greatdixter4 item2

< till arkivet

Jardin Plume

 

En synnerligen lyckad balansakt mellan det traditionella, franskt formella och det mer samtida med naturlika planteringar. En hybrid som fångar det bästa av två världar.

 

Av Klas Kihlberg

 

Efter att ha besökt två historiska trädgårdar vänder jag blicken norrut, till något modernare och mera samtida. Jardin Plume i Normandie har på de tjugo år den funnits blivit en av de mest omtalade trädgårdarna i Frankrike.

Det var 1997 som Sylvie och Patrick Quibel köpte en gammal fruktodling med omgivande betesmarker på den normandiska landsbygden, inte långt från Rouen. De ville skapa en trädgård med ena foten i det traditionella, det mer formella och franska. Den andra i mer samtida strömningar från Holland och Tyskland, där perenner och gräs blandas i naturlika planteringar (på engelska ofta kallad The New Perennial Movement).

Det formella och, om man så vill, franska ligger på två plan. Dels i den starkt axiala planen, dels i det genomgående formklippta och geometriska. Det samtida, natur-inspirerade, hittar man i själva planteringarna – framför allt i växtvalen, med mycket gräs och ängslika perenner. Men här ryms också ett- och tvååringar i mängd.

 

Rakt genom trädgården löper en tydlig mittaxel, från norr till söder. Den börjar vid bostadshuset i norr med en parterrträdgård – Le jardin d’Eté, sommarträdgården – som består av öppna kvadrater av klippt buxbom fyllda av annueller, bienner och perenner i en eldig färgskala: huvudsakligen rött, orange och gult. Det hela blir som en blinkning åt den franska barocken, fast ”fluffigare”. Här trängs solrosor, helenium, zinnia, kniphofia, montbretia, några enstaka prydnadsgräs... och så dahlior i massor!

Mittaxeln fortsätter sedan ut i den stora fruktträdgården där fyrkanter av oklippt gräs blir en återspegling av sommaträdgårdens buxboms-kvarter. En fyrkantig, grund spegeldamm tar ner himlen, som en modern variant på renässansens vattenträdgårdar. Efter den intensiva sommarträdgården är det lugnt och vilsamt här ute bland äppelträden. Några däckstolar står utplacerade i skuggan av äppelträd och bjuder in till en stunds vila innan jag beger mig vidare i trädgården.

 

På ömse sidor av fruktträdgården löper två ganska olika trädgårdsrum. I öster, mot gårdens ekonomibyggnader i tegel, ligger Le jardin plume, fjäderträdgården, som fått ge hela stället dess namn. Här finns nästan inga stora blommor och blad, det mesta är ”finlemmat” och ängslikt. Skuggviolruta, blåverbena, blodtopp och hampmalva är några av alla de skira blommor som dansar runt bland alla prydnadsgräs mot en fond av buxbom, klippt som stiliserade vågor.

I väster hittar man det som förut var köksträdgården men numera är en ren blomsterträdgård, Le jardin de fleurs. Det är något av en huller om buller-trädgård – annueller, bienner och perenner i alla möjliga färger samsas här. Det är lite som att vara på ett koloniområde med odlingslotter utan några tydliga gränser sinsemellan – ren och skär blomsterglädje utan större tanke på färgschema. Fast det är förstås inte någon slump, Sylvie och Patrick är uppenbarligen mästare på finstämda växtkombinationer och den här delen av trädgården är medvetet spontan och lätt anarkastisk.

Det blir extra tydligt då man går in i ”grannrummet” där en fyrkantig damm med trädäck runt helt omsluts av en häck av högrest miskantus. Färgskalan dämpas radikalt och precis som när man går ut från den färgstarka sommarträdgården ut i fruktträdgården, fungerar det här som en andningspaus från tidigare intryck.

På husets västsida ligger det sista av de stora trädgårdsrummen, höstträdgården. Som namnet antyder domineras denna del av senblommare – höstanemoner (mestadels vita ’Honorine Joubert’), aster, höstsilverax, solrosen ’Lemon Queen’ och så mängder av prydnadsgräs. Här är gångarna smala och man känner sig liten när man tränger sig fram bland alla högresta perenner. Stora rektangulära block av buxbom bryter av och blir som gröna bord mitt i växthavet.

 

Efter en första runda i trädgårdens olika delar känns det som att man har sett det mesta som finns att odla i en trädgård. Inte på ett negativt sätt, tvärtom. Man vill gå flera rundor till och ta in allt, kika närmare – sorter, växtkombinationer, formelement ... mängder av idéer att ta med sig hem till sin egen trädgård.

Men egentligen är det något av en synvilla, om man tittar efter inser man snart att det är väldigt många växter som återkommer på olika platser i trädgården. Sylvie och Patrick planterar sällan växter i stora, samlade sjok, istället upprepas samma växter men i nya kombinationer. På så sätt ger en egentligen ganska begränsad palett av växter känslan av variation och mångfald.

Och det är mycket som har valts bort också, till exempel finns här bara en enda ros, en Rosa banksiae ’Lutea’ vid husväggen. Även köks- och kryddväxter lyser nästan helt med sin frånvaro.

Men visst, ett överflöd är det ändå tvivelsutan frågan om – ett överflöd som ändå går att smälta tack vare växlingen mellan intensitet och lugn, mellan det intima, inåtvända och de vida vyerna. Man känner sig upprymd och lugn på samma gång. Trädgård när det är som bäst

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

jardinplume1

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård

PRENUMERERA