greatdixter4 item2

< till arkivet

Sjöstugan

 

Mitt i sörmländsk kulturbygd med bördiga, lerhaltiga jordar och ett gynnsamt klimat vid Mälaren ligger Christina och Pers hem och trädgård.Här är ledorden lekfullhet, stämning och skaparglädje!

 

Av Klas Kihlberg

 

Det började i hettan i Bagdad, under brinnande krig mellan Irak och Iran – drömmen om ett ställe på landet i Sverige. Något att komma hem till och längta efter. För Christina och Per, som bott mycket utomlands och i storstäder, stod den sörmländska landsbygden högst på listan eftersom de båda kommer härifrån. Och ganska snart hade de hittat sin drömplats.

– Redan i kurvan på den lilla grusvägen, innan vi kommit fram till målet, visste vi att ”här är det!”, minns Christina dagen då de kom hit första gången för drygt trettio år sedan.

”Sjöstugan”, som de kallar det, var ett förfallet hus från 1600-talets första hälft, mitt i en moränbacke full av sly och omgiven av betade strandängar. Ett litet stenkast bort glittrar Sörfjärden, en vik i Mälaren, och strax intill ligger Fiholms slott, uppfört av rikskanslern Axel Oxenstierna på 1640-talet. Förmodligen var det via bryggan nere vid sjöstugan som Oxenstierna och andra besökare till Fiholm närmade sig slottet – sjövägen var ju den smidigaste vägen hit från huvudstaden. Kanske även drottning Kristina traskade förbi här när det begav sig?

– Vi har en egen, helt obelagd, teori om att det var här arkitekten Simon de la Vallée och byggherren Tessin den äldre bodde när de var igång med att anlägga Fiholm.

 

Jag tar i alla fall landvägen och det är tur att jag har en noggrann vägbeskrivning, för att hitta hit är inte helt lätt. Vägen blir mindre och mindre när jag snirklar mig igenom den lummiga försommargrönskan. Det omgivande landskapet är mellansvensk kulturbygd av rang, med bördiga, lerhaltiga jordar och ett gynnsamt klimat tack vare Mälaren. De vackra ängs- och betesmarkerna sköts av Naturvårdsverket och upplåts åt en bonde i närheten som har sina kor här.

Jag vet att jag är framme då jag möts av en vacker, rödmålad trägrind med solmotiv och en äppelträdsallé upp mot huset, det enda som fanns här i trädgårdsväg när Christina och Per tog över. Väl innanför staketet möts jag av en obändig skaparlust, det grävs och anläggs för glatta livet (det handlar om ett ambitiöst dammprojekt i vardande). Trädgården är tydligt uppdelad i olika rum, vart och ett med sin egen benämning: Körsbärslunden, Örtagården, Barockträdgården ... åtta inalles och alla med egen karaktär. Ändå hänger de ihop och det går att se från det ena till det andra med tydliga siktlinjer.

– Vi har inspirerats mycket av den engelska trädgårdstraditionen, berättar Per. När vi besökte Sissinghurst första gången fick jag verkligen lust för trädgård, det var så oerhört inspirerande med hur den trädgården var uppbyggd.

Christina håller med och lyfter fram sin engelska -favorit, Kiftsgate Gardens i Cotswolds. Även den en trädgård i samma rumsuppdelade anda.

 

Precis som i de namnkunniga inspirationskällorna lånar Sjöstugan av landskapet utanför. Åt öster syns sjön och strandängarna genom träden. På andra sidan, åt väster, gränsar trädgården till en lång-smal betesäng och bortom den reser sig en bokskog. Marken här omkring tillhör än idag Fiholm, liksom Sjöstugan en gång gjorde, och bokskogen är ett av många spår av den engelska park med inplanterade ädellövträd som funnits här (den naturliga nordgränsen för bok går en bra bit söder om Sörmland). Det är pastoralt så det förslår med kor rofyllt betandes och mäktiga lövkronor i bakgrunden.

– De har rymt rätt många gånger, ibland in i vår trädgård. Vi har en ”deal” med bonden: vi motar in dem igen och som tack för hjälpen får vi dynga till våra odlingar.

 

Christina och Per har lärt sig om trädgård allt eftersom under de trettio år de haft Sjöstugan. Numera bor de här permanent och Christina, som är konstnär, har sin ateljé i ett av de gamla husen på tomten.

– Jag hämtar inspiration till mina tavlor från växtligheten runt omkring, i trädgården och i naturen, berättar Christina. Men trädgården är nog ändå den vackraste och roligaste ”tavlan” jag gör.

Per medger att han har den typiskt manliga rollen, med en förkärlek för struktur, civilingenjör som han är. Men ingen av dem skyr hårt arbete när så behövs, där finns ingen åtskillnad. Och hårt arbete har det varit att omvandla 3 000 kvadratmeter igenvuxen mark med morän och styv lerjord. Bördig men sannerligen inte lättgrävd, så den nära tillgången till färsk kodynga har varit en välsignelse. Detsamma gäller näringsrikt och tempererat mälarvatten.

– Ingen av oss är någon växtsamlare precis. Det är stämningen som är viktigast för oss båda, förklarar Per.

– Och lekfullheten, tillägger Christina och berättar om kojan och gungan i den döda och halvt nedkapade asken ”Yggdrasil”.

– Jag drömde om en gunga, precis som i min mormor och morfars trädgård. Inte för barnen utan för min egen skull ... jag gungar lite varje dag och blir lycklig av det. Och uppe i trädkojan kan man dra sig undan och få ett annat perspektiv på trädgården. Och på livet!

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

sjostugan1

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård

PRENUMERERA