greatdixter4 item2

< till arkivet

Manitoga

 

Industridesignern Russel Wright omvandlade ett övergivet stenbrott i Hudsonflodens dalgång till ett stycke naturträdgård eller woodland. Det som idag ser ut som vacker, vild natur är i mångt och mycket skapat av människohand.

 

Av Klas Kihlberg

 

Har aldrig läst Thoureaus ”Skogsliv vid Walden” men jag har förstått att den fått stort inflytande i USA. Inte minst i synen på människa, natur och kultur och i boken idealiseras ett enklare liv i nära samklang med naturen. Det är lite av dessa tankegångar som väcks i mig när jag besöker Manitoga, åtta mil norr om New York City, alldeles intill Hudsonfloden.

Här bodde och verkade Russel Wright, en framgångsrik industridesigner verksam från 1920-talet och fram till sin död på 1970-talet. Han och hustrun Mary köpte 1942 marken kring ett övergivet stenbrott och under åren som följde omformades den till synes oländiga terrängen till ett stycke naturträdgård eller woodland. De kallade platsen Manitoga, eller Stora andens plats, inspirerade av algonkinerna, indian-stammarna som bodde i Hudsondalen.

 

I centrum står det vattenfyllda stenbrottet och Dragon Rock, Russel Wrights bostad och studio. Husen är insmugna i omgivningen, till och med byggt in i klippväggarna med en stor ceder som går rakt upp ur vardagsrummet. Stora fönster från golv till tak och en rå byggstomme i mörkt grått gör allt nästan osynligt vid första anblick. Växttaken och terrasser byggda av traktens sten förstärker den sömlösa känslan. Från huset ser man ut över stenbrottet med de branta klippväggarna och skogen som nästan rinner ner för branterna ner mot vattenytan.

Men det här är långt ifrån natur, om man med natur -menar en miljö orörd av människan. Det här är trädgård, ut-tänkt och skapat av Russel Wright själv. Han sa själv att Manitoga var den skapelse han var mest nöjd med, trots alla framgångar som industridesigner, med köksgeråd och möbler. Det var inte bara för sitt eget höga nöjes skull han skapade den här platsen, han ville också inspirera andra att se det sköna i den ofta förbisedda naturen i nordöstra USA.

 

Russel Wright tog tid på sig, i flera år studerade han och begrundade förutsättningarna genom att gå kors och tvärs över markerna. Han försökte hitta naturliga stigar, sådana djuren använder sig av, snarare än att dra raka linjer. Så småningom började han förändra och påverka. Gångvägar skapades genom att försiktigt och omsorgsfullt röja undan sly och flytta stenblock, utblickar genom att fälla eller beskära befintliga träd – det var aldrig fråga om att snabbt röja större skogspartier för att få panoramavyer.

Stigarna fick olika teman – morgonstigen, som går åt öster så att solen silar genom trädkronorna, och solnedgångsstigen, med samma effekt men förstås åt väster och med en avslutande sittplats med vy över Hudsonfloden och bergen bortom. Årstidsstigar; som vårstigen, med en mängd tidigblommande växter, och höststigen som framhäver trädens och buskarnas starka höstfärger. Också en vinterstig skapades, med mest vintergrön växtlighet.

Utgångspunkten var hela tiden det vilda, de växter och träd som fanns här och i närområdet. Men Wright väjde inte för att ta bort och lägga till, bara det hängde ihop med förutsättningarna.

 

Närmast huset, vid och på terrasserna, glider växtligheten fram och sticker upp här och var. Mängder av ormbunkar och vintergröna, dagliljor och vildvin. En hel del ser ut som odefinierbart sly – vilket det också är. Det är inte fråga om några rabatter utan allt växer fram på ett organiskt vis. Inte heller är det klassiska trädgårdsväxter, det som finns här finns i naturen runt omkring, som till exempel piprankan som slingrar sig i den fina svartmålade träpergolan mellan husen.

Överallt bjuds på utblickar mot stenbrottsdammen nedanför. Den blir som en gigantisk spegel som fångar himlen ovanför. Russel Wright omdirigerade en bäck ner i stenbrottet som på så sätt vattenfylldes. Bäckens nya väg ner i dammen gick via ett nio meter högt konstgjort vattenfall i flera nivåer.

 

Idag sköts Manitoga av en stiftelse och är en del av amerikanska National Trust. I början av 2000-talet genomfördes omfattande renoveringar av både hus och studio och idag är det öppet för besökare från maj till och med november. Stigarna är öppna året om under dagtid. Stiftelsen bjuder numera in konstnärer att visa verk i huset eller trädgården. Vid mitt besök förra sommaren flöt konstnären Stephen Talasniks vackra, abstrakta skulpturer av vass ute i stenbrottsdammen: modernt och iögonfallande men precis som husen på klippbranten, passar de märkligt väl in i helheten.

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

manitoga2
manitoga4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård