Generalife

 

Ett moriskt sommarnöje: Drömmen om det kommande paradiset var morernas ledstjärna när de skapade Generalife. Ett mästerverk de gett europa i arv.

 

Av Klas Kihlberg

 

 

Ovan: Generalife sett från håll med paviljongbyggnaden i fonden.

 

Generalife – de moriska Nasridkungarnas reträttplats och sommarnöje – är den givna fortsättningen på ett besök i Alhambra och Granada. Mindre ornamenterat, mindre kungligt fast mer av egentlig trädgård än sin namnkunnige granne lockar Generalife besökaren med sin lite lättsammare stämning. Namnet kan härledas från arabiskans jannat al-’arîf, arkitektens eller konstnärens trädgård, och konstnären är med all säkerhet Allah själv.

Det finns inte mycket skrivet om ursprunget till Generalife, mer än att det är ett av de äldsta existerande Nasrid-palatsen. Och enligt en inristad skrift ska kung Ismâ’îl den förste under tidigt 1300-tal ha anlagt palatset och dess trädgårdar på platsen för en av Alhambras många lantgårdar, vars uppgift var att försörja hovet med frukt och grönt. 

Om det saknas historiska belägg får man mer kött på benen i skrönorna. Som i legenden om prins Ahmed Al Kamel, ende son till kungen av Granada – en färgstark och poetisk beskrivning av Generalifes tillkomst: Den lille Ahmed spåddes all framgång och lycka av kungens astrologer – om det inte vore för en detalj; för allt i världen måste han hållas ifrån all kärlekens frestelser fram till mogen ålder. Den omsorgsfulle fadern lät så bygga ett palats, Generalife, på höjden ovanför Alhambra, där prinsen skulle hållas lyckligt okunnig om kvinnlig fägring och kärlekens mysterier. Innanför de höga murarna, bland de vackraste trädgårdar, växte så den unge prinsen upp i sällskap av sin läromästare, Eben Bonabben. Denne vise man anförtroddes uppdraget att uppfostra pojken och lära honom allt han visste – allt utom förstås om kärlek.

Så återberättas i alla fall legenden av Washington -Irving, den amerikanske diplomaten som skrev sin bästsäljande Tales of Alhambra efter att ha bott där några månader i början av 1800-talet. Som man kan ana misslyckas Eben Bonabben med sitt uppdrag. Den unge prinsens känsloliv vaknar och i sin frustration fäster han sig vid de vackra trädgårdarnas blommor och träd. Och undervisningen i filosofi och algebra ter sig allt mindre lockande. Läro-mästaren ser ingen annan råd än att låsa in prinsen i det högsta av Generalifes torn. Som plåster på såren för denna bryska behandling får den unge prinsen lära sig fåglarnas språk – så att han har någon att samtala med där högt uppe i tornet. Vad Eben Bonabben inte tänkt på var vårens ankomst och med den det utbrott av fågelsång som nådde prinsens öron med budskapet: kärlek, kärlek, kärlek!

 

  

Ovan: Utsikt från Generalife mot Alhambra.

Ett vårbesök till Generalife

Generalife ligger liksom Alhambra uppfluget på höjderna ovanför staden Granada och floden Darro. Bakom tornar Sierra Nevadas snöklädda toppar upp sig. Från 1200-talet och ända fram till 1492 var det hemvist för Nasriddynastin – de sista moriska härskarna i Spanien. När det spanska kungaparet, Ferdinand och Isabella, intog Granada lär de särskilt ha fastnat för Generalife. Och det sägs vara hit Columbus kom samma år för att få det enade Spanien att sponsra sina vilda planer.

Ursprungligen nådde sultanerna sitt sommarparadis via en bro över ravinen mellan Alhambra och Generalife, direkt in genom de höga vita murarna. Dagens besökare tar sig dit längs ravinen genom en modern 1900-talsträdgård med tydlig morisk inspiration. Gångarna är fantastiskt stenlagda och omgivna av flera meter höga, formklippta cypresshäckar som påminner om Alhambras krenelerade borgtorn på andra sidan ravinen. Inne bland cypresskorridorerna ligger en lång vattenkanal och små fontändammar omgivna av apelsinträd och formklippta buskar. 

Till slut når vi så fram till det egentliga Generalife. Genom en oansenlig port, via små förgårdar med fontäner träder vi in i den centrala, muromgärdade kanal-gården, -Patio de la Acequia. En lång vattenkanal i mitten med fontäner i form av lotusblommor flankeras av nedsänkta rabatter och klätterrosor på murarna. Inte mycket av det gröna vi ser idag är ursprungligt. Förmodligen var nivån på de försänkta rabatterna längs mittkanalen lägre på morisk tid och planterade med låga apelsinträd och doftande buskar. Möjligen fanns här blommor men i så fall utspridda över hela ytan, som en stiliserad äng, eller planterade i krukor. Och så formklippta låga myrtenhäckar förstås – vilket lär vara ett genomgående inslag i den moriska trädgårdskonsten.

 

 

Ovan: Patio de la Acequia, vattengården, med sin 50 meter långa vattenkanal flankerad av små fontäner (inte original men vad spelar det för roll?). På respektive sida om kanalen ligger nedsänkta rabatter med färglada perennplanteringar (också det ett modernt påfund). 

Cypressgården

I norra änden av kanalgården reser sig en tre våningar hög byggnad med vackra valvbågar ut mot gården och väggar helt täckta av arabeskmönster utmejslade i stuck. Genom fönsteröppningarna ser man ut över Granada med sitt -gytter av vitslammade hus och tegeltak på andra sidan -Darrofloden. 

En liten trappa leder vidare till nästa trädgårdsrum – cypressgården med en stor U-formad bassäng med tuktade buxbomshäckar runt omkring. I cypressgården blir färgskalan svalare med den stora vattenytan och den höga, vita valvbågade fasaden mot norr. Planteringen består av apelsinträd, låga rosenbuskar och längs väggarna murgröna och klätterrosor. Inte mycket är utslaget, bara gröna blad,  och träden är fulla av apelsiner.

Så fortsätter promenaden vidare genom ytterligare en port och trappor uppför kullen. Trappräckena fungerar finurligt nog som vattenrännor som leder vattnet in i Generalifes trädgårdar – ett av få inslag som faktiskt är ursprungligt moriskt och som inspirerat många trädgårdsformgivare sedan dess. Nerför trappor igen och ut ur det moriska och in i senare tiders tilllägg – en vackert terrasserad parterr från renässansen. 

Att mycket av dagens Generalife, liksom Alhambra, är rekonstruktioner och förvrängningar av det ursprungligt moriska spelar mindre roll. Grundstrukturen och känslan av avskildhet från verkligheten utanför finns kvar – paradiset på jorden helt enkelt.

 

Nedan: Utsikt över den moderna parken som leder fram till Generalife och dess elegant formklippta cypresshäckar.