Välkommen till Trädgårdsliv

PremiumPrenumerera

Iris

 

Föreställningen kan börja. Irisens blomma har en makalös form som inte liknar någon annans. Sinnrikt konstruerad för att locka insekter har den både dörrmatta och vägvisare.

 

Av Lina Karna Kippel

 

 

Ovan/Above: Iris germanica ’Brilliant Idea’

 

Gudinnan Iris i den grekiska mytologin hade mycket att stå i. Förutom att vara regnbågens gudinna, var hon budbärare mellan gudar och människor och den som serverade nektar att dricka till de andra gudarna.

Det var också Iris uppgift att se till att molnen hade tillräckligt med fukt så att de kunde släppa regn ifrån sig och ge jorden livgivande vatten. Med vindens hastighet flög hon fram över himlen och ibland verkar hon ha använt regnbågen som rutschkana. När hon besökte jorden slog det upp blommor ur hennes fotspår, blommor i regnbågens alla färger. Irisar.

Även inom kristendomen har irisen stått för förbindelsen mellan himmel och jord. Jämte blommor som rosor och liljor symboliserar irisen också Jungfru Maria och visar på hennes oskuldsfullhet och renhet. Heliga Birgitta talade om bladen och liknade dem vid vassa spjut som en metafor för Jungfru Marias smärta. I det forntida Egypten kopplades irisen istället till makt och seger och var en symbol för faraonerna. I Japan har den blå irisen, Iris ensata, stått för tapperhet och mod. Ja, irisens blommor har varit aktade världen över och ofta använts som symbol av främst den härskande eliten. Ett av de mest kända exemplen är den heraldiska ”lilja” som franske kungen Ludvig VII satte på sitt emblem, Fleur-de-lis kallad, eller den franska liljan. Men det är en iris, närmare bestämt en svärdslilja, Iris pseudacorus.

 

 

 

Ovan/Above: Iris sibirica ’Tunnkhannock’.

 

Det finns runt 300 arter i irissläktet. Alla växer på norra halvklotet under mycket varierande betingelser. Vissa vill växa i fuktig jord, till och med nere i vattnet, medan andra vill ha det knastertorrt om fötterna i stekande sol. I -Sverige har vi några vildväxande, bland annat den högväxta svärdsliljan, Iris pseudacorus. Hon växer på grunt vatten, i åar och i sjökanter eller på fuktiga marker som diken och kärr. Bladen är mellangröna och kan bli upp till tre centimeter breda och mer än en meter höga. Blommorna slår ut i juni-juli och är knallgula med ett mönster av tunna brunsvarta ränder på de yttre kronbladen. I min trädgård är det egentligen alldeles för torrt för svärdsliljan men ändå växer den fint. Blomningen är  något mindre än om den hade haft det bättre, alltså fuktigare, men det är å andra sidan mest för de höga bladens skull jag odlar den. Det är lätt att förstå liknelsen med svärdspetsar och lansar. Hälften av bladen står som raka spjut medan resten mjukt böjer sig och vinkar i vinden. Den gräddgula ’Alba’ är ljuvligt vacker och ’Variegata’ har randiga blad i gulvitt och grönt. Riktigt snygga båda två och de ger spännande kontrast.

Man delar in släktet i två huvudgrupper, de som har jordstam, rhizomer, och de med lökformig knöl. De sistnämnda är några av de allra tidigaste vårblommorna att titta upp ur jorden, ja till och med ur snön ibland. De är ofta mer lågväxta än de med jordstam och har det gemensamt att bladen vissnar ner efter blomning. De kräver väldränerad jord där det är torrt och varmt på sommaren så att löken bakas i värmen och kan förbereda sig inför nästa års blomning.

De irisar som har rhizomer delas i sin tur in i två grupper: de med skägg och de utan. Skägget är små utväxter, likt en sträng av hår som växer i mitten av de nedre kalkbladen. Irisens blomma är så sinnrikt uppbyggd att, för att komma åt nektaren längst in i blommans mitt, måste humlan eller biet krypa över skägget, som då fungerar likt en dörrmatta. Det som händer är att pollenkorn från andra blommor, som har fastnat på deras håriga kropp, borstas av på väg in till den åtråvärda nektaren. Det är inte helt lätt att förklara hur en irisblomma ser ut, den har ju en mycket märklig form. Tre större kalkblad böjer sig nedåt mot stjälken och tre, ofta lite mindre, kalkblad höjer sig upp och bildar ett tak över nektargömman. För att insekterna verkligen inte ska missa ingången har många irisar kontrasterande linjer och ibland en färgklick vid själva ingången. Genialiskt och sinnrikt.

 

 

Överst fr v (top from left): Iris reticulata, våriris. Blad av I. sibirica, rabattiris. I. germanica, trädgårds-iris, ’For lovers only’.

Mitten fr v (middle from left): I. germanica, trädgårdsiris ’Golden Bow’. I. germanica, trädgårdsiris ’Gai Luron’. I. ensata ’Mrs Stanley

Nederst fr v (bottom from left): I. germanica, trädgårdsiris ’Galaxina’. I. germanica, trädgårdsiris ’Souvenir de Mme Gaudichau’. I. germanica, trädgårdsiris ’Florentina’.

 

De vanligaste irisarna i våra rabatter tillhör släktet Iris germanica, trädgårdsirisar. Dess rhizomer är korta och tjocka och behöver krypa fram just vid jordytan. Helst ska halva knölen ligga ovanför så att solen kan värma den riktigt ordentligt. De är väldigt lättodlade bara de har det väldränerat och om man delar dem var tredje till femte år, så att de föryngras. Bladen är stiligt grågröna och växer ofta i form av en solfjäder. Antalet sorter går inte att räkna, de är snart lika många som stjärnorna på himlen. Det finns vitaste vita till nästan helt svarta, ljuvliga rosa och lysande lila. Det finns flerfärgade, de med kraftiga ränder, kontrasterande fläckar eller buckliga kanter. Och så inte minst, det finns trädgårdsirisar med fantastisk doft.

De finaste irisarna är de som blommar just för tillfället men några av mina favoriter är Iris pumila, småiris. De ser ut som trädgårdsiris men är bara 10-30 cm höga, och ändå är blommorna nästan lika stora som trädgårdsirisarnas! De blommar på vår-försommar och är perfekta som kantväxter.

För några år sedan åkte jag inom samhället och gatan där jag bodde som liten. Det visade sig att huset mitt emot vårt nyss hade rivits. Allt var skövlat och borta: huset, träden, bersån, alla växterna. Det var för sorgligt! Där hade min första trädgårdsvän bott i hela sitt liv. Hon var sjuttio år och jag knappt tio när vi blev vänner. Varje sommarkväll gick vi en tur i hennes trädgård och tittade till växterna. Jag fick hjälpa till mot att jag lärde mig deras namn ordentligt. Nu var allt jämnat med marken och förstört. Jag gick där med en klump i halsen när det plötsligt sticker upp några klargröna strån mitt i all bråte. Det var den vita rabattirisen som hon tyckte så mycket om! Jag grävde helt sonika upp den lilla plantan med händerna och tog med den hem. Nu har den växt till en stor rugge som blommar vackert varje år.

 

En av de mest avbildade blommorna är Fleur-de-lis, eller den franska liljan.
Det lär vara den franske kungen -Ludvig VII som på 1100-talet satte den på sin vapensköld. Men någon lilja är det inte, utan en iris, -närmare bestämt en svärdslilja, Iris pseudacorus 

Premiuminnehåll

Premium content
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.
More than 120 articles featuring amazing gardens and plants.

Prenumerera på Trädgårdsliv och du får 4 nummer bekvämt hem i brevlådan.

+

Ta del av allt innehåll här på Trädgårdslivs hemsida.
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.