greatdixter4 item2

< till arkivet

Riddarsporrar: Hög prakt

 

Riddarsporren. En gammal klassiker i svenska trädgårdar. Inte konstigt med tanke på deras ståtliga uttryck och fantastiska härdighet.

 

Text Erica Ängmo / Foto Lina Karna Kippel

 

Utan att överdriva hör riddarsporrarna till världens ståtligaste och blåaste trädgårdsväxter – om de ges rätt förutsättningar. För att uppleva en svävande blomstängel i ögonhöjd ska plantan ha ett skyddat och soligt läge och en lucker, näringsrik, väldränerad och lagom fuktig jord att växa i.

– Jag tror att det finns en riddarsporre för varje trädgård. De högsta sorterna ska förstås inte sättas där de riskerar att knäckas av vinden. Då är det lätt att ge upp, säger odlaren Victoria Pierce. Hon har vuxit upp med riddarsporrar, höga och låga, i välkända rabatter som hennes föräldrar skapat utanför Skurup i södra Skåne.

– I min egen blåsiga trädgård passar de lägre trädgårdsriddarsporrarna, med sortnamn som 'Magic Fountain', bäst. Efter den första blomningen i början av juni kan de återkomma två gånger till, om jag klipper ner det vissna.

 

Utspritt släkte

Släktet Delphinium har över 300 arter. I Sverige förekommer den ettåriga åkerriddarsporren, D. consolida, sällsynt vildväxande längst i söder, på Öland och Gotland. De mest populära perenna storriddarsporrarna som finns att köpa på plantskolor idag är resultatet av förädling med arter från vitt skilda delar av världen.

Okända entusiaster lär redan tidigt på 1800-talet ha korsat vilda arter från Alperna, Sibirien, Armenien och Himalaya, men den seriösa förädlingen startades av Victor Lemoine i Frankrike och av James Kelway i England under 1800-talets slut. Deras arbete resulterade i trädgårds-riddarsporrar som idag kallas Elatum-gruppen. De blir höga i välgödslad jord, upp till två meter, och har ofta dubbla blommor som sitter tätt. Förutom alla nyanser av blått finns det flera sorter i lila, rosa och vitt. Ibland har sorterna ett öga i kontrasterande färg. Trädgårdsriddarsporrarna har god härdighet och kan odlas i hela landet med framgång.

Efter att ha korsat sorter i Elatum-gruppen med kinesisk riddarsporre, D. grandiflorum, uppstod på tidigt 1900-tal den grupp som kallas praktriddarsporrar eller Belladonna-gruppen. De karakteriseras av ett buskigare växtsätt med större, glest sittande, oftast enkla blommor med tydlig sporre. Redan 1906 registrerades den vackra vita 'Moerheimii'. Andra kända sorter är den himmelsblå 'Clivedon Beauty' och den gentianablå 'Piccolo'.

Även den kinesiska riddarsporren har förädlats och det går ganska lätt att hitta namnsorter, som 'Blauer Spiegel' och 'Blauer Zwerg', i plantskolorna. De är till hela sitt växtsätt skirare och betydligt lägre än alla andra sorter, men blåare än blå.

 

Ny användning

Extra omsorg belönas väl. Utsätts plantorna för torka och mycket blåst drabbas de lätt av mjöldagg. Markfukt, särskilt under våren, och en jämn tillgång till näring, lägger god grund till friska och motståndskraftiga plantor, som blommar just så praktfullt som man önskar.

– Riddarsporrarna svarar verkligen på gödsling. Jag använder kogödsel och brukar mylla ner den på våren och efter första blomningen. Själv har jag aldrig problem med mjöldagg. Kanske beror det på att jag drar upp mina plantor från frö och ser till att de aldrig utsätts för torka, berättar Victoria Pierce.

I äldre trädgårdsböcker rekommenderas att binda upp de svajiga stjälkarna vid bambupinnar. Ett annat sätt är att samplantera med stöttande växter. Lägre buskrosor, bollar av silvrig helgonört, Santolina chamaecyparissus, stora sjok av blodtopp, Sanguisorba officinalis, höstphlox, Phlox paniculata, eller andra småblommiga perenner är bara några exempel. Victoria Pierce vill gärna uppmuntra till att använda riddarsporrarna på nytt sätt.

– Vi borde se dem som något mer än gammaldags växter för traditionella planteringar. Pröva att kombinera med både lägre och högre prydnadsgräs. Det ger en ny och mer spännande kontrastverkan när de pråliga riddarsporrarna får sällskap av de flärdfria gräsen. •

 

Etymologi

Släktnamnet Delphinium kommer av grekiskans delphinion (delfin) och syftar på knoppar och frökapslar som med lite fantasi liknar definer.

 

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

riddarsporrar1
riddarsporrar4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård