Crathes Castle

 

Stram elegans möter sprudlande växtglädje. Trädgården innanför murarna vid Crathes Castle har vuxit fram och förändrats med tiden i mer än 300 år. Idag är den en av Skottlands mest anslående och välbesökta.

 

Text & foto Klas Kihlberg

”It is upon the right relation of the garden to the house that its value and the enjoyment that is derived from it will largely depend. The connection must be intimate and the access not only convenient but inviting”. 

Så skrev Gertrude Jekyll i inledningen till sin bok Gardens for Small Country Houses från 1912. Just den här beskrivningen avsåg nog i första hand helt nya projekt, till nybyggda hus och nyanlagda trädgårdar, men passar lika bra in på trädgårdarna vid Crathes Castle – med den stora skillnaden att här pratar vi om ett slott och trädgårdar som funnits i åtminstone 400 år. 

Idag är det i många stycken en Arts and crafts-trädgård ut i fingerspetsarna, med vyer över trädgården och landskapet bortom från slottets torn, ståtliga terrassträdgårdar, höga häckar, trappor och murar. 

Här finns en vit trädgård (som föregår den världsberömda på Sissinghurst med ett par decennier), en dito gul och röd. Charmiga viktorianska växthus som liksom rinner nerför en sluttning och så kanske mest iögonfallande av allt, de fantastieggande idegransformerna ”The Egg and Egg Cup” uppe vid krocketplanen, The Croquet Lawn. 

Gertrude Jekylls text ovan handlar som sagt inte om ­Crathes men hon skrev beundrande om slottet och dess trädgårdar i en annan av sina böcker (Some English Gardens, 1904*). Förmodligen utan att ha varit där, för det är en del flagranta felaktigheter i texten, men hon verkar ha fått en ­positiv bild, förmodligen tack vare bokens akvareller som George S. Elgood målat av trädgården. Jekylls inflytande på dagens trädgårdar är ändå påtagligt. 

Annars är det svårt att med bestämdhet säga så mycket om hur det såg ut här längre tillbaka i tiden. Först i mitten på 1800-talet finns det beskrivningar och bilder att tillgå. Det vi vet är att slottet uppfördes på 1500-talet av familjen Burnett of Ley, en gammal skotsk adelsfamilj med anor tillbaka till 1300-talet. Crathes ligger i nordöstra Skottland, nära gränsen till höglandet, och skulle vara i samma familjs ägo i över 400 år, ända till 1951, då det togs över av National Trust for Scotland. 

Det unika med Crathes – vid sidan om det spektakulära slottet och de helt magnifika trädgårdarna – är att det är ett av få herresäten i Storbritannien där trädgårdarna inte omdanades totalt på 1700-talet, då landskapsstilen blev högsta mode. Det var en tid då renässans- och barockträdgårdar sågs som onaturliga och gammelmodiga och skövlades för låta gräsmattor komma ända fram till slottsentrén. Men på Crathes togs de muromgärdade trädgårdarna direkt intill slottet aldrig bort.

Hur det exakt såg ut under de första århundradena vet vi emellertid inte så mycket om. Eller i stort sett inget alls. Högst troligt fanns de ikoniska idegranarna ”The Egg and Egg Cup” redan i början av 1700-talet, kanske ännu tidigare. Möjligen såg det lite ut som den återskapade barockträdgården på Hampton Court (The Privy Garden) eller som i palatsträdgårdarna i Het Loo i Nederländerna. I så fall var det fråga om små koniska idegranar som omgav gräsmattor med grusparterrer. Men det är gissningar. Stora delar av den muromgärdade trädgården var annars sannolikt köksträdgård med grönsaker och fruktträd. 

Från andra halvan av 1800-talet vet vi lite mer, tack vare foton, illustrationer och beskrivningar. ­Robert Burnett (en av många Robertar på Crathes) hade gjort sig en smärre förmögenhet i Kalifornien och när han ärvde Crathes gjordes det stora investeringar i trädgårdarna, bland annat de nya växthusen. Trädgårdsmodet under den viktorianska tiden passade dessutom väl ihop med hur Crathes var utformat och allt mer blomsterrabatter tog plats, även i köksträdgården.

Men det var när sonen James Burnett och hans hustru Sybil tog över rodret på 1920-talet som trädgårdarna på Crathes började göra sig ett namn på riktigt. Förut har det sagts att de skapade nästan allt från scratch men det är uppenbarligen inte sant. Att de lyfte trädgårdarna till helt nya nivåer är däremot ingen överdrift. Det var nu som Arts and Crafts-stilen blev genomförd fullt ut. Även i markerna runt om planterades det mängder av exotiska träd.

Efter andra världskriget stod familjen utan någon manlig arvinge (en av sönerna hade tagit livet av sig och den andre stupade i kriget) och den kraftigt höjda arvskatten gjorde att James och Sybil inte såg någon annan väg fram än att skänka Crathes till stiftelsen National Trust for Scotland. I den nya regin blev Crathes snabbt ett omtyckt besöksmål – inte minst på grund av det välbevarade renässansslottet med sitt höga torn och de vackra, skogiga omgivningarna. Men även trädgårdarna har fortsatt att locka besökare och har utvecklats vidare i samma anda som James och Sybil hade påbörjat. Idag är köksträdgården helt och hållet en prydnadsträdgård och nya tillägg, som till exempel den gula och den röda trädgården, har ersatt grönsaksland och fruktträd.