Less is more

 

I sin lilla radhusträdgård på 50 kvadrat har Lena priorierat form och struktur. Enkla växt-, material- och färgkombinationer gifter sig ypperligt med den eleganta 60-talsarkitekturen.

 

Av Klas Kihlberg

 

 

Ovan: En buxbomshäck i mjuk S-kurva. Ett fint avbrott mot allt rätvinkligt som annars dominerar. 

 

Hon såg det som en utmaning. Trots de begränsade förutsättningarna, med blott 50 kvadratmeter, skulle det minsann bli en trädgård här. När Lena Landerberg och hennes familj flyttade in i det nya radhuset i Sköndal för åtta år sedan kunde de ha gjort som många runt omkring i radhusområdet, det vill säga väldigt lite. En uteplats, en grön gräsplätt och några buskar. Gott nog så men för en form- och färgintresserad person som Lena, med en gryende trädgårdslust, räckte det inte riktigt.

– Det skulle bli något mer av den här lilla plätten, berättar Lena. Jag ville verkligen ha en vacker trädgård, en som passar med husets karaktär men som samtidigt är någorlunda lättskött eftersom vi är bortresta en hel del.

Radhuset från 1968 är på två plan, med biytor uppemot 200 kvadratmeter stort. Stilen är modernistisk med puts, vitmålat tegel och sluttande pulpettak. Elegant och funktionellt men knappast en bostad för den som drömmer om omfattande odlingar (och det var nog inte heller något som låg i tidsandan, då i slutet av 1960-talet när huset byggdes).

– Jag var tidigt inne på att jobba mest med gröna nyanser, mer form och struktur än färgvariation, förklarar Lena. Det är nog min stil i allmänhet men det är också något som harmonierar med arkitekturen. Sedan måste inte växterna vara tidstypiska för den sakens skull!

– Min stora förebild när det kommer till trädgård är Ulla Molin. Jag gillar verkligen hennes raffinerade stil med enkla växt- och färgkombinationer. Och att jag hämtat mycket inspiration från formgivaren Signe Persson-Melins lilla radhusträdgård i Malmö går nog inte heller att ta miste på.

 

 

När Lena och familjen flyttade in prioriterades den lilla plätten ut mot gatan. De ursprungliga plattorna med frilagd sjösten byttes ut mot vanliga, släta betongplattor och avenbokshäckar sattes som insynsskydd och för att skapa rum. 

 

Lena arbetar som utställningsproducent på Arkitektur- och designcentrum i Stockholm (ArkDes). I grunden är hon kultur-vetare med konst- och arkitekturhistoria som huvudämne. Form- och designintresset har hon haft sedan länge, intresset för trädgård har däremot kommit på senare år.

– Jag har alltid gillat inredning och design och på något vis är det som att det intresset ”flyttade ut” i trädgården med tiden. Jag växte upp på landet med en jättestor gammal trädgård. Det var härligt, men handlade väldigt mycket om vattning och gräsklippning. Därför har jag egentligen aldrig längtat efter stora ytor.

Familjen flyttade hit från ett mindre radhus i området. Där hade Lena redan börjat skapa en trädgård och när hon kom hit var trädgården något som låg högt upp på att göra-listan. Det var som sagt inte mycket att jobba med: 50 kvadratmeter ut mot gatan och på baksidan ungefär samma yta, men där med hårt packad jord, nästan omöjlig att jobba med.

Det blev gatusidan som prioriterades och det första steget var att dölja garageuppfarten med en häck av avenbok. Markstenen byttes ut mot vanliga, släta betongplattor som kapades till en mjuk S-kurva på ena långsidan, flankerad av en låg buxbomshäck i samma form. Det bryter av fint mot allt rätvinkligt som annars dominerar.

Fler avenbokshäckar sattes – en mot grannen och en längs gången upp mot entrén från gatan, som också fick en underplantering av marktäckande skuggröna, där några formklippta buxbomsklot och ruggar av prydnadsgräs sticker upp. Den förvuxna, risiga och jobbigt stickiga berberishäcken mot gatan togs bort förra året och nu står även här en rad avenboksplantor på tillväxt.

– Avenbok är så himla tacksam på små ytor. Den är fin året om och går att hålla hög och ”smal”.

 

 

Ovan: Terrassen ligger till stor del under tak. Här samsas utemöblerna med växter i krukor. Just törstiga krukor hade Lena bestämt sig för att undvika men det visade sig för svårt att motstå. 

 

Större delen av tomten ut mot gatan utgörs av den stenlagda terrassen som löper längs huset. Hälften av den ligger under tak, eftersom husets ovanvåning har en balkong längs hela fasaden. På terrassen står flera krukor i metall och betong med alpvide, plättar i luften, hosta, snötörel och agapanthus.

– Först hade jag bestämt mig för att undvika törstiga krukor. Vi har sommarhus i Skåne och är borta stora delar av sommaren. Men jag har inte kunnat låta bli, jag älskar ju krukor!

Lösningen är att sätta en spridare med timer och så har goda vänner och de numera nästan vuxna barnen ställt upp och hjälpt till en del med vattningen.

Nästa stora projekt blir att ta sig an baksidan åt norr. Då jorden är så hårt packad har det varit svårt att göra något där. Nu är marken i alla fall dränerad och tanken är att ta hjälp och gräva upp jorden och fylla på med ny matjord. Längs huset tänker Lena skapa en skuggrabatt. Längre ut ska det bli en liten köksträdgård, förmodligen med pall-kragar, och intill den en uteplats för kvällsol.

Lenas inställning till trädgård kanske kan beskrivas som ”less is more”. Den svåra konsten är att välja och, inte minst, att välja bort. För det går inte att få med allt på så här små ytor. När det lyckas, som här, blir det till en elegant enkelhet som känns både inbjudande och lustfylld.