greatdixter4 item2

< till arkivet

Julrosor, Helleborus

 

Ett litet släkte med älskliga blommor i ett brett spektrum av färger från renaste vitt till riktigt mörkt, nästintill svart.

 

Text Susanna Widlundh/ Foto Lina Karna Kippel

 

Somliga blommor väcker förundran. Julrosen är definitivt en sådan. Helt utan rädsla sticker den fram sina näpna knoppar och sköna blom-ansikten långt innan någon annan i blomriket ens vågar visa sig. Ibland redan före jul. Ibland lagom till den första snön i landets sydligare delar.

Nu är ju inte alla julrosor lika djärva. Det är främst den "vanliga", helvita julrosen, Helleborus niger som beter sig så oförskräckt (och som därav gett växterna dess svenska namn). De flesta julrosor blommar först en bit in på vårkanten och har sålunda inte något alls med jul eller snö att göra. Hit räknas till exempel alla orientalishybriderna, H. x hybridus, en grupp med ett långt generösare färgspektrum.

Hemligheten med julrosens sköna blomma är att det som vi uppfattar som kronblad i själva verket är foderblad. Kronbladen i sig har omvandlats till så kallade nektarier eller honungsgömmen, vilka i sin tur omger de många ståndarna och pistillen. Det är tack vare de vackert färgade foderbladen vi kan njuta så länge av julrosens sköna blomning.

Julrosens blommor kan ha nästan alla färger utom renaste rött och blått. Prickar på foderbladen har den fått tack vare korsningar med prickjulrosen, H. orientalis ssp. guttatus.

Även julrosens bladverk är vackert och djupt flikigt, tandat och dessutom ofta läderartat och vintergrönt.

Från början var julrosen, precis som många andra växter, en medicinalväxt. Roten användes för så vitt skilda åkommor som hysteri, gikt och som abortmedel eller hjärtmedicin. Men julrosens alla delar är giftiga! Och den som är känslig kan få utslag av bladen.

 

Lättskötta

Carina Larsson, som sedan år 2000 driver sin lilla plantskola hemma i trädgården på Ulriksdal på Kivik har specialiserat sig på julrosor.

– Julrosor i allmänhet är lättskötta. Allra lättast är faktiskt orientalishybriderna. De klarar såväl ett soligt som ett skuggigt läge. Det som inte fungerar med julrosor över huvudtaget är väta, konstaterar Carina. Därför måste jorden vara väldränerad, gärna åt det mull- och kalkrika hållet.

– Den kinkigaste är nästan H. niger. Antingen trivs den eller så trivs den inte. Den föredrar ett ljust läge och en god jord, som också ska vara väldränerad, enligt Carina. Vild-arterna trivs bäst i halvskugga, där jorden är mullrik. Klock- och stamjulrosorna blir allra vackrast i ett soligt läge. Då blir de lite mer kompakta, men det får ändå inte bli för torrt.

Förutom att vara relativt lättodlad är julrosen också härdig. Generellt klarar den sig till och med zon III, men den vanliga julrosen och orientalishybriderna kan klara sig ända upp till zon V. Prova gärna att plantera julrosorna ute i trädgården, kanske lite skyddat under träd och buskar, men på platser där snön täcker. Inte invid husknuten där den tidiga vårsolen värmer och smälter snön. Där kan julrosorna luras att kika fram i förtid och riskerar då att frysa bort när snön inte längre skyddar.

För att plantorna ska vara snygga året om brukar Carina klippa bort de gamla bladen hos de arter som inte är vintergröna, inklusive orientalishybriderna, i samband med att blommorna börjar visa sig.

– Det är inte nödvändigt, försäkrar Carina, men det ser prydligare ut och dessutom kan det hindra angrepp av svartfläcksjuka, som ibland drabbar julrosor.

 

Snygga grannar

Även om julrosen i sig har ett vackert bladverk kan det i stora samlingar bli lite väl enhetligt. Med hjälp av andra perenner och lökväxter, planterade in emellan, kan intrycket bli mer varierat och spännande. Och det finns många kompanjoner som fungerar väl under samma förhållanden som julrosen. Snödroppar, snöklockor, cyklamen, vit- och blåsippor är alla perfekta. Krolliljor och kungsängsliljor kompletterar med vacker blomning när julrosorna till slut har blommat över. Även ett par vilda arter av pioner fungerar utmärkt. De har också det gemensamt med julrosorna att de helst vill stå kvar år ut och år in på samma plats.

Ormbunkar är också synnerligen vackra tillsammans med julrosor. Gärna sådana med lite mer ljusgröna blad, som kungsbräken, Osmunda regalis, eller någon annan typ av bräken, för kontrastens skull.

Den som vill ha perenner med ett mer marktäckande växtsätt väljer med fördel hasselörtens, Asarum europaeum, vackra, njurformade, blanka bladverk, eller sockblommans, Epimedium, lite högre och prydligt rödtonade. Och funkian fungerar så klart också, hos den vars trädgård inte invaderas av sniglar.

– Det som är så roligt med julrosor, för den som är lite nörd som jag, är att det faktiskt går att odla i stort sett alla arterna, utom möjligen balearjulrosen (H. lividus), här hos oss, åtminstone i de sydligare delarna av landet, konstaterar Carina. Och det är bra för alla borde ha julrosor i trädgården. Mer magiskt än när julrosorna blommar blir det sällan, få växter kan som julrosen väcka förundran, glädje och ödmjukhet. •

 

För mer information, gå in på Carinas hemsida:
www.edafos.se eller www.julrosor.se

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

julrosor1
julrosor4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård