greatdixter4 item2

< till arkivet

Val Joanis

 

På Val Joanis i Provence besöker vi en traditionell fransk jardin potager, en uppvisning i människans uppfinningsrikedom och odlingslust.

 

Av Klas Kihlberg & Gustav Stjärnström

 

Att mat ligger fransmän varmt om hjärtat märks inte bara i prestigefyllda Michelinstjärnor eller i matmarknader som dignar av högklassiga råvaror. Passionen för det som läggs på tallriken återspeglas lika mycket i deras trädgårdstraditioner. Från Frankrike har vi fått begreppet en förkortning av som egentligen motsvarar vår köksträdgård. Potager kommer i sin tur från ordet som betyder soppa, och är helt enkelt platsen där man odlar soppingredienser – kål, lök, rotfrukter ... ja, det har väl utvidgats till att omfatta grönsaker, frukt och örter i allmänhet.

Men potager är ändå något mer. Begreppet har blivit synonymt med en köksträdgård som är lika mycket till för ögat som för gommen, där det ätbara arrangeras på mest tilltalande vis och gärna blandas upp med prydnadsväxter. Vissa ser det som ett uttryck för fransmännens fäbless för att tämja naturen och visst, det ligger säkert en del i det. Samtidigt är det lika mycket ett uttryck för glädjen och stoltheten i att odla mat – en sysselsättning högt ansedd i Frankrike, än idag.

 

Odling för tallriken och glaset

Denna hyllning till det ätbara kan man uppleva på många håll i landet. Ett av de mest kända exemplen är Villandry, renässansslottet i Loiredalen. Ett annat är Le Potager du Roi, i Versailles. Båda gigantiska anläggningar som tar andan ur en. Men alla är inte i den osannolika skalan. Vi besöker det lilla slottet Val Joanis, vid foten av Lubéronbergen, norr om Aix-en-Provence. Där hänger man sig åt både det som läggs på tallriken och hälls i glaset. Ja, i första hand det senare eftersom det är en vingård.

 

Terrasserad odling

Val Joanis är en förhållandevis ny vinodling. Det var på slutet av 1970-talet som familjen Chancel kom hit och röjde undan i skogen och satte vinstockar. Här hade i och för sig odlats vin sedan lång tid tillbaka (på platsen finns till och med spåren av en romersk villa) men på 1800-talet började det hela förfalla tills marken var helt igenvuxen.

Samtidigt som vinstockarna sattes i jorden började fru Chancel realisera sin dröm om en jardin potager så som den skulle kunna ha sett ut på 1700-talet. Hon tog hjälp av Tobie Loup de Viane, en välrenommerad landskapsarkitekt, och byggde upp trädgården i tre terrasser i en sluttning åt sydost. Läget skyddar odlingen från den kalla nordanvinden som löper från Alperna söderut genom -Rhônedalen. Allt är ordnat i strikt symmetri med raka gångar och prydliga kvarter.

Den översta terrassen är den egentliga köksträdgården, här samsas grönsaker och örter med hårt beskurna fruktträd i allsköns former: på franska finns en mängd glosor inom trädbeskärningens sköna konst. På uppknutna grenar ger äppelblom färg åt en annars ganska monokrom miljö så här på våren. Klippta lavendel- och buxbomshäckar kantar odlingsbäddarna. De två andra terrasserna innehåller även de köksväxter men här blir inslaget av prydnadsväxter allt större. Så här tidigt på våren är det illgrönt av all nyuppskjuten irisblast som omger nybeskurna rosor.

Mörka koner av idegran och smala cypresser binder ihop hela trädgården. Här finns förstås vin, som en blinkning åt de stora vinodlingarna som omger hela trädgården. På liknande sätt påminner trädgårdens oliv- och fikonträd om slottets antika ursprung. En lång, bred pergolagång med klängrosor löper nedför de tre terrasserna – den är egentligen en återvunnen järnställning som fungerat som inhägnad för strutsar och hittad på ett närbeläget slott som hade ett privat zoo från 1800-talet.

 

Inspiration att ta med hem

Val Joanis är ingen liten anläggning men defintivt överblickbar. Det är inte svårt att plocka inslag härifrån och destillera ner till idéer för den egna köksträdgården. Och att formbeskära är ju egentligen ett utomordentligt sätt att få plats med fruktträd i den lilla täppan. Så här tidigt på säsongen är det hela ganska naket, det blir förstås ett helt annat intryck när trädgården dignar av frukt och grönsakerna är redo för skörd. Men samtidigt får man en tydlig bild av grundstrukturen, av alla små fiffiga lösningar som sedan göms i allt det gröna. För i en sådan här trädgård är det människan som med sin uppfinningsrikedom och odlingslust styr och ställer in i minsta detalj.

 

 

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

valjoanis2
valjoanis4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård