greatdixter4 item2

< till arkivet

Bjärges i Lau

 

Gynnsam växtzon – javisst! På Gotland får man i stället kämpa mot torkan. Så här löser Helen och Stefan problemen på sin gård, med både moderna och traditionella metoder.

 

Text Eva Braun / Foto Michael Förster

 

Nu är Helen Wahlström och Stefan Haase inne på sitt tredje decennium på gården Bjärges i Lau socken på syd-östra Gotland. Och det är verkligen inte vilket ställe som helst, utan en gammal traditionell gotlandsgård från självhushållens tid, med en mangårdsbyggnad, eller bostadshus som vi säger idag, från 1700-talets slut och övriga byggnader från 1800-talet.

– När vi tog över var mycket i dåligt skick, huset hade enkel standard utan ens indraget vatten, marken var vildvuxen med syrener som förökat sig och nästan trängde sig på byggnaderna, minns Helen. Men gården var vad vi hade sökt och ville ha!

Det var en stor utmaning att ta hand om byggnader och mark. Men språkläraren Helen och byggnadsantikvarien Stefan har båda ett brinnande intresse för såväl hus som trädgård och har gjort underverk med Bjärges. Genom åren har det restaurerats både ute och inne och det är en ren njutning att idag få komma hit och uppleva resultatet.

Rosor… en gotländsk trädgård utan rosor finns ju knappast. Gul johannesört och vita madonnaliljor. Och vilken lyx att ha en lagercistros, som växer så att den måste klippas! Det är en vintergrön och mindre härdig släkting till solvända och som till och med självsår sig här i växtzon 1.

Den så kallade Lillgården skyddas från vind av mangårdsbyggnaden och flygeln med tillbyggd gammal smedja på två sidor. Den vackra stenmuren, som Helen själv lagt av kalksten, avgränsar på de två övriga sidorna.

– Lillgårdens prydnadsväxter är torktåliga för att klara det höga läget på fastigheten och de soliga och torra somrarna, berättar Helen.

Bakom ladugården, med den rymliga tröskvandringen, finns de matnyttiga växterna och Helens blommande "förökningshörna". Stefan och Helen har här anlagt en köksträdgård med många äldre och beprövade växter, som bönor, potatis, olika sorters ärtor, sparris, kardon, mangold, lök och bärbuskar. På kronärtskockslika kardon är det stjälkarna man skördar och använder till matlagning.

Här finns även ätliga blommor som ringblomma, gurkört (som är fin på både mat och i desserter), squash … att ätas eller använda som utsäde nästa säsong. I den mån paret köper frön ska det allra helst vara sortäkta.

– I baltländerna kan man fortfarande handla sortäkta fröer, alltså inte hybrider eller korsningar. Då vet man vad man får när man själv sedan tar fröer och bönor till utsäde. Även i Sverige kan man hitta sortäkta fröer, bland annat hos Impecta, Runåbergs fröer och Lindbloms Frö, föreslår Helen.

I hennes förökningshörna blommar -alströmeria, guld-akleja, fjädernejlika, rysk sabellilja och stäppsalvia.

Marken där grönsakerna nu växer var förstås även den igenvuxen när Helen och Stefan flyttade till gården. Här växte ogräs med bland annat kvickrot i torv med hård lera under. Det blev ett tungt slit att gräva upp och vända på torvkokorna, täcka med halm och över den lägga jord och blast och slutligen toppa med kompost.

– Från och med andra året utökade vi trädgårdslanden genom att lägga växtavfall rakt på gräset, för att när växt-säsongen var över täcka med ett lager jord.

Våren därpå kom lönen för mödan; jorden var färdig att använda. På den relativt plana ytan valde Helen och Stefan att göra upphöjda bäddar i prydliga rader. Gångarna emellan täckte de med sågspån som ser snyggt ut och är mjukt att gå på.

– Dessutom hjälper det till att hålla kvar fukten i jorden och öka mullhalten. Av samma skäl täcker vi odlingarna med gräsklipp. Eftersom det sällan regnar och solen ofta skiner blir det väldigt torrt. Jorden blir hård som tegel, säger Stefan.

– Kalla nätter ger dagg som många gånger blir räddningen. Man kan också behöva vattna, men bara om det är riktigt, riktigt nödvändigt. Det är bra om rötterna söker sig djupt ned och inte lockas upp till ytan.

Utanför hus och trädgård och närmaste omgivning fick paret en vidsträckt utsikt över det gamla gotländska kulturlandskapet sedan de gallrat lite bland träden. Vanliga träd på landsbygden förr var ask och en, vars stammar användes till tillverkning av handtag på redskap.

Vid vårt besök håller Stefan på att bygga en gammaldags "standtun" av korslagda störar, både för att bryta vinden och för att skydda mot djur. Den sortens ursprungliga försvarspalissad byggs oftast av gran och ungtallar från gallring.

Man lär sig mycket av vad Helen och Stefan gör här på Bjärges. Som att kupa purjolöken, så att den ska växa sig riktigt hög. På så vis kan man få mycket lök på liten yta. Eller att självsådd dill ofta blir bättre än vanlig sådd, precis som andra växter som själva valt sin plats. Mot skadedjur skyddar de sina växter genom att odla "lockbeten" intill det som de själva vill skörda. Ett annat sätt är att lägga kålblad med en flat sten över för att locka dit sniglarna.

Helen och Stefan har provat sig fram under många år, lärt av egna erfarenheter och fått en kunskap som de generöst delar med sig av. •

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

bjargeslau1
bjargeslau4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård