greatdixter4 item2

< till arkivet

Vamlingbo prästgård

 

Vamlingbo prästgård är unik i sitt slag på Gotland: de välbevarade, vackra byggnaderna matchas av en trädgård som behållit sin struktur sedan den anlades i mitten av 1800-talet. Men inom de strikta och strama formerna släpps idag odlingsglädjen loss.

 

Av Klas Kihlberg

 

Det är mitt i Almedalsveckan och jag lämnar Visby för Storsudret, halvön längst söderut på Gotland. Lugnet lägger sig ju längre bort jag far och till slut når jag fram till målet – Vamlingbo prästgård. Jag har varit här en gång förut, tidig höst för några år sedan, och besökt konsthallen med konstnären Lars Jonssons verk. Även den gången tog jag en tur i trädgården och tyckte miljöerna var fantastiskt fina, men då kanske mest själva byggnaderna i vit puts med branta tegeltak utan takskägg, så typiskt för Gotland.

Den här gången är det lite annorlunda – inte husen, de är lika avskalat vackra som jag mindes – utan på andra sidan mangårdsbyggnaden, i trädgården. Det är lummigt, prunkande och färgstarkt. Jag blir alldeles betagen av -frodigheten och växtglädjen. Den fina kvällssolen gör förstås sitt till också.

 

Vamlingbo prästgård ägs och drivs idag av Lars Jonsson och hans familj. Lars är en av Sveriges mest namnkunniga konstnärer – älskad för sitt fågelmåleri i olja och akvarell – och har haft verksamhet här sedan början av 2000-talet. I mangårdsbyggnaden finns konsthallen med hans konstverk och i de två ladugårdsflyglarna ett naturum och utställningshallen Forum Östersjön.

Men prästgårdens historia är förstås äldre än så. Den byggdes 1779 i anslutning till den medeltida kyrkan och anses vara den mest välbevarade prästgårdsmiljön på Gotland. Trädgårdens historia är något yngre – de första spadtagen togs på 1860-talet. Trots att tidens mode förespråkade den engelska stilen med ett ”friare” parkideal, anlades prästgårdens trädgård i strikt symmetri med odlingskvarter längs en mittaxel från huset och västerut. Och så är det än idag, vilket är ganska ovanligt då många andra trädgårdar av det här slaget las igen på 1900-talet när självhushållningen ansågs ha förlorat sin roll.

 

Trädgården har en ”fram-” och en ”baksida” och de är ungefär lika stora. Framsidan utgörs av själva entréuppfarten till prästgården – en pampig allé av skogslönn, bok och valnöt upp till en stor grusad gårdsplan framför prästgårdshuset. Det är stiligt, stramt och enkelt – det är först på ”baksidan”, åt väster, som det sprakar till ordentligt: det lyser i rött, orange, gult och cerise bland allt det gröna! Den tydliga, starka formen – spegelsymmetri med en mittaxel à la 1600-talets barockparker – mjukas upp av det ganska enkla utförandet. De flesta odlingskvarteren avgränsas av låga träsargar och gångarna består av klippt gräs. Det känns storslaget och lantligt på en och samma gång. En allé av skogslönn och ask avgränsar blicken åt söder och en ridå av lundalm åt norr. På klassiskt vis är det mest ordnat närmast prästgården och ju längre västerut man går blir det ”vildare”.

De två första kvarteren fungerar som uteservering för prästgårdskaféet. Här är marken belagd med kalksten och man omges av rosor. En lång rad kaxiga men ack så tjusiga ulltistlar bryter effektivt av det sötromantiska. Nästa två kvarter på ömse sida om mittgången rymmer kryddträdgård och köksträdgård. I kökslanden växer sallat, bönor, kardon, lök ... ja, allt möjligt ätbart – det hela dekorativt planterat och omfattat av blommande kryddtagetes.

Därefter följer blomsterträdgården och den s k Linné-trädgården (där man samlade vilda växter som Carl von Linné såg på sin gotländska resa 1741). Båda kvarteren domineras den här dagen av en ridå resliga kungsljus. Tillsammans med röd kornvallmo, ringblommor och gul stäpplilja blir det som en eldsvåda i det gröna.

Sedan tar kvarteren slut och gränserna blir lite mer suddiga. En rundel med högt gräs döljer ”dälden”, en fördjupning i marken, och fungerar som en avslutning på mittaxeln genom trädgården. Runt omkring står fruktträd och bärbuskar.

 

Trädgårdens form är som sagt gammal och följer en bevarandeplan som Lars Jonsson tagit fram i samarbete med Gotlands museum och Länsstyrelsen. Själva innehållet, det planterade, har Lars fått hjälp med – först av Michael Sparr som drev kaféköket. Han var väldigt intresserad av att odla ätbart och började utveckla köksträdgården. Genom en bekant kom Janet Abrahamsson och Anders Hansson in i bilden – de har en gemensam bakgrund på Ulriksdals slottsträdgård i Solna – och har de senaste åren varit involverade i utformningen av planteringarna och växtval. Janet var fram till nyligen anställd på heltid för att arbeta med trädgården.

Nu har en ny trädgårdsmästare anställts – Petra Appelqvist, född i granngården där Lars bor i Hamra, några kilometer härifrån. Även hon har ett stort intresse av att odla ätbart och det lär bli ännu större fokus på köksväxter, frukt och bär då trädgård och kafékök ska få ett än tätare samarbete. En stor tillgång är också den frivilliga trädgårdsgruppen – en dag i veckan kommer de och arbetar i trädgården.

Även om Lars anlitat andra har han själv ett stort -trädgårdsintresse, framför allt då det estetiska och kopplingen till kulturlandskapet på Gotland. Lars framhåller att mycket av det vi tänker på som natur – till exempel de öppna strandängarna eller vidsträckta hagmarkerna – är kulturmark, precis som en trädgård är. Det är människan som utformat och skapat dem och de skulle försvinna om de lämnades orörda. Alla är viktiga delar av det som gör Gotland så speciellt.

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

vamlingbo1

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård

PRENUMERERA