Välkommen till Trädgårdsliv

PremiumPrenumerera

Jardin Secret

 

Mitt i Marrakechs medina lockar två sammankopplade trädgårdar med lugn och grönskande fägring. En oas i stadskaoset, signerad Tom Stuart Smith.

 

Av Klas Kihlberg

 

 

Ovan: Den stilla porlande fontänen mitt i den islamiska trädgården. 

 

Att besöka Marrakechs medina, den muromgärdade gamla delen av staden, kan vara en överväldigande upplevelse. En till synes oöverskådlig labyrint av trånga gränder rymmer ett system av sammanbundna souker, eller basarer – den största marknadsplatsen i Marocko. Det är en kakofoni av ljud och lukter, allsköns varor till försäljning och människor precis överallt.

Mitt i det här myllret gömmer sig Jardin Secret, den hemliga trädgården – två trädgårdar helt skyddade från omvärlden av murar och byggnader. De är som en lisa för själen. Lugnet hägrar sig med doft av apelsinblom, rosmarin och lavendel. En oas i stadskaoset.

 

 

Ovan: I en ”riktig” islamisk trädgård bör alla de träd som är centrala i den muslimska traditionen återfinnas: fikon, dadelpalm, oliv och granatäpple. I de nedsänkta odlingskvarteren står dessutom rader av citrusträd, huvudsakligen apelsin – både den söta (Citrus sinensis) och den bittra (Citrus aurantium). Citrusträden och lavendeln för tankarna till ”bustan”, de persiska doftande fruktträdgårdarna.  

 

Jardin Secret består av två riader, den traditionella typen av hus i marockanska städer som omger en eller flera innergårdar. Riader finns överallt i Marrakech, de kan vara små och trånga eller, som här, stora och palatsliknande. Oavsett storlek brukar de alla ha en porlande fontän i mitten. Arkitekturen bygger på behovet av att komma undan omvärlden och, inte minst, hettan (i Marrakech kan det på somrarna bli uppemot 50 grader). Numera har många av dem omvandlats till hotell men just Jardin Secret är något av ett unikum, öppen för allmänheten som den är. Nästan som en offentlig park, om än med entréavgift.

Trädgårdarna öppnade för bara fyra år sedan, 2016, och har redan blivit ett av stadens mest omtyckta besöksmål. Och det är inte konstigt att folk dras till den här underskönt vackra platsen. Via entrén från den lilla gatan utanför kommer man in i den mindre av de två trädgårdarna, den ”exotiska”. Den är inte särskilt marockansk när det kommer till växtligheten, mer samtida och modern: kaktusar, palmer, agave, aloe… visserligen växter som trivs bra i klimatet men knappast något som brukar återfinnas i traditionella marockanska trädgårdar.

Den andra trädgården, den ”islamiska” direkt intill, är bra mycket större och mer i linje med den lokala traditionen. En rektangel med en diskret porlande fontän – livets källa – i mitten, och fyra raka gångar som strålar ut från den, som en symbol för de fyra floderna som bevattnar Edens lustgård. Här råder total spegelsymmetri med fyra likadana kvarter, fyllda av citrus- och olivträd, lavendel och prydnadsgräs, med rosmarinhäckar som omfattning. Den strikta geo-metrin, de doftande fruktträden och det rinnande vattnet, allt ska föra tanken till paradiset – en tradition som fulländades till perfektion i det som brukar kallas den arab-andalusiska världen (i grova drag dagens södra Spanien, Marocko, -Algeriet och Tunisien) på medeltiden och framåt.

Även den mindre, exotiska, trädgården är på sitt sätt ett slags samtida tolkning av paradiset som det beskrivs i första Mosebok (2:9): Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Den är samtidigt en hyllning till Marrakechs historiska rykte som trädgårdsstad, där det var status att samla och odla exklusiva växter från olika delar av världen.

 

 

Ovan: Via entrén från den lilla gatan utanför kommer man in i den mindre av de två trädgårdarna, den ”exotiska”. Den är inte särskilt marockansk när det kommer till växtligheten, mer samtida och modern med kaktusar, palmer, agave och aloe.  

 

Att Jardin Secret över huvud taget blev av är en filantropisk gärning av rang. För tjugo år sedan köptes kvarteret upp på privat initiativ med idén att återskapa trädgårdarna som en gång funnits här. Och dessutom göra dem tillgängliga för allmänheten. Redan på 1500-talet låg här ett palats som tillhörde en av de Saadiska sultanerna. Det förstördes drygt hundra år senare men på mitten av 1800-talet, när Marrakech fick ett nytt ekonomiskt uppsving, byggdes det upp igen utifrån samma grundplan. 1912 blev Marocko franskt protektorat och efter några ägarbyten styckades kvarteret upp i en mängd mindre tomter. Innergårdarna byggdes igen och fylldes med tiden av skräp och skrot. Så det var inte mycket som påminde om vad som en gång funnits här när de nya ägarna tog över 2000.

Trädgårdarna gör inte anspråk på att vara någon exakt kopia av ursprunget. En hel del av byggnaderna är desamma, som tornet och qubban (gravmonumentet), liksom delar av det intrikata vattensystemet. Ansvarig för utformningen av Jardin Secret var engelsmannen Tom Stuart Smith, trädgårdsdesigner och flerfaldig best in show-vinnare på Chelsea Flower Show.

 

 

Lavendel i mängd bland ruggar av svansfjädergräs, Nasella tenuissima (tidigare Stipa tenuissima). Gräset klipps ned rejält två gånger om året och kommer att dominera framåt sommaren, när lavendeln har blommat över. 

 

Så även om Jardin Secret kanske inte är helt historiskt korrekt så är det nog här man får den bästa inblicken i hur en klassisk arabisk-andalusisk riad kan ha sett ut. I alla fall i Marrakech. Att komma hit precis när det öppnar och det är ganska tomt på folk är en synnerligen angenäm upplevelse. Det är så välgjort – planteringarna, de vackra markbeläggningarna med gult tegel och turkost kakel, de putsade murarna och husfasaderna, paviljongerna och takterrassen – allt andas fingertoppskänsla och perfektion. Sannerligen ett paradis.

Paradisträdgård, eller islamisk trädgård, har sitt ursprung i Persien, och det långt före att islam gjorde sitt intåg. Ordet paradis kommer från fornpersiskans ­paridaida, vilket betyder muromgärdad – en viktig aspekt av en paradis­trädgård. Den vanligaste formen är den korsformade, en fyrkant delad i fyra lika stora kvarter (även kallat chahar bagh, fyra trädgårdar, på persiska). Detta trädgårds­ideal spreds från Persien, bland annat till mogulernas Indien (Taj Mahal är ett storslaget exempel) och med araberna över hela Nordafrika och ända till ­Spanien. Centrala element är fontäner, vatten­kanaler och doftande träd och blommor. Även den europeiska ­klosterträdgården följer många av dessa principer. •

 

Premiuminnehåll

Premium content
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.
More than 120 articles featuring amazing gardens and plants.

Prenumerera på Trädgårdsliv och du får 4 nummer bekvämt hem i brevlådan.

+

Ta del av allt innehåll här på Trädgårdslivs hemsida.
Mer än 120 reportage med fantastiska trädgårdar och växtporträtt.