efter att ha kryssat fram bland enorma stånd av jättebambu kommer vi fram till en konstgjord sjö med jättenäckrosor som flyter omkring, likt stora gröna pajformar.

Vid sidan av alla palmer hyser trädgården en mängd inhemska trädslag. Naturligtvis finns här flera exemplar av bresiljaträd, Caesalpinia echinata, eller ’Pau Brasil’ på portugisiska. Ur dess röda kärnved utvanns färgämnet brasilin, åtråvärt i renässansens Europa för att färga den kungliga, röda sammeten. När portugiserna först kom hit var det just bresiljeträden som lockade vidare exploatering och som slutligen gav kolonin dess namn. Ett annat roligt och udda träd kallas på engelska för Canonball tree, Couroupita guianensis, och det är inte helt fel namn med tanke på formen på frukterna som växer direkt ut från stammen.

 

 

Ovan/Above: Stigar leder rakt in i Tijucas nationalstadspark, en återskapad regnskog som skär rakt in i Rio de Janeiro.

 

Nationalstadsparken Tijuca

Knappt hälften av botaniska trädgården är egentligen uppodlad. Resten är regnskog som går uppför Corcovados branta sluttningar, vidare ut i den jättelika nationalstadsparken Tijuca. Det är emellertid ingen urskog utan resultatet av ambitiös skogsplantering från mitten av 1800-talet. I och med den intensiva odlingen av främst kaffe hade i stort sett all ursprunglig atlantregnskog – Mata atlântica – runt Rio försvunnit. Om än återplanterad – känslan av djungel är det inget fel på och bekväma promenadstigar gör att vi kommer rakt in i skogen som ska hysa över 100 fågelarter. Längs grusvägarna löper fina, smala, stenrännor som leder vatten ner till trädgårdens fontäner, dammar och konstgjorda vattenfall. Har man tur lär man också kunna få se silkes- och vrålapor.

 

Forskning och naturvård

På en yta av 83 hektar hyser Jardím botanico idag en av Brasiliens största botaniska forskningsinstitutioner. Här arbetar man med att utforska och identifiera landets oändliga flora och spelar en viktig roll i arbetet att skydda många växtarter som har försvunnit eller riskerar att försvinna i sin naturliga miljö.

 

 

Ovan/Above: Orkidéväxthuset med sitt tygtak som skyddar mot stekande sol.

Premiuminnehåll

Premium content
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.
More than 120 articles featuring amazing gardens and plants.

Prenumerera på Trädgårdsliv och du får 4 nummer bekvämt hem i brevlådan.

+

Ta del av allt innehåll här på Trädgårdslivs hemsida.
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.