Med fotografisk blick

 

På en åker strax utanför Hammenhög i Skåne har Pelle Bergström och Lisa Ödlund skapat en formstark trädgård med fotografisk skärpa och känsla för kontraster.

 

Av Gabriella Dahlman

 

 

Ovan: Plataner på rad och strama häckar är ­trädgårdens signum. 

 

Vi är nästan grannar och jag kan se Pelle och Lisas vita hus torna upp sig på andra sidan åkern, likt ett ståtligt skepp ligger det där omgivet av böljande sädesfält. Dessutom är vi båda fotografer, Pelle och jag, om än inom skilda områden. Pelle fotograferar huvudsakligen vackra stilleben, där ljus, färg och form står i fokus, något som även märks i trädgården.

Från början fanns ingen trädgård alls. Pelle och Lisa tog hjälp av trädgårdsarkitekten Tommy Nordström för att få en grund att utgå ifrån.

– Tommy Nordström har en förkärlek för italienska renässansträdgårdar, vilket vi också är förtjusta i. Huset är ganska minimalistiskt och trädgården ritades i samma anda, det var viktigt att huset speglade trädgården och vice versa, berättar Pelle.

Strama avenbokshäckar och svarta plank bildar en skyddande ram mot vinden. Men det går även att kika ut. Genom portaler i häckarna är utsikten slående.

– Det är viktigt med siktlinjer. Jag vill absolut inte att man ska känna sig instängd och trädgården får en annan dimension då man kan se igenom, ana andra rum och landskapet runt omkring.

 

 

Ovan: Vy över innerträdgården. Den kvadratiska gräsmattan omfamnas av välklippta ­ligusterhäckar. 

 

Själva formen är tydlig. Det är raka rabatter och knivskarpa häckar. Formklippta plataner står på led och en kvadratisk sammetsgrön gräsmatta utgör centrum framför huset.

– Jag har en längtan efter den perfekta gräsmattan, skrattar Pelle och jag tror att det härstammar från min morfar som hade en väldigt fin gräsmatta. Perfekt att spela krocket på. Han lånade till och med ut sin gräsklippare till den lokala golfklubben, något han var otroligt stolt över.

I norr vetter Pelles stora ateljéfönster ut mot köksträdgården. Upphöjda bäddar fyllda med potatis, kryddor och olika slags bärbuskar ramas in av låg buxbom. Ett litet skjul för trädgårdsredskap bryter av den långsmala ytan och skapar mer dynamik.

– När det kom till föll att på plats. Det blev himla bra, säger Pelle.

En annan sak som blev himla bra är det senaste tillskottet, ett orangeri helt i glas, byggt som en förlängning av huset.

– Vi använder orangeriet otroligt mycket, det har blivit som ett andra vardagsrum. Det känns nästan som att vara utomhus men här skyddas man mot den oförsonliga skånska vinden och kylan kalla sommarkvällar. Vi sitter här alla årstider, tänder en brasa i kaminen, äter något gott, umgås eller bara tittar ut över trädgården.

Häckarna inne i trädgården består av vintergrön liguster. De är lätta att formklippa och har en vackert grön färg. Olika höjd och avstånd bildar en rumslighet och gör att man blir nyfiken på vad som väntar bakom nästa hörn. Uppe på en av häckarna vilar ett spegelklot där trädgården plus en bit av himlen reflekteras.

– Det får inte bli för allvarligt och stelt, jag gillar kontrasten mellan det formella och det lekfulla. Det frodiga måste också få plats. Barn älskar att springa runt här och gömma sig, det är lite som en stor labyrint, säger Pelle.

 

 

Ovan: Bänk för vila med läande ligusterhäck bakom ryggen.  

 

Efter drygt 10 år går trädgården nu in i en ny fas, från att ha planterat och vårdat för att allt ska växa och bli stort, handlar det nu mer om att hålla tillbaka för att behålla strukturen.

– Vi lär oss hela tiden nya saker och det är en enorm glädje att se hur trädgården har utvecklats. Att arbeta med växter, som är levande material, är både en utmaning och en tillfredställelse. Jag tror att alla människor mår bra av att odla, konstaterar Pelle.

Vidare in bakom de höga häckarna uppenbarar sig en liten trädgård i trädgården. Fylld av ljusrosa rosor, doftande lavendel och med en vacker bänk att slå sig ned på, i total avskildhet

– Jag kallar den för Hortus Conclusus, den gömda trädgården. Här kan man sitta och dricka fransk Dubonnet i vit linnekostym, helt dold för världen.

Pelle beskriver det hela så levande att man ser det framför sig. Och detta känns tydligt här, att man som fotograf kan se trädgården som en bild, ett fotografi. Hur fungerar olika vinklar, hur upplever man kontrasten mellan ljus och skugga, mellan fond och närhet? Vilka färger passar ihop, hur översätter man detta i verkligheten? Precis likt processen då man komponerar en bild i kameran.

Pelles och Lisas trädgård är som en vacker tablå, i och för sig tredimensionell och skulptural, men jag skulle gärna vilja rama in den och sätta den på väggen.

 

Ovan: Trädgårdsmöblerna är arvegods från Pelles föräldrars trädgård.

 

 

Ovan: Kvällsljus. Klätterosen ’New Dawn’ och lavendeln ’Hidcote Blue’ framför gästhuset som står i vinkel till bostadshuset.