greatdixter4 item2

< till arkivet

Tulpanfrid

 

För du en ojämn kamp med rådjuren? Eller har du en gång för alla gett upp dina tulpandrömmar? Motmedlen är många, huruvida de fungerar är en annan fråga.

 

Av Klas Kihlberg

 

Tulpandrömmar förblir för många just drömmar. På hösten är entusiasmen uppskruvad, färgglada lökpåsar har inhandlats: polkagrisar, strimmiga eller fransiga sorter, papegojer ... De spänstiga lökarna grävs ned enligt konstens alla regler – tre gånger lökens höjd och självklart utspridda på ett så där naturligt, utkastat vis (att man sedan har svårt att se var de landade är en annan sak). När våren till slut ger sig till känna och de första spåren av tulpanblast sticker upp känns det som att man inte kan bärga sig. Tulpanfest i vår.

Så en tidig morgon, när tulpanknopparna vuxit till sig och ser som allra mest spänstiga ut, vaknar man upp till en bister verklighet. Kalaset är våldgästat – och på det mest hänsynslösa sätt. Halshuggna tulpanstjälkar sticker upp bland nymornade perenner, det är som ett kalhygge i miniatyr. Inte ens blasten har de brytt sig om, bara de trinda, gröna knopparna. Rådjuren har hälsat på, objudna, och alla ömma vårkänslor är som förbytta.

Många resignerar efter några tappra försök. Tulpaner är inte någon idé, bättre att fokusera på något annat. Som narcisser. Andra ger sig inte utan lever på hoppet – kanske några klarar sig om jag sätter tillräckligt många. Eller så prepareras rabatterna med en uppsjö snillrika tulpanskydd. Hönsnät, bambuklockor, vassa pinnar och blodmjölsindränkta oasisblock. Till slut påminner det mer om ett ställningskrig, ett slags rabatternas Västfront. Det lustfyllda med tulpaner har för länge sedan gått förlorat och nu är det en kamp som ska vinnas.

Så är bästa strategin att ge upp? Inse att slaget är förlorat? Nej, säger de som säger sig ha lyckats överlista de glupska rådjuren. Motmedlen är många, huruvida de fungerar är en annan fråga. En klassiker är att doppa oasis eller något annat material i blodmjöl upplandat med vatten. Eller helt enkelt strö ut det med jämna mellanrum i rabatten. Rådjuren gillar inte bloddoften och till på köpet ger du rabatten en rejäl kickgödning. Ett annat sätt är att plantera alliumväxter, prydnadslökar eller allra helst vitlök, bland tulpanerna. Kombinera detta med stickiga gräs, som glansälväxing, och kanske lite hängande föremål som skramlar till när hungriga nosar bökar runt.

Att skydda tulpanerna med bambuklockor är ett annat sätt. Om man satsar på riktigt senblommande sorter och skyddar dem hela vägen till blomning så kan det lyckas. Då står sommaren för dörren och rådjuren har så mycket annat att festa på ute i skogen.

Problemet med alla dessa metoder är att rådjuren är klokare än vi tror och de lär sig snabbt. Vindflöjlar är inte läskiga i all evighet. Blodmjölet luktar hemskt men tulpanknoppar är så goda att det är värt obehaget. Och ett hönsnät eller en bambuklocka kan lätt sparkas bort.

Det mest drastiska är att helt sonika bygga in tulpanerna: att odla tulpaner under glas. Ett växthus bara för tulpaner är förmodligen lite väl extravagant för de flesta men om man ändå har ett kan man ju stoppa ner lökar på hösten och avnjuta tulpanerna extra tidigt på våren. Glöm bara inte att ge dem lite vatten då och då. När de blommat över är det lätt att dra upp dem och torka på ett mörkt ställe och fortsätta med annan odling i växthuset.

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

tulpanfrid1

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård