BRF Shiitake

 

Lika delar privat och kollektivt – nybyggda bostadsrättföreningen Shiitake i Malmö är något av en hybrid av klassiska radhusträdgårdar, kolonilotter och gemensamhetsodling. Och det är förstås ingen slump utan var tanken redan på ritbordet.

 

Av Klas Kihlberg

 

 

När de 13 radhusen ritades in på den anvisade tomten valde arkitekterna att låta en stor del av marken bli gemensam trädgård. Alla har sin egen privata sfär, cirka 10 meter ut från bostadens baksida, tillika tre meter ut på framsidan, ut mot gatan. Resten är som en gemensam liten park med planteringar och träd. Här finns också plats för föreningens pool, växthus, förråd och odlingslådor.

– Vi tyckte det var intressant att dela upp det så här, att det blir en kombination av privat och gemensamt, berättar Martin Stavenow Svensson, som bor i ett av radhusen tillsammans med sin fru Ida Stavenow och deras två barn. Han är dessutom kontorschef på Siegel Architecture i Malmö som ritat och byggt hela fastigheten.

– Vårt arkitektkontor jobbar mycket med den här typen av tomter. Överblivna, lite knepiga… sådana som andra har gått bet på.

 

 

Ovan: Det som en gång var en liten smal allmänning med en transformatorstation i ena änden, har nu blivit en svit av små radhusträdgårdar med anslutande, gemensam parkträdgård. Här finns gräsytor, rabatter, odlingslådor, växthus och pool. 

Radhusen ligger på en långsmal bit mark i stadsdelen Solbacken, ett av Malmös mest centrala villa- och radhusområden. Här stod tidigare en transformatorstation och marken köptes därefter av Malmö stad, men hade sedan länge legat i träda. En annan byggaktör fick köpa tomten för att bygga radhus men de förlorade byggrätten när de bara byggt några få och inte kommit vidare. Det var då Siegel ­Architecture, som ägs och drivs av Cord Siegel (även ansvarig arkitekt för Brf Shiitake) kom in i bilden och tog över.

– Vi på Siegel är intresserade av stadsförtätningar och har jobbat med liknande projekt tidigare, berättar Martin. För oss är det alltid lika viktigt med utomhusmiljöerna som med själva byggnaderna, att få ihop en fin helhet.

Siegels dåvarande landskapsarkitekt Ola Nielsen var väldigt mån om att behålla så många befintliga träd som möjligt. Här fanns sedan tidigare en hel del frukt- och prydnads­träd, bland annat flera bukettaplar. De punktbevakades under hela byggprocessen så att de inte skulle ”råka” grävas bort. Resultatet är en uppvuxen känsla, som att husen har stått här i många år.

Även på gatusidan är den här omsorgen om utomhusmiljön tydlig. Genom att minska antalet bilparkeringar, från normala två per hus till 1,2, har man fått plats med mer träd och planteringar framför husen. Här står nu ginkgo, vejksel, kinesisk toon och korstörne.

– Träden har olika höjd och form och husen kommer tonas ned rejält i framtiden, när träden blir stora, förklarar Martin.

 

 

Ovan: Utsikt över Martin och Idas radhusträdgård.  De knotiga prydnads­aplarna stod här innan husen byggdes och ger fin skugga och en ­uppväxt känsla. 

De små privata tomterna delas upp av häckar med en bas av avenbok, uppblandat med liguster, naverlönn och blodbok. För att bryta upp och skapa variation har man satt in uppstickande ”jokrar”, som benved, syren, tuja och körsbärskornell. Avgränsningarna på tomternas kortändor, försågs med antingen häckar och träd eller kastanjestaket.

– Vi har över huvud taget satsat väldigt mycket på ­växter. Till exempel har vi satt tusentals vårlökar längs med alla privata tomter. Mest vilda arter som sprider sig – som vildtulpan, vårstjärna och bägarkrokus. Just på våren känns det extra härligt när allt annat är naket och grått. Och inte minst nu när mycket känns ganska nyanlagt.

Föreningen har en trädgårdsgrupp som jobbar med de gemensamma ytorna. Alla boende uppmuntras att ”kolonisera” ytan alldeles utanför den egna täppan. Men om man inte har lust med det sköts det gemensamt. Det samma gäller föreningens odlingslådor. Från början var det en per hus men nu, tredje året sedan inflyttning, har det blivit flera och odlingen sker delvis gemensamt. Nästa steg är att börja odla mer i det gemensamma växthuset.

 

 

Ovan: Föreningen har en trädgårdsgrupp som jobbar med de gemensamma ytorna. Alla boende uppmuntras att ”kolonisera” ytan alldeles utanför den egna täppan.

 

Martin och Idas egen trädgård, på sammanlagt 50 ­kvadrat, är på många sätt en experimentverkstad.

– Vi lånade en kolonilott innan vi flyttade hit och hade förmodligen skaffat en egen om inte den här möjligheten dök upp, berättar Martin. Vi är nyfrälsta amatörer.

De valde direkt att skippa gräsmatta eftersom det finns tillräckligt på de gemensamma ytorna. Många idéer har provats och förkastats, som lavendel som inte alls trivdes i halvskuggan under prydnadsaplarna. Här finns det som Ida och Martin kallar ”tantrabatten” och ett pyttelitet woodland. Nu på tredje säsongen börjar det utkristallisera sig vad som fungerar och inte.

– Trädäcket närmast huset tycker vi är alldeles för stort och på sikt kommer vi nog ta upp hål i det och odla. Då får vi växter närmare de stora fönstren. Det tror jag blir fint att se ut på.

Både Martin och Ida är förvånande över hur mycket det ändå går att göra på en så här liten yta. Och trädgården känns inte alls så liten då den gemensamma trädgården utanför känns som en fortsättning på den egna.

 

Radhusen stod färdiga för tre år sedan och det ska bli spännande att komma tillbaka om några år och se hur det hela har utvecklat sig, när det blivit mer fullvuxet. Men känslan av gemenskap och odlarglädje är redan nu högst påtaglig. Att det måhända spretar lite i uttryck mellan trädgårdarna gör inte så mycket, eftersom själva byggnaderna är ganska strikta i sitt uttryck och gör att allt ändå hänger ihop. Lite som att någon byggt ett modernt radhusområde mitt i ett befintligt koloniområde.