greatdixter4 item2

< till arkivet

Aster: Ett sista stjärnfall

 

Astern – en älskad och klassisk perenn för sensommar- och höstrabatten, eller en uppstickare i alldeles för skrikiga toner?

 

Text Susanna Widlundh/ Foto Lina Karna Kippel

 

Astern har funnits länge i vårt land och kan spåras tillbaka till åtminstone mitten av 1700-talet då den återfinns i Uppsala botaniska trädgård. Mer allmän i de svenska trädgårdarna blev den från mitten av 1800-talet. De första astrarna som odlades var brittsommarastrar, Aster amellus.

Namnet aster är välfunnet och kommer från grekiskans astér, som betyder stjärna. Och stjärnlika är de verkligen, de små blommorna i olika nyanser av blått, violett, rosa och vitt. Disken i mitten är vanligen gul och blommorna sitter tillsammans i kvastlika sam-lingar. Bladen sitter strödda utmed stjälkarna och har för det mesta en lansettlik form.

 

Vacker eller skrikig?

Det tycks råda lite olika uppfattning om asterns förskönande förmåga i trädgården. Piet Oudolf och Henk Gerritsen skriver i boken Planting the natural garden att de gång på gång, i trädgård efter trädgård, konfronterats med "those terrible lilac-purple asters". Å andra sidan menar de att det finns så många arter som verkligen är vackra och som istället borde lyftas fram. De nämner brittsommarastern, A. amellus, till exempel sorten 'Rosa Erfüllung' med rosa blommor eller 'Sonora' med lilablå blommor. Fördelen med dessa är att de inte blir högre än cirka 50 cm. Därmed blir stjälkarna stadiga och riskerar inte att kollapsa, vilket kan vara ett problem med högre arter och sorter.

Hjärtaster, A. cordifolius, är en annan av deras favoriter, i synnerhet sorten 'Little Carlow'. Den blommar sent på säsongen, i september och oktober, med ljuslila blommor på meterhöga stjälkar. Växtsättet är buskigt och fint. Tyvärr drabbas hjärtastern ibland av en sjukdom som gör att de nedre bladen och stjälkarna dör. Plantera den därför gärna tillsammans med andra perenner som kan hjälpa till att dölja asterns kala, nedre delar. Just sorten 'Little Carlow' verkar dock vara relativt frisk.

 

Tuijas aster

Tuija Finnilä, som driver Tuijas plantskola utanför Olofström i Blekinge, har en alldeles egen aster.

– Jag vet att den har planterats här i trädgården i början på 1900-talet. Liknande sorter har jag också hittat på gårdar runt omkring. I vissa fall finns det utsagor som säger att de har funnits i trädgårdarna sedan början av 1800-talet. Men något namn har de inte, vad jag vet, säger Tuija.

– Fördelen med dessa gamla och väl beprövade sorter är att de är friska och sunda. Tyvärr är det inte alltid fallet med vissa av de modernare, som kan drabbas av både rost och mjöldagg.

En annan av Tuijas favoriter är den låga, försommarblommande alpastern, A. alpinus. Det tuvliknande växtsättet gör den lämplig som kantväxt eller för en plats i stenpartiet.

– Ytterligare en aster, som borde finnas i varje trädgård, är den skira skogsastern, A. divaricatus. Den trivs bäst i en halvskuggig del av trädgården, till skillnad mot de flesta andra astrar, som vill ha en solig plats. De små, vita blommorna lyser i skuggan från juli till september, på halvmeterhöga, svarta stänglar. Underbart vacker, helt enkelt, konstaterar Tuija.

Precis som skogsastern, tolererar glandelastern, A. macrophyllus, en del skugga. Båda är också förhållandevis torktåliga. Glandelastern har ett mattbildande växtsätt och kan användas som marktäckare. Sorten 'Twilight' har lilablå blommor på 80 cm höga stänglar, från augusti och framåt. Det finns också en något lägre vit sort, 'Albus'.

 

Snygga grannar

Den legendariska, engelska trädgårdsarkitekten Gertrude Jekyll planterade skogsastern tillsammans med hjärtbergenia, Bergenia cordifolia.

De höstblommande astrarna kombineras med fördel med andra perenner med vackert höstflor. Välj någon av de sköna höstanemonerna, Anemone hupehensis, A. x hybrida eller A. tomentosa. Eller komplettera med höstsilverax, Actaea simplex eller fläckflockel, Eupatorium maculatum. Prydnadsgräsens graciösa växtsätt gör dem också till lämpliga asterkompanjoner. Prova en miskantus, Miscanthus sinensis, t ex 'Malepartus' med gammelrosa vippor, blåtåtel, Molinia caerulea 'Karl Foerster', eller tuvrör, Calamagrostis x acutiflora.

 

Odling och förökning

Generellt sett bör astern planteras i en kraftig, måttligt näringsrik, gärna lite fuktig, men ändå väldränerad jord. Vissa arter tolererar ett torrare och vissa ett fuktigare läge. De flesta astrar trivs bäst på en solig plats, men många av dem fungerar också i, eller föredrar halvskugga.

Astern förökas antingen genom delning på våren, eller med frön eller sticklingar. Delningen är enkel och bör göras vart tredje eller vart fjärde år för att undvika att plantorna "förväxer sig" och de yttre delarna kollapsar.

För att förhindra mjöldaggsangrepp bör astrar planteras på ett luftigt sätt och fuktälskande arter hindras från att torka ut. •

 

Familj och släkte

Asterväxterna tillhör en stor familj, Asteraceae, som också kallas korgblommiga växter. Hit räknas flera hundra av våra vanligaste trädgårdsväxter som t ex röllika, pärleternell, kullor, malört, ringblomma, dahlia, läkerudbeckia, bolltistlel, flockel, solbrud, solrosor, rudbeckia och många, många fler. Själva astersläktet är också stort med cirka 200 arter.

 

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

aster1
aster4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård