greatdixter4 item2

< till arkivet

Serre de la Madone

 

Lite avsides ligger den, välkända Hidcotes systerträdgård i södra Frankrike. Här, på gränsen till Italien, hittade Lawrence Johnston den perfekta platsen för sin subtropiska växtsamling som ändå smälter in i det omgivande landskapet.

 

Av Klas Kihlberg

 

Den är inte som andra trädgårdar i trakten. -Undangömd och en bra bit från havet, i en dalgång utanför Menton i sydöstra Frankrike. Trakten har länge varit känd för sitt exceptionellt milda klimat. De höga bergen i norr och medelhavet i söder ger ypperliga förutsättningar att skapa trädgårdar av subtropisk karaktär. Och det märks när man rör sig längs kusten med den ena trädgården efter den andra fylld av palmer och andra exotiska växter.

Det var av den anledningen Serre de la Madone anlades för drygt 90 år sedan av Lawrence Johnston. Han är mest känd som skaparen av Hidcote i Cotswolds, en av Englands mest kända trädgårdar. Med stöd av sin stormrika mamma hade han förutsättningar att skapa sin version av ett förlorat paradis och det i jätteskala. Hans passion för trädgård och växter ledde honom också ut på växtsamlingsexpeditioner runt om i världen; till Burma, Kina, Indien och Mexico.

Växtsamlingen blev alltmer omfattande och många av de mer känsliga växterna var svåra att acklimatisera i det ganska bistra klimatet i västra England. Så därför valde Lawrence att skapa en ny trädgård i ett mildare klimat och valet föll på Menton.

Mellan 1924 och 1939 köpte han ett tiotal tomter i -Gorbiodalen, några kilometer från Menton. De slogs samman och ett enormt arbete inleddes med att skapa en sammanhängande trädgård. Även om hans avsikt var att här hysa sin samling av subtropiska växter valde Lawrence ändå att undvika det alltför exotiska. Han ville att trädgården skulle smälta in i det omgivande landskapet, att medelhavskänslan skulle bibehållas. Så även om de palmer som redan fanns här behölls planterades inga nya. Istället är trädgården fylld av olivträd, cypresser, johannesbröd och pinjeträd.

 

Italiensk trädgård med engelsk karaktär

Serre de la Madone har lite formen av en triangel. Den -ligger i en terrasserad sluttning, omgiven av oliv- och fikonodlingar. Från entrén rör jag mig uppåt längs terrasserna, som en serpentingång. Grönskan är tät och omslutande och jag får ibland huka mig för växter som väller ut över de smala gångarna. Till slut öppnar sig trädgården och jag befinner mig mitt i ett hav av grönt och orange. Det är Chasmanthe biocolor, en irisväxt från Sydafrika, som fått ta över helt i skuggan av de gamla olivträden.

Mitt i trädgården finns en stor, öppen plan yta, trädgårdens hjärta med orangeri, vattenträdgård och springbrunn. Här blir stämningen mer palatslik med den eleganta trappan upp mot boningshuset i gul puts. Känslan är definitivt mer italiensk än fransk. Fast med en tydlig engelsk prägel ska tilläggas, för på ömse sidor om trappan breder sig de mest makalösa planteringar ut. Ett växtmyller och färgsprak utan motstycke, mycket blått och gult.

Mest anslående är kanske de enorma, intensivt blå -Echium candicans, eller madeiras stolthet som de också kallas. De påminner om och är nära släktingar till vår egen blåeld fast mycket större och med en lite ljusare blå färg. Nästan overkligt blå är molnen av blå säckbuske, Ceanothus, som sticker upp här och var. I höjd med boningshuset ligger en halv-cirkelformad belvedere täckt av blommande kinesiskt blåregn. Härifrån får man fin utsikt över trädgården och omgivningarna i dalen.

 

Förfall och återuppståndelse

Att Serre de la Madone finns kvar är egentligen lite av ett -under. Den hade förfallit och var väldigt nära att helt försvinna och exploateras av byggherrar på 1980-talet. Men det var inte första gången den räddades för eftervärlden. När Menton invaderades av italienarna under andra världskriget tvingades alla invånare i trakten evakueras på annat håll. Lawrence Johnston kom inte tillbaka förrän 1948, det var efter att han donerat Hidcote till National Trust (den första trädgården de tog sig an). Han fick en rejäl chock när han såg hur förstört och förfallet allt var men trots vacklande hälsa gav han sig i kast med att restaurera trädgården till sin forna glans.

Efter hans död, 1958, fanns nästan inga pengar kvar. Förmögenheten han ärvt av sin mamma hade spenderats på trädgården och hans arvinge såg ingen annan råd än att sälja Serre de la Madone. Ett antal ägarbyten under de följande decennierna och det var inte mycket kvar av trädgården att tala om.

Så kom till slut räddningen när ett par franska trädgårdshistoriker gjorde en omfattande översyn av trädgården. Det ledde i sin tur till att engagerade röster höjdes för att rädda anläggningen för eftervärlden. 1990 blev den skyddad och mellan 2000 och 2005 genomfördes ett enormt restaureringsarbete. Idag är trädgården öppen för allmänheten och ägs av Conservatoire du Littoral, skötseln står Mentons stad för.

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

tradgardslivserredelamadone1

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård