greatdixter4 item2

< till arkivet

Pioner: höga doftnoter

 

Sommarmorgon. Dagg i gräset och luktpionerna i blom. Stick näsan i blomman. Andas in. Livet står still för ett ögonblick.

 

Text Susanna Widlundh / Foto Lina Karna Kippel

 

De har rykte om sig att ha alltför kort blomning, luktpioner, Paeonia lactiflora. Och visst måste man hålla med om att dessa närmast magiska blommor försvinner alldeles för fort, när de väl har slagit ut. Men förutom den underbara blomningen har luktpionen många andra företräden som bidrar till att göra den till trädgårdens okrönta drottning. Alltifrån de första magnifika, intensivt mörkröda skotten som sticker upp ur jorden redan i april månad, till de dekorativa, fint flikiga bladen som framåt höstkanten får en snygg färg, som också är en prydnad i rabatten.

Författaren och trädgårdslegenden Gertrude Jekyll kallade de första pionskotten som skjuter upp på våren för sina "kära rosiga trynen". Oavsett vad man kallar dem är de verkligt dekorativa. Och de låter sig också väl kombineras med många av vårens andra tidiga uppstickare. Tulpaner är särskilt fint. Kanske en läcker så kallad pionblommande sort i vitt, rosa eller rött? Den alltid så vackra 'Queen of Night' är också ett riktigt elegant sällskap, precis som den lika mörka, 'Black Parrot', en lite rufsig papegoj. Smäckra och eleganta är de liljeblommande tulpanerna, där den rent vita 'White Triumphator' är ett riktigt smycke.

Vissa tulpaner kan vara lite känsliga för vind och regn, men med pioner i sällskap blir deras växande stjälkar ett perfekt stöd. När så tulpanerna har gjort sitt försvinner deras vissnande blad i pionernas alltmer busklika bladverk. Med andra ord; ett perfekt kompanjonskap i ett utmärkt samspel från början till slut.

 

Pioner i blom

Så småningom utvecklas de stora, tunga knopparna som ger löfte om vad som komma skall. Karin Berglund skriver i sin smått klassiska bok Din trädgård, "att i piontider vill man inte sova". Hur det än blir med den saken kan man inte undgå att berusas av luktpionernas många gånger helt underbara doft. Karin skriver vidare att doften är vanebildande, "man vill bara ha mer och mer …". Och visst är det så.

Ett sätt att hålla kvar doften så länge som möjligt är att odla luktpioner som avlöser varandra i blomning. Tidiga sorter börjar då blomma redan vid midsommar, medan sena sorter står för blomning under den första halvan av juli. En av de mest underbara är den riktigt senblommande 'Sarah Bernhardt' med stora, välfyllda, ljusrosa blommor med en svag men ljuvlig doft. Sorten är rikblommig men stjälkarna är lite veka och kan behöva stöd i någon form.

En annan favorit är den snygga 'Buckeye Belle', en amerikansk, halvfylld röd sort med tidig blomning. Det konstiga med röda luktpioner är att de sällan doftar. På något sätt försvann doften i allt det röda. Men för den som gillar rött finns också Guldsmedsgårdens och nestorn Hermann Krupkes egna 'Svarte Petter'. Den har dessutom riktigt mörka skott och ett mörkrött bladverk som behåller sin ovanliga färg långt fram på sommaren. Blomningen är sen och bladen får dessutom en särskilt vacker höstfärg.

Vill du dra ner färgskalan finns flera sköna, vita sorter med franska anor. Den senblommande 'Couronne d'Or' med stora, fyllda och svagt rödstänkta inre kronblad och ett kraftigt och rikblommigt växtsätt, liksom den tidigblommande 'Duchesse de Nemours'. Denna har något mindre blommor med gräddvita bottnar och ett stadigt växtsätt. 'Festiva Maxima' slår ut i en svagt rosa ton, men blombladen bleknar efter hand till gräddvitt. En utsökt, rikblommande och medeltidig sort.

Ytterligare ett sätt att förlänga blomningen är att plantera pioner på ställen där de inte är utsatta för sol under hela dagen. På en plats med viss skugga bleks inte heller de röda och rosa sorterna så kraftigt.

 

Pioner till snitt

Luktpioner är också perfekta snittblommor. Plocka dem gärna på morgonen och skär av dem precis när knopparna börjar spricka upp och färgen kan anas. Med lite tur kan blommorna stå i närmare två veckor. Pionerna är vackra som de är i en vas men de kan också kombineras med andra, samtidiga växter från trädgården. Särskilt väl passar växter med ett spirformat växtsätt som lupiner, riddarsporrar och fingerborgsblommor. De ståtliga spirorna står i fin kontrast till de bombastiska pionblommorna.

Dillika eller riktigt småblommiga växter gör sig också väl med pionerna. Bronsfänkål, gärna den rödbladiga sorten, är verkligt dekorativ, liksom brudslöjan. Även den ljuslila violrutan och jättedaggkåpans läckert limegröna små blomflockar blir tillsammans med några pioner riktiga "gåbort-buketter". Ett vitblommande hundkäx är också fint i all sin enkelhet. Ett knep för att inte hundkäxets blad och blommor ska vissna direkt, är att hastigt doppa stjälkarna i kokande vatten.

Alla de här växterna är givetvis också snygga kompanjoner till pionerna ute i rabatten. Tänk också på att luktpionernas dekorativa blad är perfekta för sensommarens och höstens alla blombuketter.

Den som vill ha skön blomning i rabatten efter pionerna väljer exempelvis någon höstanemon och höstsilverax. De trivs nämligen under samma förhållanden som luktpionerna. •

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

pioner1
pioner4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård