Välkommen till Trädgårdsliv

PremiumPrenumerera

Gustafshäll

 

Att restaurera en gammal trädgård kräver lyhördhet och respekt för platsens historia. Trädgårdsantikvarie Ulrika Rydh tar oss med till Gustafshäll, ett 150 år gammalt sommarnöje i Stockholms skärgård, vars trädgård nu har väckts ur sin törnrosasömn.

 

Text Ulrika Rydh / Foto Klas Kihlberg

 

 

 

Alldeles invid farleden in mot Stockholm ligger sommarnöjet Villa Gustafshäll, likt en pistagegrön bakelse. Väl synligt från vattnet är det ett av de allra tidigaste och mest välbevarade sommarnöjena i innerskärgården. Med sina stora glasverandor och sitt välbevarade badhus i form av ett litet antikt tempel är det också förklarat som byggnadsminne. Och man förstår verkligen varför; när man kliver in genom den vitmålade grinden, under ett valv av doftande syrener, är det som att förflyttas till en annan tid.  

Grinden är lite motsträvig och man får stanna till under de djuplila ädelsyrenerna och ge den en knuff. Syrenerna har stått där så länge någon kan minnas och har med tiden fått tjocka, knotiga grenar. Ändå blommar de på försommaren lika överdådigt varje år. Det är sorten ‘Andenken an Ludwig Späth’, med anor från 1883 och fortfarande en av de mest populära sorterna. 

Den gamla kalkstensgången leder fram mot huset och på ömse sidor finns rabatter som slutar med två gamla forsythior. De bildar en fin inramning framför huset men behöver ständig beskärning för att inte ta över fullständigt. Så här på försommaren är rabatterna fyllda av lökväxter och perenner. Här finns gamla sorter som gulltörel, doftpioner och en vit iris med en elegant dragning åt lila. 

– Många av växterna fanns här redan när Signe, som hade huset innan mig, kom hit, berättar nuvarande ägaren Magnus, som kommer oss till mötes.

Det är sen eftermiddag och solljuset silas ner genom trädens kronor i den ljumma försommaren och i bakgrunden hörs Waxholmsbåtarna ila fram och tillbaka ute på farleden. 

 

 

 

Eftersom Gustafshäll är byggnadsminne var det extra viktigt att restaureringen genomfördes med respekt och lyhördhet för platsens historia. 

 

Villa Gustafshäll byggdes som sommarnöje 1865 av en Gustaf Theodor Flodman som var stadsmäklare i Stockholm. Huset är uppfört helt i tidens smak i så kallad schweizerstil med stora glasverandor och mycket snickarglädje. Flodman arrenderade marken av familjen Smith på Kummelnäs gård i Nacka. Att bygga sommarnöjen på så kallad ofri grund var vanligt när borgare ville komma utanför staden på somrarna och gårdarna kunde på så sätt exploatera för dem värdelös mark som inte gick att odla på. Hur trädgården såg ut vid den här tiden vet vi däremot inget om. Det finns inga avbildningar eller andra uppgifter som kan berätta något. Men den enorma muren som avgränsar trädgården mot vattnet måste vara från byggnadstiden. Många av växterna som vi ser i dagens trädgård är typiska för det tidiga 1900-talet så man kan anta att mycket gjordes då.

Gustafshäll är ett ovanligt tidigt exempel på ett sådant här sommarnöje. Bebyggelsen av sommarvillor för de mer besuttna tog fart när ångbåtarna började gå med reguljärtrafik under senare delen av 1800-talet. De av stadens borgare som hade skapat sig en förmögenhet inom den framväxande industrin eller bryggerinäringen ville gärna ha en sommarvilla. Begreppet grosshandlarvillor säger lite om vilka som lät bygga husen. Det var vanligt att man flyttade ut till sommarnöjet med bohag och tjänstefolk på försommaren och familjefadern kunde dagspendla med ång­båtarna till arbetet inne i Stockholm.

 

 

 

Gustaf Theodors liv slutar tragiskt – han begår självmord och sedan växlar huset ägare ett flertal gånger. På 1960-talet köps Gustafshäll av en dam vid namn Signe. Under hennes närmare 40 år där görs inga stora förändringar i trädgården utan hon fortsätter att sköta den som den alltid varit. En del nya växter kom till Gustafshäll, som den starkdoftande vita fjädernejlikan som villigt sprider sig där den trivs i full sol. Signe ska ha plockat med sig ett skott från Helsingfors botaniska trädgård på 1960-talet! Magnus köpte Gustafshäll av henne och har fortsatt att använda det som sommarnöje.

– Det går inte att vara här på vintern, berättar han. Det finns visserligen kakelugnar i flera rum men huset har ingen isolering och det blåser rakt genom väggarna.  

 

 

 

”Det är en ynnest att få förvalta en sådan här fantastisk plats med en snart 150-årig historia.”

 

Trädgården har två tydliga delar med olika karaktär: En plan del mot vägen, där höga häckar av syren och snöbär omgärdar trädgården på alla sidor och skapar ett fint insynsskydd. En tidigblommande bergros har letat sig in bland snöbären och lyser med sina klart rosa blommor. Här finns en fruktträdgård med gamla beprövade sorter som ’Ribston’ och ’Cox Orange’. Två enorma plommonträd av sorten Viktoria bildar ett tak av vita blommor. På den här sidan av tomten är det lä och solen värmer gott.

När man rundar huset på det knastrande gruset ändras både karaktär och klimat. Här på sjösidan är det norrläge och vinden ligger alltid på. Hela farleden in mot Stockholm öppnar sig och solitära, gamla buskar står i grässlänten ner mot vattnet. Gullregn, sibirisk ärtbuske (eller karagan) och parksyren blommar överdådigt. Här står två enorma björkar och mellan dem leder en liten trappa ner mot ”punschlunden”, en sittplats längst ner vid vattnet. Här satt en gång herrarna och drack punsch men idag intas det mest kräftor här. Bordet är originellt byggt runt asken som bildar ett naturligt tak över den inbjudande platsen. 

Nere vid vattnet ligger också ett unikt badhus i klassicistisk stil, som ett litet smycke. Men bada härifrån gör man numera med risk för kallsupar då all båttrafik slår upp höga vågor in mot klipporna nedanför. 

 

 

Alla trädgårdar blir med tiden lite rufsiga och otydliga i linjer och kanter. Växter dör eller tar över alldeles för mycket och man kan behöva justera och komplettera för att få tillbaka karaktären. I de båda rabatterna längs med kalkstensgången hade vissa växter försvunnit medan andra tagit över fullständigt. De nyare äppelträden hade inte tagit sig och skulle behöva tas bort för att få in luft och ljus. Den höga kajmuren som avgränsar trädgården ut mot farleden hade delvis rasat och sten fallit ur. 

I min verksamhet som trädgårdsantikvarie och specialist på äldre trädgårdar fick jag 2016 uppdraget att genomföra en varsam restaurering av trädgården. Eftersom Gustafshäll är byggnadsminne var det extra viktigt att restaureringen genomfördes med respekt och lyhördhet för platsens historia. Det gjordes en förnyelse av rabatterna längs med kalkstensgången, där alla gamla växter grävdes upp och jordslogs. Rabatterna grävdes ur och ny jord fördes på. Växterna sattes tillbaka och kompletterades med äldre perenner, som kunde ha funnits här i början av 1900-talet. Det gjordes även en restaurering av kajmuren där befintliga murstenar återanvändes. Resultatet har blivit en vitalisering av hela trädgården men ändå med känslan att det ser ut som det alltid gjort. 

Vi avslutar besöket i hammocken på sjösidan och njuter av äppelmust i kvällssolen. De höga björkarna susar stilla, båtarna glider förbi på farleden och det är sådär nästan hjärtskärande vackert som bara en försommarkväll kan vara. 

– Det är en ynnest att få förvalta en sådan här fantastisk plats med en snart 150-årig historia, konstaterar Magnus med en nöjd suck. 

 

Premiuminnehåll

Premium content
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.
More than 120 articles featuring amazing gardens and plants.

Prenumerera på Trädgårdsliv och du får 4 nummer bekvämt hem i brevlådan.

+

Ta del av allt innehåll här på Trädgårdslivs hemsida.
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.