Välkommen till Trädgårdsliv

PremiumPrenumerera

Christer Göransson i Vitaby

 

Sol och skugga. Hårt och mjukt. Christer Göranssons trädgård i skånska Vitaby är en sluten värld, uppbyggd av klippta häckar – och full av kontraster.

 

Text Lisa Ising / Foto Gabriella Dahlman

 

 

 

 

Ovan/Above: En sluten värld av höga ligusterhäckar som delar av trädgården i  olika temperament. Bakom den smala passagen skymtar solträdgården – och bortom den, nästa häck. Om somrarna händer det att kolröken från museijärnvägens ånglok driver in i trädgården. Solträdgårdens linjespel blir nästan musikaliskt när städsegröna ringar och klot samspelar med silverbladiga perenner och de oregelbundna kalkstensplattorna. Växterna är bl a alpvide, silverpäron och lavendel och de förstärker den soltorra känslan.

 

Efter den smala entrén med klotlönnar i strikt symmetri följer ett helt annat slags trädgårdsrum. I solträdgården är formspråket dynamiskt fritt, nästan som landskapet i en kinesisk tuschteckning. Stenläggningens oregelbundna golv kontrasterar mot stadiga idegransklot och cirklarna av buxbom. Olika nyanser av grönt ger perspektiv, liksom frösådda växter på rymmen. En smal passage i häcken och sen väntar nästa kontrast: korsgångsträdgården med skuggig lundkaraktär och strikt symmetri.

Christer är landskapsarkitekt och van vid att läsa av platser och deras potential. När han flyttade till Vitaby -visste han vad han ville. Det skulle bli en klassisk 20-talsträdgård som matchade huset från samma tid. Av buxbomsplantorna skulle det bli häck – och någon korsgång var det definitivt inte tal om. Men trädgården ville något annat. I stället blev det två formstarka rum, med helt olika temperament och stil.

– Jag fascineras av balansen mellan det tuktade och vilda, mellan människa och natur. Det är samspelet som intresserar mig, säger Christer som har utvecklats tillsammans med sin trädgård sedan tidigt 1990-tal.

Byn ligger högt, strax innanför Kivik på Österlen, och balanserar mellan zon I och II. Den blomstrade vid förra sekelskiftet då järnvägen drogs förbi. Nu är den nerlagd för länge sen, men sträckan trafikeras alltjämt av ångtågsentusiaster som kör sommarturer mellan Brösarp och Sankt Olof. Vid ostlig vind händer det att röken från ångloken driver in i trädgården – en ovanlig kvalitet som Christer verkligen uppskattar!

Solträdgården får sin torra karaktär genom stenläggningen av grå, hyvlad kalksten. Den soltorra känslan förstärks av silverbladiga perenner och träd, som alpvide och silverpäron, prästkragsbuske och malört. Samma nyans har strandrågen och den överblommade lavendeln. Vanligaste blomsterfärgen är vit med ulleternell och rosor som ’Moonlight’ och ’White Pet’. Intrycket är närmast grafiskt och får tyngd av buxbomsringarna och kloten av idegran – allt med lugna ligusterhäckar som fond. Tanken snuddar vid Sven-Ingvar Anderssons pastisch på den skånska allmogeträdgården i Södra Sandby.

– Här har jag lekt med former från 1900-talets modernism. Men allt hör egentligen ihop och influenserna kommer från många håll; även Englands ”formal gardens” och italienska renässansträdgårdar.

 

 

Överst t v (top left): ’Jack Frost’, en kaukasisk förgätmigej vars silvervita blad och ljusgröna nerver lyser upp i skuggiga hörn. Överst t h (top right): En agave i kruka tillhör solträdgårdens attribut. Nederst t v (bottom left): Matplatsen med utsikt över korsgångsträdgårdens fruktträd. Nederst t h (bottom right): Ligusterhäckarna inbjuder här och var till lekfulla avsteg från symmetrin.

 

Men varför välja ett enda uttryck i trädgården? Korsgångsträdgården, strax intill, är i stället en fuktig lund med symmetri och balans. Som fokuspunkt ligger den cirkelrunda dammen med bunkestarr och en enda dvärgnäckros. Från dammen utgår regelbundna kvarter av skuggväxter och inramande häckar. Däremellan syns småblommig klematis av sorten ´Summer Snow’ – som vita girlanger i träden. Den trolska skogskänslan förstärks av barktäckta gångar och växter som stensöta, fjällkåpa och myskmadra. Framför allt är det ett trädgårdsrum att betrakta utifrån.

– Det är spännande för ögat med många olika former: mörkt-ljust, storbladigt-småbladigt och de runda och rektangulära formerna som spelar tillsammans. Även här har jag arbetat med kontraster, förklarar Christer.

Förlagan är den urgamla korsgången, ett klassiskt trädgårdsmotiv som överlevt i många tusen år. Men här har den historiska formen fått en twist och symmetrin är aningen bruten. Tittar man noga ser man att buxbomskloten varken är jämnt placerade eller i jämna tal. Likaså att häckarnas ingångar är något förskjutna, så att de inte sitter mitt på sidorna.

– Annars blir det för stelt och statiskt, tillägger han.

En period när buxbomssjukan härjade som värst var trädgården med alla sina häckar och klot allvarligt hotad. Nu gick det inte så illa men efter det har en del buxbom bytts ut mot japansk dvärgidegran, en ersättning som har fungerat bra. De höga häckarna är främst av vintergrön liguster och de har armerats för att klara sin egen vikt.

 

 

Ovan/Above: Som en trolsk skogsglänta. Korsgångsträdgården med fruktträd och mjuka skuggväxter, omgivna av en fast geometrisk ram. Det centrala blickfånget är dammen med bunke-starr och en enda näckros. Till det japansk dvärgidegran som -bildar kvarter.

 

Christers trädgård i Vitaby har utvecklats under lång tid och den har porträtterats flera gånger i trädgårds-litteraturen. I Marie och Björn Hanssons klassiska handbok om perenner från 2007 finns den med som exempel på en blommande stenträdgård. Likaså i ”Arkitektens Trädgård”, som valdes till Årets trädgårdsbok 2014, där den presenteras på hela sexton sidor och även pryder omslaget med sin formstarka entré.

Med åren har trädgården långsamt förändrats. Vid det här laget handlar mycket om att hålla tillbaka och klippa ner, som husfasadens murgröna och strandrågen som måste rotbeskäras för att inte sprida sig obegränsat. Tvååriga växter, som den vita purpurklätten, låter Christer sprida sig mellan kalkstensplattorna. Andra som normalt döms ut som ogräs kan få en ny roll, exempelvis en kråkvicker med skirt bladverk och blommor i samma blå färg som solträdgårdens lavendel.

Men fortfarande är det en trädgård som används och som ska fungera för familjen. Barnen, i tidiga skolåldern, leker kring korsgångens damm och hittar hemliga labyrinter. Precis som andra jämnåriga har de en studsmatta och den är fiffigt inrymd i en lindberså bakom ligusterhäckarna. Hustrun och konstnären, Anne Maria Udsen, ser ut över lundens mossiga fruktträd från sin ateljé som ligger i vinkel mot bostadshuset. Numera gör makarna även projekt ihop, där landskapsarkitektur och skulptur flyter ihop.

Både solträdgården och korsgångsträdgården är tydliga rum med karaktär. Däremellan ligger ett lugnt gräsrum – mellanrummet som ger paus mellan två starka trädgårdsupplevelser. Christer liknar det vid pausen i musiken och för honom är mellanrummet ett centralt begrepp. Så centralt att det fått ge namn, inte bara åt ett projektarbete under studietiden och ett tävlingsbidrag härom året. Det är också namnet på hans företag.

– Mellanrummet ger distans och skiljer olika funktioner och upplevelser åt. Det är förutsättningen för att uppleva något alls, säger han.

Christer Göransson är landskapsarkitekt LAR/MSA och inspireras av historiska trädgårdar samt relationen landskap och människa. Han har bland annat utformat S:t Nicolai kyrkoplan i centrala Simrishamn, -Södertorg i -Kristianstad och ett antal kyrkliga rum, som grav- och kranslundar. Flera av hans projekt har belönats med priser, t ex Änga-vallens picknick-park, -förnyelsen av Tivoli-parken i Kristianstad, samt arbetet med Ekostaden Augustenborg i Malmö.

Premiuminnehåll

Premium content
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.
More than 120 articles featuring amazing gardens and plants.

Prenumerera på Trädgårdsliv och du får 4 nummer bekvämt hem i brevlådan.

+

Ta del av allt innehåll här på Trädgårdslivs hemsida.
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.