Välkommen till Trädgårdsliv

PremiumPrenumerera

Hosta: Queen of Green

 

Grön, grönare, grönast. Hur många gröna toner kan det egentligen finnas? Hostan är en klassiker med pondus som innehåller dem alla. Titta noga får du se!

 

Av Lina Karna Kippel

 

 

Ovan/Above: ’Fire Island’ med gulgröna blad och rödlila bladskaft.

 

Min mormors gröna fingrar var berömda och hennes trädgård ofta samtalsämnet på byn. I norr hade hon skuggrabatter i olika etager där hasselört, nunneört, sockblommor, ormbunkar, julrosor och rodgersia växte. Och där fick även hostorna breda ut sig. I de mer soliga rabatterna prunkade det färgglatt av alla möjliga sorters perenner, men där styrdes planteringarna av ett starkt ordningssinne. Mellan varje planta fanns alltid öppen jord som noggrant skyfflades flera gånger i veckan.

I sluttningen i norr rådde däremot en härlig oordning. För oss barn var det mycket mer spännande och fantasi-eggande. I den hemlighetsfulla skuggan under hostans stora blad kunde skalbaggar och smådjur och kanske till och med oknytt gömma sig. Och mycket riktigt – en gång när vi kom dit på sommarlovet, stod där en liten tomte under den största hostans skyddande blad. En glad tomte med luvan på sned. Visserligen bara i porslin men ändå… Visst blinkade den lite med ena ögat? Jo det gjorde den, det är jag är nästan absolut säker på!

 

 

Ovan/Above: Limegrön ’Golden Standard’ och blågrå ’Halcyon’ i en skön kombination. 

 

Hostorna hade så fina blad och redan som liten tittade jag och jämförde bladen på de olika sorterna. För det är skillnad på grönt och grönt. Variationen är oändlig – runda, mellangröna blad med tydliga veck, långsmala blad i en grågrön ton, små ärtgröna, gula hjärtformade med mörkare kant jämte gigantiska blågröna blad, stora som tallrikar. Plus alla de brokiga som vill överträffa varandra med sina fantasifulla mönster. Storleksmässigt finns det ett spann mellan de pyttesmå minihostorna som knappt når upp till fem centimeter och sorter som når nästan två meters höjd. Kanske inte här i Sverige men ändå.

Just mångfalden av bladmönster som många hostor har är fascinerande och säkert något som triggar folks samlar-iver. För de som, ännu, inte drabbats av hosta kan de se förvillande lika ut. Kanske är det som i svampskogen när man hopplöst har traskat runt i timtal och plötsligt får syn på en trattkantarell. Och sen en till och en till och… När man väl har fått upp ögonen ser man skillnaderna mellan ett brunt löv och en trattkantarell hur tydligt som helst. Samma sak är det med hostorna – ögonen får plötsligt syn på skillnaderna och man vill se mer, lära mer, ha fler och ja, ett tu tre har man blivit en samlare.

 

 

Ovan fr v/Above from left: Lila blomning hos Hosta undulata ’Albomarginata’, vitgrönt brokiga blad hos ’Fire and Ice’ och de gulnande bladen efter första frosten. Snacka om att vissna vackert!

 

I trädgårdens planteringar kan man likna hostan vid en trygg matrona. Stor och stabil står hon där när de andra perennerna leker och blommar ut. Hon passar både som solitär, det vill säga i ensamt majestät, eller som lagspelare i en större rabatt. Ska du göra en ny plantering i halvskugga/ skugga så börja med att placera ut de större perennerna som hostor, bergenia och daggkåpor. Deras storlek och blad ger lugn och blir en bra stomme att utgå i från. Plantera olika sorters hosta intill varandra för kontrasternas skull. Eller kombinera dem med andra perenner där bladen också spelar huvudrollen, som exempelvis alunroten, Heuchera, lungört, Pulmonaria eller den söta spetsmössan, Tiarella. Vill man bland in blomsterfägring är astilbens vackra plymer, i allt från vitt till mörkaste rött och rosa, iögonfallande. Fingerborgsblomman har fina spiror och trivs i halvskugga och älggräset, Filipendula ulmaria, har vita eller rosa skyar av blommor som doftar gott och har samtidigt vackert flikiga blad.

Ett tips är att plantera vårlökar bland hostorna. På -våren skjuter hostans skott upp ur marken som kraftiga spjut. Då blommar vårlökarna som bäst och när de sedan vissnar ner är det hostornas tur att veckla ut sina blad. På så vis döljs vårlökarnas vissnande blad effektivt och lätt.

Blommorna är formade som klockor eller trattar och blommar på stadiga stjälkar några decimeter ovanför bladen under sommaren. Blombladen har en slags genomskinlighet som jag tycker är så vacker. Som frusen is som man nästan kan se igenom! De flesta är ljusa, från vitt och över i blå -toner till lavendel och lila. Några har mörkare purpurfärgade blommor och hos sorter som ’Cherry Berry’, ’Fire Island’ och ’Red October’ är även blomstängeln lilaröd. Kontrasten mellan det och bladens toner i grön-vit-gult är slående!

 

 

Ovan t v/Above left: I denna woodlandplantering blommar den vita ramslöken samtidigt som hostan reser sig och breder ut sina gråblå blad. Om några veckor syns inget av ramslökens vissnande blad.

Ovan t h/Above right: ’Frances Williams’ har stora hjärtformade blad med gulvit kant.

 

Det är svårt att misslyckas med hostor. De är lättodlade, tåliga och långlivade. Man brukar säga att de flesta föredrar halvskugga till skugga men många tål sol ganska bra. Det gäller bara att marken är tillräckligt fuktighetshållande. Blir det för torrt och varmt kan bladen brännas och bli fula. Doftfunkian trivs bäst i sol och vissa av de gulbladiga, som ’Sum and Substance’ och ’August Moon’ blir gulare ju soligare de står. På våren är det bra att ge plantorna lite näring i form av gräsklipp, kompost eller välbrunnen kogödsel så de får en extra skjuts. Blir det torrt är det bra att vattna lite extra. Vill du ha fler plantor av samma sort är det lätt – du gräver bara upp plantan och delar den. Många plantor blir med åren riktigt stora och omfångsrika. Vill du dela en gammal planta, som är för stor för att gräva upp, får du helt enkelt ta en vass spade och sätta den nånstans i mitten och trycka till. Det kan kännas brutalt men de klarar sig, både den uppgrävda delen och den du lämnar kvar. Kom ihåg att vattna de nyplanterade hostorna noga i början.

Problemen är som sagt få men det kan vara en god idé att hålla koll på sniglarna, särskilt på våren när de späda bladen skjuter upp ur jorden. Rådjur och harar kan tyvärr också beta av dem. Hostor kan även drabbas av olika slags virus, i så fall måste plantan genast grävas upp och brännas.

 

 

Ovan/Above: ’Patriot’ på väg upp ur jorden. Den har mörkgröna blad med kontrasterande vit bred kant och blir cirka 45 cm hög.

 

Hostorna tillhör familjen Asparagaceae, sparrisväxter. Släktet innehåller cirka 70 arter och namnsorterna är fler än 3 000. Ursprungligen kommer de från Ostasien och då främst Japan. När vi i västvärlden fick upp ögonen för dem hade de redan använts och odlats i hundratals år i Japan, både som nyttoväxt, d v s grönsak, och som prydnadsväxt. De är uppskattade vårprimörer och sägs smaka som sparris. Man kan både steka, grilla och koka de späda skotten, eller använda dem och blommorna råa i en sallad. Till våren ska jag prova att koka dem lätt och sedan äta med smör och örtsalt!

 

 

Överst fr v (top from left): ’Blue Cadet’. ’First Frost’ med okänd skönhet. ’June’.

Mitten (middle from left): Troligen ’Holy Mole’. ’Red October’. ’Praying Hands’.

Nederst (bottom from left): ’So Sweet’. ’Sun Power’. ’Cherry Berry’.

1826 lyckades den tyske ögonspecialisten och botanikern Philipp Franz Balthasar von Siebold krångla sig in i det, för utlänningar, stängda Japan. Trots reseförbud åkte han runt i landet och samlade -växter, ofta under förespegling att uppsöka patienter. Hans arbete resulterade, bland mycket annat, i boken ”Flora Japonica” – och spädfunkian, Hosta sieboldii.

Premiuminnehåll

Premium content
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.
More than 120 articles featuring amazing gardens and plants.

Prenumerera på Trädgårdsliv och du får 4 nummer bekvämt hem i brevlådan.

+

Ta del av allt innehåll här på Trädgårdslivs hemsida.
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.