Rum med utsikt

 

I en västervänd sluttning, med skogen i ryggen, har Viktoria på bara två år skapat en makalöst lummig trädgård. En trädgård där terrasser och häckar skapar tydliga rum men som hela tiden lånar av landskapet utanför.

 

Av Klas Kihlberg

 

 

Ovan: Som i en engelsk landskaps­park sugs blicken ut över betesmarker och fält utanför. Det gör trädgården så mycket större än vad den faktiskt är. I den övre delen av trädgården dominerar blåvioletta toner, som här i luktärtor, rosen­skära, anisisop, rosenflockel och jätte­verbena. Allt kontrasterar fint mot den mörka idegranen och ligustern. 

Det är verkligen ­anslående när Smålands djupa ­barrskogar tar slut och det böljande halländska odlingslandskapet tar vid. Milsvida vyer över öppna fält, lövskogar, gårdar och kyrktorn. Ett landskap som känns som en enda stor trädgård.

Jag är på väg till Viktoria Johansson som bor i den lilla byn Ästad i Halland och tar mig dit norrifrån via Nissastigen. När jag svänger av vid Skeppshult och fortsätter några mil ­västerut, förändras inte bara landskapet – de blytunga skyarna som följt mig de senaste timmarna spricker upp och väl framme är det strålande sol.

Jag har i förväg fått veta att trädgården inte har mer än två år på nacken men vid första anblick är det svårt att tro. Sällan har jag sett något så frodigt välvuxet och, ursäkta det slitna uttrycket, prunkande.

– Vi hade lyxen att kunna skapa den här trädgården från scratch, berättar Viktoria när hon tar med mig på en första tur i trädgården. Jag hade planerat trädgården och gjort noggranna ritningar och utifrån dem fick vi hjälp att skapa terrasser, stödmurar, odlingsytor, uteplatser och gångar. Allt på en och samma gång.

Och visst, vid närmare anblick kan jag se att trädgården inte är så gammal. Här står flera träd som ser rätt späda ut och idegrans- och tujahäckarna har ännu inte vuxit samman helt. Men tack vare alla stora träd utanför tomtgränsen är det inget man tänker på i första taget.

Sedan är det förstås det här med utsikten! Som i en engelsk landskapspark sugs blicken ut över betesmarker och fält med majestätiska ekar, en stor damm och längst bort Byasjön med lövskogstäckta höjder runt om. Pastoralt så det förslår.

 

 

Ovan: Tomten på 1700 kvadrat ligger i en sluttning ner mot en damm som närmaste grannen, Ästa vingård, grävt. Bortom den anas Byasjön. 

Att det här inte är något nybörjarprojekt är ganska ­uppenbart. Viktoria och hennes man Mattias köpte huset i Ästad och flyttade hit för två år sedan. Förut bodde de närmare havet, i Tvååker, ett par mil härifrån. Där hade de under 23 års tid skapat en trädgård från grunden.

– Men det var inte alls i samma takt som här. Då hade vi småbarn och varken tiden eller pengarna. När barnen flyttat hemifrån kändes huset där alldeles för stort och vi kom fram till att om vi ska flytta och skapa en ny trädgård, så ska vi göra det nu.

Efter en tids letande kom de över det här huset som de tyckte var lagom stort. Och den vackra utsikten var förstås en viktig aspekt när de slog till.

– I vår förra trädgård var det hus runt omkring och ganska mycket handlade om att dölja omgivningen. När vi letade nytt ville jag ha något gratis – en bäck, ett vattendrag, fina träd eller så. Nu fick vi nästan allt det, plus den makalösa utsikten. Här är det bara vackert runt omkring… inget som stör. Tvärtom!

Annars var det inget som var ”gratis” vad gäller själva trädgårdens innehåll. Här fanns i stort sett ingenting. Inte ens ett ynka litet träd. Å andra sidan kunde Viktoria ta med sig mycket från den gamla trädgården: buskar, häckar och perenner. Faktum är att de har haft kvar sin gamla trädgård parallellt med den nya då de har hyrt ut huset i Tvååker (det är först nu i höstas som de sålde det).

Det första som fixades var husets fasad och orangeriet. Men sedan var det trädgården som stod på dagordningen.

– Jag ville skapa tydliga rum i trädgården, det var ­givet, berättar Viktoria. Och tack vare terrasserna föll det lite av sig själv. Sedan ville jag ha en vintergrön stomme, med idegran och tuja. Det ska aldrig kännas helt kalt vintertid. Även bokhäckarna är bra för det, eftersom de har kvar sina blad länge.

I Viktorias förra trädgård hade hon jobbat mycket med mjuka former. Det var runda rabatter och vindlande gångar. Nu blev det mer rakt och stramt, som kontrast till riktigt yviga planteringar.

– Med åren har jag ändrat mig och tycker nu mer om när det strikta möter det yviga och jag hoppas det blir ännu mer så när allt vuxit till sig mer.

 

 

Ovan: Mitterrassen med sittplats omgivven av vipphortensior och med (blivande) skugga av parasollformade avenbokar. Till vänster syns spegeldammen som nästan döljs av växter – dahlior, grekvädd, prydnadsgräs, blomster­tobak, vipphortensia m m.

Viktoria jobbar idag som trädgårdsformgivare i egna firman Lilla Gröna. Från början arbetade hon som florist och hade i flera år egen butik i Varberg. När hon senare fick barn och var mammaledig började hon känna att hon ville gå vidare och göra något annat. Eftersom trädgårdsintresset funnits där sedan länge – hon hade skapat både sin egen och några andras trädgårdar – blev det ett naturligt steg vidare.

– Jag hade börjat jobba på Höråsens plantskola i utkanten av Tvååker. Där sålde jag växter och var med på en del anläggningsuppdrag. Det ena ledde till det andra och snart började jag rita trädgårdar på uppdrag via dem. Och sedan tog det inte lång tid innan jag startade eget.

Idag jobbar Viktoria på egen hand fast fortfarande med en fot kvar på plantskolan där hon jobbar en dag i veckan.

 

 

Ovan: Köksträdgården med sin lilla cirkusvagns­liknande bod. Här odlas förstås en massa ätbart, som purjolöken och rödbetorna på bilden t v, men även här blommar det friskt med bl a zinnia, solrosor och dahlior. Intill den höga tujahäcken står en Lutyens-bänk i grånad teak redo för ­pauser i skugga (motstående sida).

 

Trädgården är så här i början av augusti en riktig ­färgkick. Men det är verkligen inte alla färger samtidigt. Lite förenklat blir det som en sekvens från blåviolett, rosa och vitt i de övre delarna av trädgården, till varmt gulorange längst ned vid växthuset i väster. Här finns två mindre och tydligt avgränsade gräsmattor och ett stort trädäck runt bostadshuset, annars är alla gångytor och uteplatser täckta av grus. Och här och var dyker det upp sittplatser så att man kan stanna upp och dröja kvar.

Intrycken är många men bland det mest anslående är kanske mitterrassen, med sin långsmala spegeldamm, där blomsterprakten speglar sig i vattenytan. Här trängs dahlior, vidjehortensior, grekvädd och blomstertobak, för att nämna några. Eller är det de solgula planteringarna längst ned i trädgården, där jättesolrosor sticker upp som solitärer? Uppfriskande brutalt mitt i det ljuva.

– Det är lite nytt för mig med så mycket gult och orange, berättar Viktoria. Förr har jag ofta dragit mig för det men nu ville jag verkligen testa det fullt ut.

Lite överraskande medger Viktoria att hon ofta går igång på det strama och strikta. I alla fall när hon ser andra trädgårdar. Sådana med mest grönt och återhållsam färgskala.

– Men i mina egna trädgårdar blir det nästan alltid mycket blommor och färg. Är nog lagd så. Kanske är det floristen i mig som tar över?