Täppan på toppen
Efter två decennier i kö var det äntligen Lottas tur. Den terrasserade kolonilotten högst upp på Tantoberget i Stockholm blev hennes och ett slumrande trädgårdsintresse vaknade till liv. Och det med besked!
Av Klas Kihlberg
Att bli med trädgård kan vara en överväldigande känsla. I synnerhet om det är första gången och du på allvar blir ”smittad” av trädgårdsbacillen. Likt en förälskelse snurrar tankarna ständigt kring det som är grönt – så mycket nytt att lära, så mycket att göra. För Lotta Bylund Melin var det precis så när hon fick sin kolonilott på Södermalm i Stockholm för knappt fem år sedan. Det var dessutom en av områdets finaste, högst upp på berget i Södra Tanto.
– Vi hade stått i kö i tjugo år när vi kallades på intervju, berättar Lotta när jag hälsar på en varm kväll i slutet av maj förra året. Och så blev det vi som fick den… det kändes nästan overkligt!
Lotta hade egentligen inte mycket kunskap om trädgård – intresset och lusten har funnits men någon helt egen trädgård hade hon inte haft förut. Hennes man Thomas är en riktig stadsmänniska och har inte tidigare varit särskilt road av trädgårdsarbete eller drömt om villa med trädgård eller fritidshus. Men så här på promenadavstånd hemifrån lägenheten var ett helt okej upplägg även för honom. Att detta först och främst är Lottas projekt är dock inget de hymlar med.
Ovan: Översta terrassen med hästskoformad häck, som omger rosbusken ’Winchester Catherdral’, och klot av buxbom.
Nu var det ingen naken jordplätt eller vildmark de tog över, det mesta fanns redan på plats. Förra ägaren hade för snart tjugo år sedan förvandlat den branta tomten till en terrasserad trädgård med stödmurar och trappor.
– Vi tog egentligen över en färdig trädgård, konstaterar Lotta. Förra ägaren terrasserade den sluttande tomten så att det blev möjligt att anlägga gångar, rabatter, äppelspaljé och odlingsbäddar. Det har också gett trädgården flera rum med olika karaktär.
Även om Lotta och hennes man var rätt ”gröna” när det kommer till trädgård kunde de båda en del om restauering av gamla hus. Lotta är konservator på Nationalmuseum och Thomas är arkitekt och deras kunskaper kom väl till pass när de skulle ta hand om den lilla kolonistugan från 1921, en av de äldsta på området. Förra ägaren hade för många år sedan renoverat den pietetsfullt med tidstypiska material men när Lotta och Thomas tog över hade den hunnit bli rätt nedgången. De har nu restaurerat den till sin forna glans, med ny flaggstång på förstukvistens tak och allt.
Stugan på tolv kvadrat består av ett rum med loft och ett litet pentrykök. Den står högst upp, på den översta av trädgårdens tre terrasser. Mellanterrassen är ganska smal och består av en grusad gång med rabatter på båda sidor (inklusive äppelhäcken). Längst ned finns bland annat den rejält tilltagna köksträgården med komposthörnan intill.
Under åren de haft lotten har det blivit ett eller ett par större projekt varje år. Härom året renoverades bland annat några av terrassernas stödmurar, som hade börjat rasa.
Den här våren har det blivit helt nya träramar till köksträdgårdens upphöjda bäddar. De förra hade murknat och gjort sitt. Lotta passade då på att göra dem något smalare, bara en meter, så att det blir lättare komma åt att nå. Dessutom blir gångarna bredare så skottkärran kommer fram. Lotta har också installerat en droppbevattning i bäddarna.
– Jag tyckte det var lika bra att göra det så lättskött som möjligt när jag ändå är igång. Man blir ju inte yngre.
Ett av årets kommande projekt blir att ta hand om ”djungeln”, hörnan längst åt öster i trädgården. Idag är den rätt vildvuxen med en stor rododendronbuske som huvudnummer. Tanken är att skapa en sittplats här, omgiven av rosor.
– Jag kan inte mycket om rosor men det avskräcker mig inte! Några rosor fanns här från början men jag har även satt nya, en ’Jacques Cartier’ och en ’Mme Alfred Carrière’.
Ovan: Stugan på tolv kvadrat är från 1921 och är en av de äldsta på området.
På översta terrassen, intill stugan, står de formklippta buxbomsformerna: klassiska klot runt en anslående hästskoformad häck och så en rak häck längs terrassens kant. Det är torrt här uppe och därför ligger fokus på torktåligt, som lavendel, timjan och andra kryddväxter. Men även nävor av olika slag trivs bra, liksom den förhatliga knölklockan – trädgårdens värsta ogräs.
När det kommer till rabatter är det nog ändå de som löper längs mitterrassen som är trädgårdens huvudnummer. Så här års är det fullt av lökväxter – blasten från mängder av överblommad krokus står tät och upp tittar narcisser och tulpaner, tillsammans med nymornade perenner och rosor. På ena sidan löper den fantastiska äppelspaljén, där grenarna löper diagonalt och är spända i bågar, en så kallad lepage-häck.
– Den har grundstammar av svagväxande äpple och på dessa har åtta olika äppelsorter ympats in. Det är gamla, ovanliga sorter som förra ägaren ska ha fått köpa ympar av när hon jobbade på Skansen.
Ovan: Vy ner mot köksträdgården med de åtta upphöjda odlingsbäddarna. Förra året gjordes de om helt eftersom de tidigare murknat och gjort sitt. Lotta passade då på att göra dem något smalare, bara en meter, så att det blir lättare komma åt att nå. Dessutom blir gångarna bredare så skottkärran kommer fram. Lotta har också installerat en droppbevattning i bäddarna.
Lotta har blivit helt tagen av den här platsen och spenderar numera nästan all ledig tid här. Även om det är hennes trädgård är det en plats hon gärna delar med andra. Under pandemin har det varit en otrolig tröst och även en viktig mötesplats. Här har hon kunnat umgås med familj och vänner och ändå hålla behörigt avstånd.
– Jag älskar att kunna gå hit och pyssla på kvällar efter jobbet eller på helgerna. Det har blivit många fikastunder och inte sällan dröjer sig vänner kvar och hjälper till i trädgården. Och på helgerna lagar Thomas ofta lunch till oss alla i uteköket vid pergolan.