Kärrboda

 

Det är något av bygemenskap på gården där Martha och Stefan har sitt fritidsboende. Här får odlingslusten fritt spelrum och tar sig uttryck i allt från omsorgsfullt formgivna trädgårdsrum till charmigt enkla täppor.

 

Av Klas Kihlberg

 

 

Ovan: Utsikt från ”Birgits äng” mot Bagarstugan med den gula ­mangårdsbyggnaden i fonden. 

 

Allra längst in i Mars­viken, en av många ­havsvikar som perforerar Sörmlands kustlinje, ligger gården Kärr­boda. Landskapet är på typiskt sörmlandsvis mjukt böljande med en blandning av öppen jordbruksmark, skog och berghällar. Här har Martha Hedin och Stefan Ulinder sitt fritidsboende sedan många år. Fast de är inte ensamma här. De olika byggnaderna på gårdsfastigheten rymmer många fritidsboenden – nästan lite som en oskiftad by, fast i ­modern tappning då, för även om några bor här permanent är de flesta sommarboende.

– Merparten av byggnaderna ägs av mig och mina systrar men vi hyr ut mycket till vänner eller folk vi känner, berättar Martha när hon visar mig runt. Och även om alla har sin egen privata sfär så blir det en väldigt fin gemenskap här.

På Kärrboda har det bott folk och varit verksamhet ända sedan slutet av 1400-talet. Här låg en gång Kärreboo hytta som hörde till Tuna bergslag, där man bland annat bröt koppar och kobolt. Marthas farfars far köpte gården på 1800-talet och bedrev jord- och skogsbruk här. Det var även han som lät flytta hit mangårdsbyggnaden till dess nuvarande läge. Marthas pappa tog över som tredje generationen på gården, hans engagemang låg i politiken, som riksdagsman, så han valde att arrendera ut jordbruksmarkerna.

Martha och hennes tre systrar ärvde Kärrboda och delade upp det sinsemellan kring millennieskiftet. Idag är det bara Martha och Stefan som bor här regelbundet, även om systrarna fortfarande äger sina egna byggnader och delar av fastigheten.

Det var i början av 1980-talet som Martha och Stefan flyttade hit. Vid sidan av boende i Stockholm tillbringar de många helger och större delen av sommaren här. Under åren har de flyttat runt i de olika byggnaderna men sedan tio år huserar de i det som kallas Bagarstugan – lite som en flygel till mangårdsbyggnaden intill.

Martha är landskapsarkitekt och arbetar på Topia landskapsarkitekter och Stefan arbetar som konstnär med tyngdpunkten på måleri, textil och mönster.

– Och nu har vår dotter Martina, nybakad landskaps­arkitekt, och hennes pojkvän som är musiker flyttat hit också, tillägger Martha.

Både Martha och Stefan älskar att jobba med trädgård. I Marthas fall inte så konstigt med tanke på hennes yrke men Stefan är minst lika engagerad och något av en trädfantast. Han fascineras av träd av alla de slag, gärna ovanliga och exotiska, och odlar många från frö som planteras ut här och var på Kärrboda. Över huvud taget är trädgårdsprojekten många och utspridda på ägorna.

 

 

Ovan: Smal öppning i avenbokshäcken, in mot den ”formella trädgården”. 

 

Lite grovt kan man säga att det är mer ordnad trädgård närmast bostaden – Bagarstugan. Byggnaden är förmodligen från mitten eller slutet av 1800-talet. Mittemot den ligger det gamla stallet och vagnslidret som numera är gästbostad (där Martina och hennes pojkvän har flyttat in) och ateljé. Mellan de två husen blir det som en innergård, delvis stensatt men annars grusad, med en rejäl bergsknalle på ena sidan och mer öppet och utåtblickande åt andra. Mitt på gården står tre korstörnen, lite som vårdträd, vars finflikiga bladverk ger en fin, lätt skugga.

– När vi kom hit var det väldigt kompakt mark här eftersom det varit garageuppfart i många år. Ett av kors­törnena dog efter torkan 2018 och vi har fått gräva ut och jordförbättra ännu mer med grönkompost och biokol, innan vi satte ett nytt igen.

Den stora bergsknallen har kompletterats med sten som hittats på markerna och blivit till en stenträdgård. Tanken är att det ska vara rinnande vatten här men än så länge är det regnvatten som bildar vattensamlingar i stensänkor och skrevor.

– Stenträdgården är under utveckling, förklarar Martha. Men fåglarna hittar hit och älskar att bada i vattenpölarna.

Alldeles intill, på Bagarstugans ena gavelsida ligger nästa trädgård – den formella, som Martha kallar den. Omgiven av höga avenbokshäckar blir det som en medeltida hortus conclusus, en helt innesluten trädgård med korsgång. Förr odlades det en hel del grönsaker men eftersom jorden är mager har grönsakerna flyttat till en bättre plats, till förmån för örter och blommor. Här trivs lavendel, salvior, gräslök och så Marthas favorit, gamander, som här fungerar som en låg infattningshäck. Från början var det halm i korsgången men det har ersatts av ett fint gult marktegel som förut låg utanför järnvägsstationen i Nyköping. Som mittpunkt tronar en gammal kvarnsten.

 

 

Ovan: Den ”formella trädgården” är en klassisk korsgångsträdgård med begagnat tegel i gångarna och en gammal kvarsten som mittpunkt. I den magra jordmånen trivs lavendel, salvior och gräslök, liksom aklejor och alunrot.

 

Ovan: Mellan Bagarstugan och det gamla stallet blir det som en innergård, delvis stensatt men annars grusad, med en rejäl bergsknalle på ena sidan och mer öppet och utåtblickande åt andra. Mitt på gården står tre korstörnen, lite som vårdträd, vars finflikiga bladverk ger en fin, lätt skugga. 

 

Runt om på gårdens mark finns fler trädgårdar av skiftande karaktär, de flesta hänger ihop med något av husen, andra ligger lite för sig själva, som kolonier. Här finns till exempelvis Birgits äng, uppkallad efter Marthas mamma eftersom hennes favorit, liten blåklocka trivs här. Och strax intill, på en södervänd slänt med stora träd bakom, ligger ”Floras trädgård”, även den uppkallad efter en kvinnlig släkting och som numera är Martha och Stefans köksträdgård.

– Fast det är lite av kollektivodling här. Alla på Kärrboda får vara med och odla här om man vill.

På andra sidan slänten, bakom Floras trädgård, kommer man till Mitjurindalen, som fått sitt namn efter den sovjetiske växtförädlaren Ivan Mitjurin som under 1920- och 1930-talen experimenterade med korsningar av släktena Malus, Pyrus och Sorbus (bland annat äpple, päron och rönn). Syftet var att få fram riktigt härdiga fruktträd med frukt fulla av vitaminer åt det sovjetiska folket. Träden har Stefan fått från Ströö Plantskola på Öland som har ett enormt utbud av udda träd och buskar.

– Jag tycker historien bakom Mitjurin är fascinerande och träden vackra – men sådär väldigt goda är de egentligen inte, berättar Stefan som anslutit på vår tur runt om i trädgårdarna.

Här står även äkta kvitten, gulbladig pelaralm och kaspiskt korstörne (Gleditsia caspia), det sistnämnda med de mest brutala, decimeterlånga taggar man kan tänka sig på stammen.

 

 

Ovan: ”Floras trädgård” är den nya köksträdgården, uppkallad efter en av Marthas släktingar. Här råder något av kollektiv­odling – alla på Kärrboda är välkomna att vara med och odla här. 

 

Trädgårdsprojekten dyker upp lite här och var på fastigheten. Vissa har en gång i tiden startats av Martha och Stefan men nu tagits över av någon annan som utvecklar platsen vidare. Andra är helt egna initiativ av de som flyttat hit – i en hörna står till exempel en byggbod på plintar med enkla odlingar utanför. Och lite varstans dyker Stefans fröodlade träd upp. Ett av de senaste projekten är att renovera ett gammalt ”vinkast”, ett växthus från farfars tid som står mot mangårdsbyggnadens ena gavel.

– Ibland blir jag lite matt av alla projekt vi sätter igång, erkänner Martha. Men för det mesta är det lustfyllt… trädgård är mer som en process än något som är fix och färdigt. Något som hela tiden utvecklas och förändras, så rikt och spännande att vara en del av och följa.