Inbäddat i grönska
Trädgården hos Sofia och Joakim Sundmark i Jonsered är både personlig och formstark. Under lång tid har de skapat en grönskande förlängning av sitt hus – mestadels av växtglädje och second hand-fynd.
Text Lisa Ising / Foto Pernilla Bergdahl
Från vägen utanför syns bara toppen av en väldig ask och blandhäcken som effektivt stänger ute omvärlden. Väl innanför tar man ett försiktigt trappsteg ner – och befinner sig genast i den mest lummiga och välbalanserade trädgård! Först ger den ett ”petit” intryck. Som vore den anpassad efter Sofias 165 centimeter. Växterna är ofta sirligt småblommiga och resten av familjen får snällt huka sig under låga trädkronor och rosenportaler.
Redan det rödmålade huset är åt det mindre hållet – och kanske är det förklaringen till varför trädgården blivit så viktig. Hit flyttade hon och maken Joakim när de var ”unga och fattiga” och trots att familjen utökades med både tre och fyra barn, valde de att stanna kvar.
– Vi var trångbodda och med sex personer i huset blev trädgården ett viktigt vardagsrum, bekräftar Sofia.
De har grävt och planterat sig fram, bit för bit, sedan de flyttade in för snart trettio år sedan. Det ena har gett det andra och någon egentlig plan har de inte haft. Som entré bildar två gamla äppelträd ett välkomnande valv, och bortom det syns det hemmabyggda hönshuset med familjens sex dvärghöns. Men framför allt dras blicken mot husets förstukvist, alldeles inbäddad i fluffig skogsklematis.
– Den var nog det första vi planterade här, och
numera är det inte helt lätt för vuxna sonen att ta sig in här, skrattar Sofia.
Och växtglädjen fortsätter. Vardera husknuten täcks, dels av en klematis ’Summer Snow’ och på den andra av den vita och ovanligt småblommiga klätterrosen ’Polstjärnan’. Under köksfönstret klänger dessutom tagglösa björnbär och på baksidan är en pipranka på väg upp längs husfasaden.
– Jag älskar att vara ute och greja, men jag är ingen samlare som rabblar sortnamn. Vår största trädgårdsbutik är faktiskt Blocket och många växter har vi fått av grannar, vänner och släktingar. Det får inte bli för pretentiöst, tycker Sofia.
Med åren har hon alltmera kommit att uppskatta enkla växter som sprider sig och som klarar livet här med höns, katt, barn och folk. Och rådjur, för de trotsar alla avskräckningsmetoder och är ett ständigt hot i rabatterna. Visst finns här tjusiga trädgårdssmycken som tallriksdahlior och formklippt silverpäron. Men man hittar även mera anspråkslösa kombinationer som lammöron och blodtopp eller prydnadsgräset tuvtåtel ihop med rödbladig revsuga. Likaså vit blodormrot i massverkan eller vanliga vinbärsbuskar och spirea i formklippt version.
Det är en trädgård med ovanliga kvalitéer. Den ligger lågt och skyddat, inbäddad i grönska, och i tomtgränsen porlar dessutom en naturlig bäck. Men läget gör också att den vintertid är relativt skuggig, när solen inte når ner. Hit kommer våren senare än i övriga Göteborgsområdet. När påskliljorna slagit ut inne i stan, har trädgården här inte kommit längre än till snödropparna.
För Sofia har den blivit som en slags dagbok, en plats där hon stämmer av dagen. Och i det tidvis krävande jobbet som familjehemssekreterare är trädgården en skön motvikt som används nästan dagligen, oavsett årstid. Överallt finns det sittplatser och kaffehörnor att slå sig ner, vare sig det är morgon eller kväll, sommar eller vinter.
– Det är mest min trädgård, men Joakim gör den möjlig. Det är han som bygger och baxar. Han kan ringa från jobbet och tipsa om ett parti sten som bortskänkes och säga ”kom så åker vi”!
Senaste tillskottet är en köksträdgård i odlingslådor som följs av uteköket med pizzaugn och inramande snickerier i samma faluröda färg som huset. Vägen dit går genom ett rosenvalv av honungsrosen ’Hybrida’. Trädgården fortsätter därefter några trappsteg ner och nu skiftar den karaktär. En boské av formklippt liguster bildar en jättelik grön parentes som höjer formkänslan. Det lite strama intrycket mjukas upp av fluffigt blommande syrenhortensior, flox och trädgårdens vildaste parti med ormbunkar, kärleksört och daggkåpa.
Än starkare blir formen i det som kallas ”piazzan” framför växthuset, även det ett charmigt hemmabygge (och där Sofia gärna vilar middag tillsammans med hönor och katten Harry). Platsen utanför är som en nedsänkt miniparterr med buxbomsformer och växter i kruka. Detta är definitivt trädgårdens mest skyddade rum, och den givna platsen när vårsolen börjar värma. Utanför löper en maffig rabatt av enbart vitblommande skogsaster – som ett brett och djärvt penseldrag. På väggen bakom ger spaljerade äpplen höjd åt rummet.
Det är svårt att tro att det inte ligger en landskapsarkitekt eller skolad formgivare bakom de genomtänkta och dynamiska trädgårdsrummen, men nej; Sofia är socionom och Joakim är psykolog. Framför allt har de gått på känsla, även om de ibland dubbelcheckar sina idéer i böcker för att få perspektiv.
– På senare år har vi nog lagt mera vikt vid formen, att trädgården ska hänga ihop i ett flöde, fast med tydliga rum. Men den får inte bli en kravfull utställning. Framför allt ska den vara en hemtrevlig och levande förlängning av huset. Det är det viktigaste.