greatdixter4 item2

< till arkivet

Finca Son Palou

 

Barbara och Klas lämnade stadslivet i Palma och tog sig an en bit jordbruksmark mitt på Mallorca. Här blandas nytto- och prydnadsodlingar och blir till en vacker helhet.

 

Av Klas Kihlberg

 

Att kalla den en trädgård är lite missvisande. Ett mindre jordbruk är nog mer korrekt eller – för att låna ett lokalt begrepp – en finca. Klas och Barbaras hem och trädgård på Mallorca är i alla fall i första hand till lyst, även om de tillverkar sitt egna vin och olivolja (och det inte i helt oävna kvantiteter). Här blandas nytto- och prydnadsodlingar till en vacker helhet.

Jag hälsar på en dag tidigt i april och får en rundvisning av Barbara. Med oss följer Cooper, en av husets två alerta jack russell-terrier. Efter några regniga dagar är det turligt nog riktigt varmt och den sena eftermiddagssolen lyser från en klarblå himmel.

 

Klas och Barbaras Mallorca-äventyr började med en lägenhet i huvudstaden Palma för 30 år sedan. Här tillbringade de sina semestrar och gjorde otaliga bilutflykter runt om på ön.

– När parkeringsmöjligheterna inne i staden ströps
och vi hela tiden fick flytta bilen började vi fundera på att flytta ut på landet istället, berättar Barbara.

De fick inspiration av sina goda vänner som hade ett hus en knapp mil från Palma. När så grannhuset ”Son -Palou” blev till salu slog de till: ett nybyggt stenhus i mallorkinsk stil, med tillhörande odlingsbar mark på
4,5 hektar.

 

Huset stod alltså på plats men någon trädgård var det inte tal om. Här fanns mandelträd och ett och annat apelsin-träd; det hade också odlats vin här fram till på slutet av 1800-talet, då vinlöss tog död på allt, liksom i övriga Europa.

– Någon större erfarenhet av trädgård hade vi inte sedan tidigare. Klas i viss mån, när vi hade hus i Stockholms skärgård, men annars inte, förklarar Barbara och fortsätter:

– Inte heller hade vi någon direkt plan, det har blivit ett större projekt i taget.

Det är svårt att tro när man går genom ägorna idag. Under de tjugo år de bott här har Barbara och Klas gripit sig an markerna allt eftersom och skapat en tilltalande helhet av trädgård och jordbruk. Här finns fruktodlingar med alle-handa citrus (apelsin, citron, lime och grapefrukt), äpple och päron, plommon, aprikoser och nektariner, avokado och mandlar. Och så inte att förglömma oliverna och vinet – de två dominerande grödorna här på Son Palou. Fikon växer lite överallt, precis som på ön i övrigt.

Rakt igenom trädgården rinner en liten flod som då och då svämmar över. Ett av de första projekten var att skapa en gångväg från huset, över flodsänkan, till den terrasserade sluttningen på andra sidan. Med inspiration hämtad från Jardines de Alfábia (som inte ligger så långt härifrån) byggde Barbara och Klas en upphöjd pergolagång klädd i vinrankor.

– Det kan bli ganska geggigt i flodsänkan och på så sätt kan vi alltid ta oss torrskodda från den sidan av trädgården till den andra.

På andra sidan övergår pergolagången i en trappa uppför sluttningen, upp till olivodlingarna. På andra ledden, längs med sluttningens terrasser, fortsätter promenaden genom trädgården på en vackert stensatt gång. Ett antal sluttande stödmurar, försedda med valvöppningar, bildar som ett pärlband av trädgårdsrum med olika färg-teman. Så här tidigt på våren är det mest bara grönt, undantaget den vackert isblå blomningen hos blå jättesnokört (Echium pininana).

– Hade du kommit någon vecka senare hade det varit alldeles orange här, berättar Barbara när vi tittar in genom den första av valvbågarna. Det är Chasmante bicolor, en irisväxt med sydafrikanskt ursprung, som är på väg att slå ut.

 

Där terrassgången tar slut öppnar sig vyn ut mot vinfältet och de gröna kullarna och bergen där bortom. Smala cypresser sticker upp här och var som mörka nålar. Vinstockarna är beskurna och nakna men de första gröna skotten kan anas. Längst bort i trädgården går en akvedukt rakt igenom trädgården och över den lilla floden. Den byggdes av muslimer för tusen år sedan och leder ännu idag vatten från bergen ned i dalen, bland annat till Son Palou.

– Utan akvedukten hade det aldrig blivit en så här stor trädgård, förklarar Barbara. De senaste två åren har varit extremt torra och det hade varit omöjligt att hålla odlingarna vid liv bara med hjälp av regnvatten eller uppumpat grundvatten.

På Son Palou finns två stora vattencisterner som förses med vatten från akvedukten, en i varje ände av trädgården. Bortom det rent praktiska är de som vackra speglar, där den turkosa vattenytan reflekterar himlen och träden.

På andra sidan floddalen fortsätter trädgårdspromenaden, tillbaka mot huset. Även här löper en lång gång med en pergola, täckt av kiwi. Via poolen och rosenplanteringar kommer man till slut fram till örtagården.

– Från början odlade vi köksväxter här men på senare år har vi inte riktigt haft tiden att jordförbättra. Så nu har vi begränsat det till kryddväxter och de trivs utmärkt i jord-månen som den är.

 

Trädgårdsvandringen avslutas på husets generösa -veranda med härlig utblick över flodsänkan och trädgårdarna. En perfekt plats att avrunda en fin trädgårdsrunda och till på köpet smaka på husets röda vin.

Idag är de stora projektens tid på Son Palou över – inte så att allt är helt färdigt, långt ifrån – men de stora strukturerna är ganska satta. Det har varit tjugo lärorika år där både Barbara och Klas har fått en massa kunskap om trädgård och odling. Och även om det var Klas som var den mest trädgårdsintresserade av de två har Barbara fått blodad tand.

– Man kan väl sammanfatta det som att det är Klas som skapar och jag som beskär, säger Barbara och skrattar.

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

fincasonpalou1

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård

PRENUMERERA