Kolonin på Tivoli

 

Där förorten möter nationalstadspark ligger Toms och Evas koloniträdgård. På blyga 380 kvadratmeter har de skapat en intim trädgård med många olika rum där kärleken till växter och skaparlust får gott om plats.

 

Av Klas Kihlberg

Det är kulturhistorisk mark med anor som Toms och Evas koloniträdgård ligger på. När jag tar mig dit via tunnelbane­stationen i Bergshamra är det kanske inte så påtagligt – bostadshusen längs vägen är huvudsakligen från 1960-talet och framåt. En ganska typisk förortsmiljö i Stockholm med andra ord. Men stora delar av Bergshamra koloniområde, som ligger strax söderut mot Brunnsviken till, är beläget i Tivoli – en del av Gustav III:s storslagna planer för Brunnsviken. Längst ned mot sjön finns fortfarande spår kvar av den engelska park Fredrik Magnus Piper ritade. 

Tom Wall och Eva Danielson köpte sin stuga här 1996 och den ligger just i Tivoli-delen. Bergshamra koloniområde bildades 1919 och bara några år senare stod här över 100 stugor. Genom åren har området i omgångar fått ge vika för väg- och husbyggen i den framväxande förorten Bergshamra, en del av Solna stad. Senast var 1983 då bostadsområdet i södra Bergshamra byggdes och kolonisterna där fick flytta till ny mark åt söder – till just Tivoliområdet. 1994 bildades nationalstadsparken, även kallad Ekoparken, där Tivoli är den del, så nu får nog koloniområdet ändå betraktas som väl skyddat.

Innan de kom till Tivoli hade Tom och Eva i många år hyrt ett 1700-talstorp i Nacka, Lilla Nyckelviken, och det var där deras trädgårdsintresse startade. Inte minst då för äldre trädgårdsväxter från 1800-talet och bakåt i tiden.

– På den tiden, för fyrtio år sedan, var det svårt att hitta många av de växter vi idag tar för givet i trädgårdshandeln, berättar Tom. Som stjärnflocka till exempel, eller daglilja och ålandsrot. Det var ett magert utbud men vi lyckades ändå skapa en fin växtsamling genom åren i Nyckelviken.

Så när de lite chockartat blev avhysta därifrån (Nacka kommun skulle ha festlokal i grannhuset) ville de inte bara lämna alla fina växter vind för våg utan omgående hitta ett nytt hem till samlingen. Villa med trädgård var inte aktuellt men tack vare Toms moster fick de upp ögonen för Bergshamra koloniområde där hon hade haft stuga en längre tid.

– Det låg också praktiskt till, nära vår lägenhet i Vasa­stan inne i Stockholm.

Kolonilotten de köpte hade legat för fäfot i några år och det var inte mycket till trädgård. Stugan var från början en så kallad dagstuga på åtta kvadratmeter som flyttats från norra delen av området, det som staden tog över för bostäder 1983. Den kallades paviljong vilket låter flärdfullt men var egentligen inte mycket mer än ett enkelt regnskydd i funkisstil. Under åren hade det dock byggts om och till men behövde nu rustas upp.

Huset fick dock vänta, för Toms och Evas prioritet nummer ett var att få över alla växter från Lilla Nyckel­viken och för det behövde de börja anlägga trädgård. På den stora ytan väster om huset skapade de det första trädgårdsrummet – en klassisk korsgångsträdgård med buxbomsklot i varje kvarter. 

– En bonus med flytten hit var att jorden här i stort sett var fri från sten. Å andra sidan är den ganska tung att gräva med fjorton meter djup lera, gammal sjöbotten som det är.

När de börjat få fason på trädgården tog de tag i stugan och gav den en helt ny fasad och tak. Och det är en riktig liten pärla till kolonistuga de fått till, med många fina detaljer – som de sågtandade vindskivorna på gavlarna, med små träklot hängandes där de möts. Lite senare tillkom en glasveranda i vinkel mot huset, där det tidigare stått några gistna redskapsbodar. En av dem togs till vara och placerades i västra änden av trädgården. 

För både Tom och Eva blev trädgård en gemensam passion som inte bara fått sitt utlopp i torpet i Nacka och här på kolonin, utan även genom många trädgårdsresor – i England, Europa och här hemma i Sverige. 

– Och så har vi plöjt en himla massa trädgårdsböcker. Det står mer än tio hyllmeter trädgårdslitteratur hemma i lägenheten och här i stugan, berättar Tom. Så inspiration har vi hämtat lite varstans ifrån genom åren.

När jag hälsade på i slutet av september förra året träffade jag både Tom och Eva. Vad jag inte visste då var att Eva fått en mycket allvarlig cancerdiagnos och bara några månader senare gick hon bort.

– Det känns väldigt sorgligt och tomt, berättar Tom när jag träffar honom igen på sensommaren i år. I vintras var jag osäker på om jag verkligen skulle orka med kolonin på egen hand men när så våren kom ville jag ändå ut hit igen. Det känns som att jag vill fortsätta så länge det går.

 

När Tom tar med mig på en vandring runt den 380 kvad­ratmeter stora lotten slås jag över all kreativitet och lust. Trots den begränsade ytan finns här så mycket – skuggträdgården ut mot vägen till, den tidigare nämnda korsgångsträdgården, långa fina siktlinjer överallt och på södra sidan av huset, en generös uteplats med en liten damm med en vattenstråle som porlar ut från en sten.

Det sägs att begränsningar stimulerar kreativiteten. Jag vet inte om det alltid stämmer men Toms och Evas kolonilott på Tivoli är för mig ett ypperligt bevis i den riktningen.