greatdixter4 item2

< till arkivet

Villandry

 

Nästintill galet men ändå så intagande. Trädgårdarna på Villandry är en fest för ögat, som smycken skapade av blommor, grönsaker och formklippta häckar. En renässansfantasi.

 

Av Klas Kihlberg

 

Från medeltiden till renässansen på tjugo mil. Om Prieuré d’Orsan (i reportaget före) inspirerats av medeltiden beger jag mig nu till en trädgård som tar begreppet renässansträdgård till svåröverträffade höjder. Chateau de Villandry är 1500-talsslottet vars ”claim to fame” är dess trädgård.

Jag slinker in strax innan entrékassan stänger vid halvåtta men man får gärna dröja sig kvar i trädgården ända fram till halvtio på kvällen. Det visar sig vara ett utmärkt val då ljuset är helt perfekt – solen på nedgång i nordväst och knappt några besökare kvar. Jag tar trapporna inne i slottet upp till belvederen, den upphöjda utkiksterrassen, och skådar ut över hela härligheten. Detta är makalöst på riktigt!

 

Villandry är mest känt för sin enorma köksträdgård – förebilden nummer ett för alla potagéer. I Frankrike har det varit en tradition sedan lång tid tillbaka att låta det ätbara blandas med prydnadsväxter och låta det hela bli en fest för såväl öga som gom. I andra länder har köksträdgårdar genom tiderna ofta förlagts i en trädgårds utkanter, lite undanskymd, lite som köksregionerna i hus förr i tiden.

På 1980-talet lanserade trädgårdssdesignern och författaren Rosemary Verey begreppet i England. Hon skapade en egen potager i sin trädgård i Barnsley House i Cotswolds och snart hade begreppet blivit högsta mode. Och förebilden hon framhöll i sina trädgårdskrönikor var förstås Villandry i Frankrike.

 

Chateau de Villandry är ett av många slott längs floden Loire och har anor tillbaka till medeltiden. Under namnet Colombier låg här en fästning mest känd för att Henrik II av England träffade franske kungen Filip August här för fredssamtal. Slottet vi ser idag byggdes i början av 1500-talet av Jean le Breton, finansminister under Frans I. Han lät riva fästningen och bygga en helt ny byggnad med brant sluttande tak och symmetriskt placerade fönster. En medeltida rest bevarades dock i det höga slottstornet.

Även om slottet är ett fint och tidigt exempel på den typiskt franska renässansstilen, så hamnar det ändå i skuggan av sina trädgårdar, omtalade redan på renässansen, långt bortom Loiredalen och Frankrike. Arvet från de medeltida klostren levde kvar i den stora köksträdgården. Nytt för tiden var däremot prydnadsträdgårdar, att avnjuta från slottets övre våningar eller terrasserna som löper från slottet längs trädgårdens västsida. Det var parterrer med buxbomshäckar planterade i symboliska mönster, fontäner och kanaler med elegenta broar och kvarter med odlingar i strikt ordning. En manifestering av människans makt över naturen med andra ord. Men till skillnad från medeltidens trädgårdar var det inte inåtvänt, man ville gärna bjuda in landskapet utanför. På Villandry innebär det flodlandskapet med floden Cher som rinner strax intill och Loire ytterligare en liten bit bort.

Men stilidealen förändrades och under 1700- och 1800-talen omvandlades Villandry radikalt. Det började med slottet och sedan trädgårdarna. Den engelska parkstilen hade slagit igenom även i Frankrike och det strama, ordnade och tuktade ersattes av böljande former med träddungar, slingrande gångar och stora gräsytor. Så såg det ut ända fram till en bit in på 1900-talet, då ett excentriskt par köpte Villandry. Den spanske läkaren och forskaren Joachim Carvallo och hans amerikanska hustru Ann Cole-man kom hit och såg i både slott och trädgård en oslipad diamant.

Tack vare Anns förmögenhet (hon var arvtagerska till en stormrik amerikansk stålmagnat) hade de resurser att göra en totalrestaurering. Det blev en rejäl återställare – bort med alla pålägg och tillbaka till början av 1500-talet.

Exakt hur trädgårdarna hade sett ut visste man inte så mycket om men arkeologiska utgrävningar gav goda fingervisningar. Liksom skildringar av andra, samtida trädgårdar. Fram med linjal och passare med andra ord.

 

Det sägs att Carvallo var ytterst reaktionär, att han idealiserade renässansen med sina furstar av guds nåde och avskydde samtida demokratiska ideal. Inte helt angenäma åsikter och knappast något som lyfts fram i turistbroschyrer (han var å andra sidan inte ensam om att hysa sådana tankar på den tiden). Hur det än var med motiven bakom Villandrys omvandlingsnummer så är paret Carvallos -renässansvision ändå en kulturgärning av rang.

Idag ägs och drivs slottet av barnbarnsbarnen, det är ett välbesökt turistmål och vallfartsort för trädgårdsintresserade från hela världen. Trädgårdarna sköts minutiöst noga av en stor arbetsstyrka. Allt i allt omfattar Villandry fyra huvudträdgårdar på sammanlagt nio hektar, där över 250 000 blommor och grönsaker odlas fram och planteras ut varje år i två omgångar, en tidigt på våren och en på försommaren.

Intill slottet ligger le jardin d’ornement, prydnadsträdgården, med sina kvadrater fyllda av tät buxbom. Delen närmast slottet kallas le jardin d’amour, där buxbomen klippts i mönster som symboliserar olika aspekter på kärleken: den tragiska (knivar), den ömma (hjärtan, flammor och masker), den nyckfulla (solfjädrar och fjärilar) och så den passionerade kärleken (hjärtan som slitits sönder).

På samma nivå ligger le jardin d’agrement, ungefär ”lustträdgården”, som även den är en hårt tuktad historia i buxbom. Det strama, formklippta, kontrasteras dock på ett raffinerat sätt av skyar av perovskiablom i gråsilver och isigt blå toner. De sticker upp som yviga kalufser och det blir synnerligen effektfullt i motljus.

Några trappsteg ned, till lägsta nivån i trädgården, når man så le jardin potager, köksträdgården, som också är den största. Så här i slutet av augusti är det fyllt till brädden av skördemogna grönsaker och det blommar överdådigt. Odlingskvarteren är som smycken, ihoplänkade till en makalös helhet. Nästintill galet men ändå så intagande.

 

En sak som kan provocera är att mycket, faktiskt det -mesta, av grönsakerna som odlas på Villandry slängs. Ja, slängs och slängs, de komposteras och blir till ny jord. Men ändå – ätbart går till spillo. Visst kan det synas meningslöst att slänga fina grönsaker, frukter och bär på komposten. Men är det verkligen så hårresande? Det här är en visnings-trädgård, något att inspireras och lära sig av. Alla grön-saker och blommor frösås och drivs fram på plats, de avnjuts, om nu inte av gommen så i alla fall av ögat, och många ögon därtill.

Numera odlas och sköts alla odlingar på Villandry dessutom helt ekologiskt: inga växtgifter, organisk gödsel, manuell ogräsrensning och, som sagt, allt komposteras och går tillbaka till odlingarna. Med andra ord: det är en överdådig fest för ögat men ändå hållbart.

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

villandry1

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård

PRENUMERERA