Trollesgården

 

Vad som från början mest var en plätt sjölera har Maria och Stefan på bara tio år förvandlat till en prunkande trädgård med olika rum och stämningar. Här samsas lekfull blomsterglädje med det lugna och vilsamma.

 

Av Klas Kihlberg

 

 

 

Att skapa en trädgård tillsammans med sin partner kräver en vilja att lyssna till varandra och ett inte så litet mått av kompromissande, i synnerhet om man har olika visioner till att börja med. Ibland fungerar det inte alls, blir varken ”hackat eller malet” och förmodligen mest frustrerande; ibland blir det långt bättre än om bara den enes vision fått råda. Ett strålande exempel på det senare är Maria Trolles och Stefan Trolle Lindros trädgård i Gimmersta, utanför Stockholm. På en normalstor villatomt har de från ”scratch” skapat en trädgård fylld av färg och form. En trädgård med flera rum med olika stämningar, som känns bra mycket större än de dryga 1000 kvadratmeter den mäter. Och att den bara har tio år på nacken är svårt att tro.

– Maria ville bo i ett blomsterhav. Jag såg från början framför mig en stram, japaninspirerad trädgård, berättar Stefan när jag hälsar på i början av september. Men med vår första stora rabatt hittade vi den stil som skulle bli vår gemensamma: naturalistisk med ett hav av perenner.

 

 

”Vi har inspirerats mycket av Piet Oudolf och ’The new perennial movement’. Men jag gillar också Vita Sackville-Wests devis: ”Cram,  cram, cram, every little nook and cranny”.  Varje liten yta är värd  att arbeta med!”

 

Både Maria och Stefan jobbar med färg och form – Maria som illustratör och barnboksförfattare och Stefan som creative director med många år på reklambyrå men numera även som trädgårdsdesigner. Att det blev hus och trädgård i just Gimmersta var inte någon slump. Stefan hade bott här i Tyresötrakten i många år och just det här området låg högt på listan över platser att bo på.

– Det är så vackert här omkring med naturreservatet inpå knuten, gammal kulturbygd med hällristningar, bronsåldersgravar och den stora gården intill som har anor från 1200-talet.

Redan innan huset byggdes 2008 hade de gjort en ”master plan” för trädgården. Eftersom tomten inte är så stor var det viktigt att placera huset rätt för att maximera ytans möjligheter. De valde att ställa det så att man möter kortsidans gavel på vägen in i trädgården och med entrén på sidan.

– På så sätt fick vi två skilda trädgårdsrum längs husets långsidor. Vi ville också att det skulle bli en gång upp till entrén, så att man leds långt in trädgården.

Tomten var från början inte mycket mer än sly, tovigt gräs och hallonsnår. Här stod två granar men annars inga träd att spara och utgå ifrån. Det var på många sätt som en tom kanvas.

– Vi har planterat allt som finns här idag. Alla träd, buskar och perenner. Som tur är finns det en del stora träd på granntomterna som ger karaktär även åt vår trädgård.

 

 

 

Från gatan kommer man in i trädgårdens första del, körsbärsträdgården, så kallad på grund av två japanska bergkörsbär (Prunus sargentii). De stod högt på önskelistan för både Maria och Stefan efter ett par resor till Japan då de fick uppleva ”hanami”, den legendariska körsbärsblom-ningen. Redan nu, med tio år på nacken, har de vuxit till sig och ger något av parkkänsla. Och lite av det där japanska som Stefan var ute efter från början.

– Den här bidrar nog också till den känslan, säger Maria och visar mig en knotig liten tall mitt bland vidje-hortensia och skogsaster.

– Den hittade vi uppspolad på stranden på Västkusten med rötterna i luften, nära mina föräldrars hem. Nu trivs den fint här och vill börja bli stor igen. Så vi får klippa den rejält varje år för att den inte ska dra iväg.

 

 

Genom en portal med honungsrosen ’Lykkefund’ når man det som nog får betraktas som trädgårdens hjärta, med den breda och djupa perennrabatten längs med husgavelns terrass, den som satte tonen för trädgården i övrigt. Här är det sensommarblommande perenner som dominerar: solhatt, helenium, höstaster, veronikor och rosen-flockel… prunkande räcker nästan inte som adjektiv för detta hav av blommor och färg.

– Vi har inspirerats mycket av Piet Oudolf och ’The new perennial movement’, förklarar Stefan. Men jag gillar också Vita Sackville-Wests devis: ”Cram, cram, cram, every little nook and cranny”. Varje liten yta är värd att arbeta med!

Efter denna färgsymfoni delar trädgården upp sig i två delar – eller vägar – på ömse sidor om huset. Åt höger ligger Marias arbetsstudio och fortsätter man vidare åt det hållet kommer köksträdgården och det nya växthuset längst bort. Här är färgskalan lugnare, med i stort sett bara vitt och olika nyanser av grönt. Skogsaster, vidjehortensia och skogsklematis – alla blommar de i mjukt, lite gräddigt vitt. Vilsamt och mjukt för ögat och något av en paus från färgspraket tidigare.

– Från studions stora fönster kan jag se ut över stora delar av trädgården, förklarar Maria. I mina illustrationer återkommer mycket av det som finns i trädgården… växter, blommor och insekter.

På andra sidan huset, med gången som leder fram mot entrédörren, är det halvskuggigt och här har Stefan och -Maria valt att fokusera på rhododendron, azaleor och hortensior. Men även här blommar det på friskt och färgstarkt så här års, med bland annat trädgårdsnäva, ormrot och anisisop.

 

Att de lagt ner mycket kraft och tid för att skapa denna trädgård på blott tio år är uppenbart. Men ändå har det fått ske i omgångar, allt efter tillgång till tid och resurser. Bortsett från huset har de grävt och byggt allt själva och med tanke på att marken består av styv sjölera är det verkligen en bedrift.

– Det har varit rätt slitsamt och vi har jobbat mycket med jorden för att få den mer lättarbetad och gynnsam för växter, förklarar Stefan. Barkmull, kogödsel och mängder med bokashi i köksträdgården.

Nu börjar de känna att alla delarna är på plats i trädgården. En del projekt finns dock kvar – som delen längst bort, bakom hus och växthus. Det ska bli en mer kravlös del av trädgården med tåliga buskrosor, klätterrosor, skogsklematis och kanske i framtiden ett ängsparti.

– Vi vill också göra om terrassen på långsidan av huset, berättar Stefan. Få den lite mer ”medelhavig” med oregelbunden stensättning. Annars är det en förenkling vi vill få till. Göra trädgården lite mindre arbetskrävande. Mer formklippt och buskar som fyller ut i de stora rabatterna.