greatdixter4 item2

< till arkivet

Vårmattor

 

Anna-Karins och Håkans trädgård är om våren som en svit av småblommande lök, både i tid och rum. Under tallar och nakna lövträd sveper färg fram längs marken. Efter månader av idel vitt och brungrått är det som godis för ögonen.

 

Av Klas Kihlberg

 

Få saker får mig att känna vårens ankomst lika intensivt som en vintertrött gräsmatta pepprad av blå vårstjärnor och scilla. Eller citrongul vårlök och rosa smånunneört. Eller varför inte allt på en gång. Förmodligen är ögonen extra känsliga så här års, färg-törstande efter vinterns monotont brungråa och smutsvita.

När jag hälsar på hemma hos Anna-Karin och Håkan utanför Stockholm får jag så mitt lystmäte och mer därtill. Deras tomt är om våren en svit av småblommande lök, både i tid och rum. Under tallar och nakna lövträd sveper färg fram längs marken. Det ser så frikostigt och lättsamt ut. Lite vilt, som om det bara blev så.

 

Riktigt så lättsamt är det kanske inte alla gånger. Och inte vilt heller för den delen. När Anna-Karin och Håkan flyttade hit för 46 år sedan var det mest gräs och träd på tomten. En del -vårblommare fanns redan i och för sig – vintergäck, snödroppar, scilla, vårstjärna, pärlhyacint och krokus – men inte alls som idag. Det har satts åt-skilligt med lök genom åren och sedan har naturen gjort sitt med hjälp av sidolökar och frö. Allt eftersom har det blivit till mäktiga mattor.

Men de har också tagit in nytt – som klosterliljorna i vårlunden och kungsängsliljorna i nedre delen av trädgården, de senare med inspiration hämtad från Kungsängen utanför Uppsala. De trivs storartat här i den vinterfuktiga, leriga jordmånen.

Alla vårblommare är förstås inte lökväxter, som gullvivorna till exempel. De ger även de den där vilda, vårliga massverkan man så gärna vill åt. Öster om den bruna trävillan blommar de i maj tillsammans med vanliga gula påskliljor och smörblommor. Då lyser det av gult i backen.

 

Det här är på många sätt en vårträdgård. Visst finns sommarblommande perenner och buskar men det är från mars till början av juni som trädgården är som vackrast. När barnen var små och och familjen firade sommarlov tillsammans var de under större delen av sommaren inte hemma alls. Från skolavslutningen till slutet av augusti blev det Gotland och släktgården uppe i Hälsingland för hela slanten. När de så kom hem på sensommaren var gräset nästan meterhögt och ofta slogs det med lie och hässjades.

Anna-Karin och Håkan fokuserade på vårens blommor och när gräset fick stå orört så länge stimulerade det blommattornas tillväxt. Dels då blommorna hann vissna, mogna och fröa av sig i lugn och ro, dels för att nya frösådda plantor inte trampades sönder av springsugna sommarfötter. Att slå gräset med lie och ta hand om höet dämpade dessutom gräsets dominans, till gagn för vårblomningen.

 

När barnen blev äldre stannade familjen hemma mer på sommaren och det var då Anna-Karin och Håkan började pyssla mer med sin trädgård. Det kom smygande, som Anna-Karin själv beskriver det. Först ut var en rabatt längs med söderväggen där Anna-Karin satte en klätterros, spaljerad mot fasaden. Även här fylldes på med vårblommande lök, som våriris, dvärgtulpaner (Tulipa turkestanica,
T. tarda och T. kaufmanniana) och kejsarkronor.

Norr om huset och garaget fanns ett jättelikt trassel av korallkornell, med sitt iöganfallande illröda grenverk. Här hade barnen härjat runt och byggt kojor i många år och marken därunder var därför rätt söndertrampad. När barnens leksug dämpades i tonåren tog Anna-Karin och Håkan i med hårdhandskarna: minst en tredjedel av kornellsnåret grävdes bort med rötter och allt. I dess ställe dök fläder, schersmin och syrén upp och blev snabbt stora och fina. De hade funnits där hela tiden och fört en tynande tillvaro och såg nu sin chans. Hädanefter hålls kornellen kort och det ogenomträngliga snåret har med tiden blivit en vårlund. Under grenverken trivs ormöga, klosterlilja, ormbär, ramslök, ormbunke myskmadra, sockblomma och julros. Framåt sommaren kommer bland annat vita löjtnantshjärtan och vitkantad funkia.

 

Nedre delen av trädgården, som löper längs med strandvägen, liknar nästan en park med stora träd och buskage. Om våren blommar snåren för fullt: det är hagtorn, slån, prakthäggmispel ... och så förstås korallkornellen. De öppna gräs-ytorna är fyllda av vårlök, scilla och vitsippor. Några veckor senare kommer kungsängsliljorna. Lite längre bort tar svalörten över nästan helt. Även om de är vackra med sina fina, smörblomsaktiga blommor, är de otroligt invasiva och kväver nästan allt i sin väg. Anna-Karin har satt en tydlig gräns i den nedre trädgården: hit men inte längre!

På andra sidan vårlunden finns spår av kryddlandet med kalkstensgångar mellan kvarteren. Idag är det igenvuxet även om en del av kryddväxterna finns kvar. Men en del fägring dröjer sig kvar, inte minst sommartulpanerna (Tulipa sprengeri) som blommar i knallrött tillsammans med sommaren första vallmor.

 

När frågan om favoriter bland vårens blommor kommer på tal har Anna-Karin svårt att välja. Hon har inga direkt sådana: de blommor som blommar för stunden är vackrast. Här finns inte några rariteter, varken hon eller -Håkan är några samlare. Men hon medger att det skulle vara extra svårt att missa klosterliljorna och gullvivorna.

Visst växer här många förädlade växter men trädgården har ändå något av naturtomt över sig. Det är ingen tuktad ordning men självklart krävs det en hel del jobb att hålla -undan ogräs och sly. Och på det viset kommer det fortsätta vara framöver med förhoppning om att de -blommande vårmattorna bara blir större och större.

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

varmattor2
varmattor4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård