item1a1 item2
hand full av frön

< till arkivet

Frön – först som sist

Djupdykning i frölagret hör till vårvinterns ljuspunkter. Påsarna rymmer tusentals tänkbarheter att förverkliga i trädgården. Stark blir hägringen av högsommar. Just i det alltför begränsade tidsrummet mellan snödroppar och pingstliljor är det dags att stanna upp ett ögonblick. En liten stunds frömeditation räcker för att bli oväntat hänförd.

Text Erica Ängmo, Foto Lina Karna Kippel


Dramför oss ligger en miniatyrvärld av sällan sedda skepnader. Det är den första och sista fasen i växternas utveckling. Här doftar frisk mull, trots livslångt avstånd från förmultning. Variationen av apparans är en spegling av naturens mångfald, och det som fascinerar mest är evolutionens smarta, vackra och superfunktionella formgivning. Spridningsprocesserna är en del i evolutionen, eftersom de ökar chansen att en art kommer att uppträda i en helt ny miljö. Och med hjälp av spridningen kan någon ur avkomman hamna i en miljö som är bättre anpassad för just denna växt. Spridningen minskar konkurrensen bland fröplantorna, vilket gör att fler kommer att överleva.

Under luppen syns unika fröformer som sedan urtid inspirerat människor till konstnärligt skapande.

Vingar och paraplyer
Paraplyliknande utskott, vingar eller rufsiga hårtussar hjälper många arter att effektivt spridas med vinden. Många arter av klematis har dekorativa fröställningar där varje frö är försett med en silvervit svans. Även sallatsfrö sprids med ett fjäderlätt ludd. Blåklintens frö är en perfekt miniatyr av en målarpensel, men här fungerar den som ett flygredskap. Askens frö vilar tryggt inkapslat i en vinge. När det ännu är ljusgrönt och färskt, är det gott att äta. När det skiftar i brunt singlar det ner och iväg från moderträdet.

Flera av våra trädgårdsväxter har fenomenala frökapslar vars innehåll skakas ut genom små hål med vindens hjälp. Likt socker ur en ströare sprids t ex vallmo, nejlika och jungfrun i det gröna. Bland de korgblommiga växterna finns flera av våra vanliga ogräs som tar vinden till hjälp vid spridning. Maskrosbollen har en både vacker och farligt effektiv konstruktion.

Egen kraft
Touch me not är det träffande engelska namnet på jätte­balsaminen, Impatiens glandulifiera. För om man rör vid den exploderar alltid någon av de spända frökapslarna. De svarta runda fröna skvätter iväg och man kan vara ganska säker på att växten återkommer även nästa år, och nästa år igen. Eftersom det är en hög och ståtlig växt blir effekten extra träffande, särskilt för små barn.

Går man omkring på en äng en varm sensommardag, eller böjer sig över rabatten för att plocka en bukett sömn­tutor, studsar det frön om benen när sköra frökapslar öppnas av egen kraft. När blomsterfröna sprids krullar kapslarna ihop sig eller ändrar skepnad på annat sätt, varpå växten får sin slutliga siluett.

Fruktkött och hakar
Med lysande färg och lockande sötma är bären på bland ­annat idegran, fågelbär och fläder oemotståndliga för fåglar. Fröna inne i fruktköttet skyddas av fröskalet och kommer oskadda ut med exkrementerna. Flockar av sidensvansar fläckar måhända ner biltaken, men sprider också efter turen i trädgårdarna en mängd frön på stora avstånd.

När fåglar eller smådjur som ekorrar och möss drar iväg med hasselnötter, solrosfrön och annat från trädgården, händer det att något tappas på vägen eller att frögömmor inte töms. En solros i asfalten kommer kanske från ett fågelbord några våningar upp. På liknade sätt resulterar människans aptit på smakrikt fruktkött i spridning av frön. På avfallshögar och kring reningsverk finns lustiga exempel på frön som gror efter att ha passerat kroppen, bland annat tomater som växer i fina bestånd.

Det finns växter som har ett symbiotiskt förhållande till en speciell insekt när det gäller spridningen. Försvinner insekten är det troligt att även växten försvinner.Även frön utan lockande smak använder djuren som hjälp vid spridning. Fröna har då utskott i form av sinnrika hakar och krokar som lätt fastnar i päls, fjädrar och på kläder.

Jorden runt
I globaliseringens spår sprids bokstavligen många små frön. Plötsliga introduktioner av nya arter beror ofta på att frön råkat fastna på skosulor, bildäck, som skräp i jordbruksgrödor och i skeppens ballast. Banvallar är också ett vanligt ställe att finna nya spridningar på.

Frön som sprids med vinden kanske hamnar i vattnet och förs vidare långa sträckor. Strandiris och många olika vattenväxter har frön som gror i vattnet eller fastnar på en lerig strandbank utmed vattendraget. Ett kraftigt regnfall kan också sprida en mängd frön från land till mindre vatten­drag och vidare ut i haven. De allra flesta växter saknar frön med raffinerade spridningsanordningar, men kompenserar det på människors vis; många frön med bra grobarhet och god marginal.

Samla och sprid
Att samla in frön för att äta eller för att spara till odling har människor alltid gjort där det funnits växter. Vi gör det fortfarande, även om de flesta frön numera inhandlas. Trädgårds- och växtälskare över hela världen hittar helt säkert då och då något skruffs längst ner i fickorna när det är dags att tvätta kläder. Det kan vara en kapsel från okänd plats, några ensamma frön i fickluddet, som man inte förmår sig till att slänga. Nog är tanken vacker, att själva handlingen att samla frön, nedärvd från urtid, skulle finnas kvar i Homo consumens. Genom att samla och sprida frön hjälper vi till att bevara mångfalden. Det blir aldrig omodernt. •

 

Frövila och groning
Ett frö lever och andas mycket långsamt. Det tar upp syre och avger koldioxid i väntan på de rätta betingelserna för att frövilan ska brytas. Några arter har ingen viloperiod utan gror bäst direkt efter mognad, andra kan vänta i hundra år eller mer med bibehållen vitalitet innanför skalet. Köpefrön brukar vara datummärkta, men ofta finns det viss grobarhet kvar efter utgångsdatum. Generellt håller de vanligaste trädgårdsfröna i 1–5 år, beroende på kvalitet och hur de förvaras. Mörkt, torrt och svalt är en bra regel att hålla sig till.

Det är framför allt ljus och fukt som bryter frövilan och stimulerar groning. När fröet tar upp vatten ökar enzymaktiviteten och upplagsnäringen bryts ner till enklare föreningar som transporteras till tillväxtpunk­terna. Rotspetsen tränger neråt och hjärtbladen vecklas ut. Denna laddade process kräver energi som frigörs vid andningen och för att andningen ska fungera krävs syre. Här får huvudregeln i såskolan sin förklaring. Använd lätt såjord och vattna försiktig i början. Uppstår syrebrist i sådden är risken större att fröna angrips av svampsjukdomar och ruttnar. När groningen satt igång och hjärtbladen träffas av ljuset, startar fotosyntesen, plantans eget omlopp.

> till topp

 

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

Fröställning
Frön av ringblomma

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård