greatdixter4 item2

< till arkivet

Kryddorna i fokus

 

I Anne-Beth Borselius trädgård är kryddväxterna huvudrollsinnehavare. De ger inspiration både till hennes arbete som keramiker och till att göra stordåd i köket.

 

Av Gabriella Dahlman

 

Humlesurr och fjärilsfladder. Kvällen är stilla och varm. Doften av mynta och timjan så stark att det känns som om själva luften vore parfymerad.

I Anne-Beth och Ralf Borselius trädgård i Vallby på Österlen är det kryddväxterna som spelar första fiolen så här i mitten av juli. På innergården, mellan de vinkelbyggda huskropparna, svämmar det över av blommande oregano, knallblå isop och slingrande kaprifol.

– Jag gillar när det blir mycket av samma växt, säger Anne-Beth. Det känns vilt men ändå sammanhållet.

Anne-Beth och Ralf köpte huset i Vallby 1983.

– Det första vi gjorde var att bygga en mur. Vi hade inte så mycket pengar så vi satte in en annons i tidningen där det stod: Rivningstegel önskas, berättar Anne-Beth. En bonde kom och dumpade en hel hög. Teglet som blev över använde vi till gångar i kryddträdgården.

Det som en gång var ett övervuxet jordgubbsland blev en prunkande kryddträdgård. Det har tagit tid. Formen har vuxit fram efterhand och allt har gjorts mycket omsorgsfullt. Den här trädgården är motsatsen till dagens vurm för snabba lösningar. Och det känns.

Anne-Beths växtintresse kommer från hennes pappa Nils som började arbetade i en handelsträdgård på 40-talet.

– Han passade vedpannan i växthuset och sov i ett litet rum bredvid. Pappa var mycket kunnig och lärde mig tidigt växternas namn, säger Anne-Beth. Han kände till allt om vilda örter och trädgårdsväxter. Mitt intresse för medicinalväxter vet jag inte riktigt var det kommer ifrån men jag tycker om att lära mig mer och det är spännande med växters historia. Det ger ytterligare en dimension till odlandet.

Till och med när Anne-Beth gick på Konstfack i Stockholm, långt innan tiden med egen trädgård, var passionen för växterna stark. Hon berättar att hon och en vän läste högt för varandra ur Annemarta Borgens bok Min örtagård (en klassiker som nu endast finns på antikvariat).

– Det var kanske lite nördigt, men nu så här i efterhand är det bara att konstatera att jag blev väldigt präglad och oerhört förberedd. Det är en mycket bra bok, jag skulle vilja kalla den för ren kulturhistoria.

På Konstfack utbildade sig Anne Beth till keramiker. Hennes keramik är klassisk med utgångspunkt från kärlet och med inspiration från bland annat den islamska mönstervärlden. Växterna ger också inspiration och ett stort pelargonintresse har lett till att göra blomkrukor:

– Krukorna och pelargonerna lever sida vid sida. Ofta gör jag en kruka till en speciell pelargon.

Blomkrukornas form är organisk med tunna glasyrer eller helst ingen glasyr alls. De byggs upp genom att Anne-Beth ringlar och tummar ut leran. Ibland trycks leran ut i en gipsform. Ett lustfyllt och kravlöst arbete som blir ett komplement till hennes mer skulpturala verk.

– Förra veckan arbetade jag med några stora blomkrukor och det slog mig att jag skulle vilja hålla på ett år eller så och bara göra krukor för växter. Jag tröttnar aldrig.

Det är som om hennes blomkrukor lyfter fram och upp växten, de stöttar varandra på ett ödmjukt sätt. Pelargonerna är främst doftpelargoner, sirliga och enkla. Likt krukorna.

Det råder en mild anarki i kryddlandet. Många av växterna, som oreganon, gurkörten och malvorna, dyker upp på flera ställen och tillåts fröså sig.

– På något märkligt sätt blir det väldigt bra, det är som om de vet var de är snygga och jag själv hade inte kunnat hitta en bättre plats. Detta betyder inte att allt släpps fritt. Det är en hel del arbete men det är bara njutningsfullt.

– Att rensa i kryddlandet är bland det bästa jag vet. När övriga trädgården och grönsakslandet känns övermäktigt koncentrerar jag mig på kryddväxterna.

Muren har bara blivit finare och för några år sedan kompletterades den med en pergola, målad i en nyans som kallas Köpenhamnsgrön. Ralf står för konstruktionen och att den blev till är resultatet av en rundresa i England, då bland annat trädgårdar stod på schemat.

– I en trädgård, Mottisfont Abbey, som är känd för sina rosor, fanns en liten pergola med en bänk. Det var som ett rum, övertäckt av rosor, och jag ville gärna ha en liknande känsla, säger Anne-Beth, men för mig kom det att handla mycket om klematis. Speciellt de småblommiga Viticella-sorterna med sitt skira växtsätt är fascinerande.

Många av kryddväxterna används i köket. Från tidig vår tills långt in på hösten går Anne-Beth så gott som varje gång hon lagar mat ut och hämtar något från kryddträdgården. Det kan vara fullt av olika örter till en kall sås eller en omelett (timjan, persilja, färsk koriander, salvia...) eller bara några kvistar timjan.

– All mat blir så mycket godare med färska örter, säger hon. Jag gör också örtvinäger; fyller flaskor med olika örter, slår på äppelvinäger och låter det stå några veckor i ett soligt fönster. Sedan förvarar jag det mörkt och svalt. Röda basilikablad blir vackert och gott. Dillkronor, rosmarin, timjan – ja, variationerna är oändliga. Jag får också tips från vänner; min granne har berättat att hennes svärmor i England alltid använde grönmynta i potatiskoket. En väninna har lärt mig att ta lite kvanneblad eller -stjälk i rabarberpajen, det blir en fin smakkombination.

Sedan finns det kryddväxter som Anne-Beth inte använder i mat men som hon absolut inte vill vara utan – för dofternas och bladverkens skull och för deras spännande historia som medicinalväxter. Hit hör bland annat vinruta, muskatellsalvia och åbrodd.

– Det är som att allt med kryddväxter alltid har haft en stark dragningskraft på mig, säger Anne-Beth. Just nu, när jag var ute i köket, upptäckte jag en sliten pocketbok bland kokböckerna. Den heter Herbs for health and cookery. Jag köpte den i London 1974, tror jag. Varje år brukar jag slå upp receptet på nässelsoppa i den. Det är med gul lök, lite potatis och en liten kvist libbsticka i.

Tegelgångarna i kryddträdgården skiftar i blek rosa och varm terrakotta. Tusentals humlor och fjärilar surrar runt. Leran, jorden, växterna, keramiken; sammanhanget blir tydligt när man ser dem så här, sida vid sida, denna ljuva julikväll. •

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

kryddorkrukor1
kryddorkrukor4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård

PRENUMERERA