Hannus nya värld

 

Efter tre år på danska Langeland har Hannu Sarenström hittat en ny trädgårdslycka och etablerat sig som både odlare och god granne. Numera är han en omtyckt ambassadör för sin nya hembygd som han satt på trädgårdskartan.

 

Text Lisa Ising / Foto Gabriella Dahlman

 

 

 Vägen till Hannu och hans nya värld på Langeland går genom öppna landskap och rågblonda fält. Det är sensommar och skördetid och helt annorlunda mot förra gången, när vi besökte honom i hans vårblommande lund på Kinnekulle.

Då bodde han granne med skogen och inspirerades till den egna lunden av vivor, sippor och julrosor – en färgexplosion och vårlycka utan like. Men så, efter närmare trettio år i Västergötland, kom längtan efter något annat, att börja om på nytt. Och nu är scenen en helt annan.

Strax utanför Köpenhamn tappar vi kontakt med den svenska radiofrekvensen och när vi kliver in i Hannu Sarenströms trivsamma kök, drygt tre timmar senare, är det dansk radio som gör honom sällskap. I stället för det skogsnära huset i falurött virke möter oss en präktig gård i putsad ockra med uthus och rymlig grusad plan.

– Det var gårdsplanen jag föll för, här äter jag sommarfrukost och gör det mesta, berättar Hannu när han tar emot, solbränd efter några dagars segelsemester.

 

 

”Det var gårdsplanen jag föll för, här äter jag sommarfrukost och gör det mesta.”

 

Nyheten att han skulle lämna huset och sin omtalade trädgård på Kinnekulle slog lite ner som en bomb i trädgårdsvärlden, sommaren 2017. Hur kunde han, den som var så vacker? Och att det blev just Danmark och Langeland, en av småöarna sydväst om Själland, var mest en slump. Tipset kom från en bekant. Priserna var överkomliga och odlingsklimatet fantastiskt, Österlen var en tanke ”men där bor ju alla” – och i december samma år gick flyttlasset söderut.

– Det är lite som Italien, fast närmare. Jag är helt lost i säsongerna. Redan i februari kommer det första vårruset och sensommarens perenner börjar blomma i juni. Och kolla in mandel och fikon på min gårdsplan!

Både att komma till ett nytt land och en ny odlingszon har gett den nystart som han längtade efter. Köksträdgården svämmar fullkomligt över av växtkraft: En skog av självsådda solrosor och andra blommor blandas med olika sorters kål och bönor. Därtill fänkål och italienska bladsorter som klimatet och matresorna till Apulien inspirerar till. Odlingen ligger utmed landsvägen med utsikt över fälten och det är lätt att komma i snack med förbipasserande grannar under trädgårdsarbetet.

– Bönderna skrattar åt mina röriga trädgårdsland men alla är vänliga, berättar Hannu medan han plockar ihop spetskål och bönor till kvällens pastarätt.

Och efter en stund passerar Keld, byns konstnär, på cykel. Han får en näve bönor och lovar att komma förbi på vägen tillbaka. Över huvud taget handlar det mycket om gemenskap när Hannu pratar om sin nya danska tillvaro. Några grannar hjälpte till med jord och maskiner när köksträdgården skulle anläggas. En annan har bidragit med störar till bönställningar och från Axel, längre uppåt vägen, kommer kogödsel. Dessutom har både duvor och höns flyttat hit från närboende. I gengäld delar Hannu frikostigt med sig av ägg och skörd och redan första hösten bröt han isen med att bjuda ”gubbarna” på vegetarisk middag. Det är gott om ”fælles-fester” längs byvägen och till Långfredag varje år rensas stranden gemensamt inför säsongen.

– Han är vår svensk, deklarerar Keld med ett smil innan han fortsätter sin cykeltur.

Hannu känner sig välkommen och på kort tid har han blivit något av en ambassadör för Langeland, som oftare beskrivits som en avfolkningsbygd med hög arbetslöshet än som en spännande trädgårdsdestination. Med omisskännlig energi var han redan förra sommaren med och organiserade en dansk version av öppen trädgård och han har tagit emot flera svenska busslaster med trädgårdsturister. Och så vann han publikens guldmedalj med sin trädgård ”Havedrømme til alle” vid CPH Garden Show som hölls i Köpenhamn förra året.

– Jag har fått ett jättefint mottagande, fast man måste ju jobba på det själv också och bestämma om man vill umgås eller inte, säger Hannu som tidigt satte sig på skolbänken för att plugga danska.

 

 

”Det var helt rätt! En nytändning och detta känns lika nytt och spännande som för trettio år sen när jag första gången började med trädgård.”

 

Den generösa grusplanen inbjuder till projekt, både danska och svenska. Där övervintrar självsådda verbenor och på en säsong har salvian vuxit sig knähög mellan cirkusrandiga ytterdörrar. Från Kinnekulle känner vi igen de säkra kombinationerna av växter och vackra ting, där det mesta fått följa med till Danmark. Här kantas bostadshusets mörkgula fasad av röda Tummelisa-rosor – men den egentliga trädgården ligger bakom huset och påminner mer om en park med jättelik blodbok och andra höga träd.

Ytan är på hela 8000 kvadrat och det som inte grannar kunnat hjälpa till med har Hannu uppfinningsrikt bjudit in volontärer till. Ett sådant projekt var att fälla hela femtio träd, sänka häckar och släppa in ljuset och landskapet i trädgården. Sex kandidater som kunde hantera motorsåg jobbade mot logi och Hannus goda mat.

I övrigt utökas trädgården stegvis genom hans olika projekt. Från utställningsträdgården ”Välkommen hem” på Sofiero, härom året, härstammar exempelvis perennrabatten som skulle påminna om strandängarna på Langeland. Då häktade han sonika av några av gårdsplanens randiga dörrar och komponerade en rabatt i mättat blått, vitt och gult. Här blommar fortfarande den lavendelblå perovskian, mörk anisisop, sirlig violruta och jungfruhirs tillsammans med solhatt och fjäderaster i vita nyanser – och så ett stänk av gult med den perenna solrosen.

Likaså har fjolårets vinnarträdgård flyttat hem och bildar en massiv insektsrabatt med kryddväxter, nepeta och olika slags nävor. Från samma utställning kommer Grythyttans klassiska trädgårdsmöbel och markteglet i mustiga färger som ska bli skuggig uteplats under den väldiga blodboken.

I en hörna står små buxbomsplantor på tillväxt, ännu ett resultat av lyckad grannsamverkan. Plantorna är tänkta till nästa trädgårdsprojekt: En ”cottage garden” mellan huslängorna med rosor i olika buxbomskvarter.

– Det kommer att dofta himmelskt! spår Hannu innan han kopplar labradoren Aile för dagens obligatoriska promenad till havet.

 

 

På det smala Langeland är det alltid nära till en strand. Aile hittar vägen själv och går i förväg, men väntar alltid tålmodigt vid nästa vägkrök. Vi passerar gårdar och det -dånar på avstånd från skördetröskorna som jobbar skift så här års. Popplarna blir riktmärken i det öppna landskapet och vid havet växer vresrosor och strandaster, inte olikt planteringen från Sofiero.

Efter promenaden rumsterar Hannu i köket bland kastruller och skärbrädor. Till middag vankas tortellini med fläsk, chili och grönt från kökslandet. Det känns hemtrevligt och definitivt hemtamt. Många har också uttryckt sin beundran för Hannu som vågade rycka upp rötterna och starta nytt i en ålder när andra kanske hellre slår sig till ro.

– Det var helt rätt! En nytändning och detta känns lika nytt och spännande som för trettio år sen när jag första gången började med trädgård.

Till nästa säsong blir det ännu fler italienska grödor i köksträdgården och snart kommer nästa bok. Inspirerad av det milda klimatet kommer den att handla mer om odling än om mat. I sommar blir det fler omgångar öppen trädgård på Langeland och så väntar en växtutställning på Norrviken utanför Båstad. Det är trots allt inte längre härifrån till södra Sverige än det var från Kinnekulle. Som Hannu säger:

– Jag har bara bytt adress och breddat Öresund lite.