greatdixter4 item2

< till arkivet

Linnés Hammarby

 

Hammarby var familjen Linnés sommarnöje. Hit tog de sig för att komma undan den unkna luften inne i Uppsala. Men också för att leva det enkla lantliv Carl så vurmade för och mindes från sin barndom.

 

Av Klas Kihlberg & Gustav Stjärnström

 

Prosaiskt men samtidigt romantiskt. Motsatser måhända men på Linnés Hammarby går de hand i hand. Självklart påverkas känslan av tidens tand och vetskapen om att här bodde Sveriges kanske mest kända vetenskapsman. Men det är ändå intrycket av enkelhet som gör allt så tilltalande. Trivsamt till och med.

Jesper Kårehed är trädgårdsintendent vid Uppsala -linneanska trädgårdar, dit Hammarby räknas. För honom är det inte alls konstigt att Hammarby har en så stark dragningskraft:

– Ingen annan stans kommer man Linné så inpå livet – oavsett vilken infallsvinkel man har: privatpersonen, vetenskapsmannen, läraren. Det här var Linnés egen skapelse och värld och den står kvar nästintill orörd.

 

Godsägaren Linné
När Carl von Linné 1758 köpte Hammarby säteri, en knapp mil utanför Uppsala, stod han på toppen av sin karriär och var världsberömd. Året innan hade han adlats och han höll på att bli en förmögen man. Professorsbostaden inne i Uppsala var bara till låns så länge han levde själv och för att lämna något handfast till sina barn skulle en gård passa bra.

Det var ett av motiven till köpet. Lika viktigt var säkert Linnés egen längtan ut på landet, till något som påminde om hans älskade barndomshem, Stenbrohult, i Småland. Eller att få komma ifrån Uppsala med sin dåliga luft och där jordmånen begränsade hans odlingsprojekt.

Efter några år hade Linné blivit en godsägare av rang och familjen tillbringade hela somrarna här, liksom jul och påsk. Här tog han emot digniteter (som t ex kungen) och hit kom studenter från Sverige och Europa för att få ta del av den berömde botanistens kunskaper. Hammarby var på den tiden en plats full av liv och rörelse. Förutom Linnés egen familj och studenterna var det en arbetsplats, själva navet i ett betydande jordbruk med ett fyrtiotal anställda.

Trädgård i Linnés anda
Linnés Hammarby är unikt på många sätt. Byggnaderna står kvar i stort sett som de var på Linnés tid, både ut- och invändigt. Berömda är Linnés blomsterplanscher som han lät klistra upp på väggarna istället för tapeter.

Trädgården är det däremot lite si och så med. Om än inspirerad av Linnés tankar så vet man faktiskt inte så värst mycket om hur här såg ut på hans tid. Det är i stort sett bara rabatterna intill huvudbyggnaden som kan sägas vara autentiska. Linné lämnade efter sig skisser och växtlistor så man har kunnat återskapa vad som växte här (som till exempel trädgårdssmörblomma, flikrabaraber och enbladssmultron).

Den anslående barockanläggningen som går från huvudgrinden upp till gårdsplanen skapades långt senare, på 1880-talet, då Linnés släktingar sålt Hammarby till staten. Den går under namnet Hortus uplandicus, Upplandsträdgården, som är hämtat från texter Linné skrev som student. Där listas växter han sett odlade i uppländska trädgårdar, bland annat i botaniska trädgården och Uppsala slottsträdgård. Det är möjligt att Linné hade odlingar här fast knappast i denna skala. När staten tog över 1879 var det en gårdsbacke.

– Tyvärr är inte Upplandsträdgården autentisk, men den är gjord i Linnés anda och har blivit en naturlig del av anläggningen, förklarar Jesper Kårehed, och fortsätter:

– Även på senare år har man gjort förändringar och tillägg. På nittiotalet började man till exempel ta in nytt växtmaterial, precis som Linné skulle ha gjort. Det har vi dock slutat med då det finns risk att befintliga växter korsar sig med det nya växtmaterialet. Eller helt enkelt trängs undan.

Linnés stora trädgårdsodling låg lite vid sidan av, i det som idag kallas Parken. Dagens lummiga miljö med slingrande stigar bland flyttblock under lövträdens kronor såg helt annorlunda ut för 250 år sedan. Då var det en fruktträdgård där Linné planterade svenska och utländska växter som en del i sin forskning och undervisning.

Bakom husen, högst uppe på "berget" med härlig utsikt över slätten, lät Linné bygga ett litet hus i sten. Byggnaden, som han kallade sitt "palats i himlen", blev hem åt hans stora naturaliesamling som han inte längre vågade ha inne i staden där brandrisken var överhängande. I slänten nedanför planterade han en samling sibiriska växter han drivit fram från frö – en gåva från Katarina den stora, kejsarinna av Ryssland. Samlingen var Linnés stolthet men vilka arter som ingick är okänt. Kanske trollsmultron (Potentilla rupestris) som än idag växer vilt här i backen?

Kulturreservatet Linnés Hammarby
Miljön utanför staketen, runt omkring Hammarby, är också den välbevarad eller snarare väl återskapad. Man har medvetet omvandlat modern jordbruksmark till ett kulturreservat, invigt 2007, så som det såg ut under Linnés tid under andra halvan av 1700-talet. Här finns hagar där får och russ går och betar och åkermark med odling av tidstypiska grödor. Det är minst sagt en bedrift att detta blivit möjligt då ett växande Uppsala länge haft planer på att exploatera området för bostäder.

Dagens Hammarby ägs av Statens Fastighetsverk och arrenderas och sköts av Uppsala universitet. 2007 var det Linnéjubileum då hans 300-årsdag firades och det satsades extra på många platser med koppling till Linné. Inte minst Hammarby. Ett nytt besökscentrum, med café och butik, togs i bruk för att bättre kunna ta emot alla besökare under året.

– Förr var det lite "kom och gå som du vill". Man kunde till exempel gå in i byggnaderna själv utan guide. Det har vi fått ändra på eftersom vi får långt fler besökare nu efter jubiléet, berättar Jesper.

Skötseln av trädgården består, förutom den självklara rensningen av rabatter och beskärning av buskar och träd, av slyröjning i de lundlika miljöerna.

– Vi måste hela tiden hålla efter så att de förvildade linnéanska växterna klarar sig. Här blommar mängder av sippor, krolliljor och dårört och det vill vi inte ska försvinna.

I sommar ska man prova på konstutställning i parken med skulpturer av Torbjörn Alström i metall, näver och pergament.

– Det blir lite av en försöksgrej, berättar Jesper. Vi vill att Hammarby ska användas och vara en levande miljö. Samtidigt är vi medvetna om att det i första hand är ett museum, en miljö som ska bevaras för eftervärlden. •

Läs mer på www.hammarby.uu.se

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

linneshammarby1
linneshammarby4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård