greatdixter4 item2

< till arkivet

Anders reträtt

 

Som en botanisk experimentverkstad. Så kan man sammanfatta trädgården hos Anders Stålhand. Till vardags är han ”head gardener” för en av Europas största botaniska trädgårdar. Men hemma i Västergötland handlar det mer om egna odlarprojekt och prestigelös växtglädje.

 

Text Lisa Ising. Foto Pernilla Bergdahl.

 

Det är inte lätt att hålla jämna steg med Anders Stålhand. Han tycks leva sitt liv i expressfart. Innan han ens var färdig med gymnasiet jobbade han på plantskola i England. Redan under studieåren hade han sin egen plantskola. Vid 30 var han chefsträdgårdsmästare för Göteborgs Botaniska Trädgård.

Det ska dröja nästan ett halvår innan vi hinner ikapp Anders. Under våren duggar mejlen tätt, vissa är skickade innan klockan fem på morgonen. En gång hörs vi på telefon – mitt under ett maratonlopp. Kan vi ses? Fotografen ilar iväg till Göteborg för att fånga honom i Japandalens berömda körsbärsblomning på Botaniska. Anders tar av sin lunchrast för att hitta en lucka i sin späckade kalender. Veckorna går och alla sorters prunus har för länge sedan blommat över innan vi äntligen lyckas stämma träff i hans egen trädgård intill Hornborgasjön i Västergötland. Det är här han hämtar kraft till ett tempo som nästan verkar övermänskligt.

– Det är sjukt spännande med utmaningar. Jag gillar att drömma nytt. När det börjar kännas bekvämt, då vill jag vidare. Jag har alltid varit sådan, berättar han när vi till sist sitter utanför hans förstukvist.

Norwich-terriern Casper dansar runt benen. Resten av familjen är iväg och intill oss porlar trädgårdens senaste projekt, en stenlagd damm med vaniljgula iris och tillrinnande vatten i egensvetsad ränna. Han har tvekat att låta oss komma. Trädgården är hans privata och inte gjord för att visas upp. Fast den är spännande och säger väldigt mycket om Anders Stålhand. Många av plantorna har rötter i alla de projekt han hunnit genomföra innan han fick den största utmaningen av alla, som chefsträdgårdsmästare för en av Europas största botaniska trädgårdar med 16 000 arter och 60-talet anställda. Där lär han stanna ett bra tag.

Något av det första som möter oss är raden av jättelika flikrabarber, ett arv från Remix, en av idéträdgårdarna på Nordiska Trädgårdar 2013. Anders byggde en halvsfärisk växthusdom och fyllde den med hydroponisk odling där strömmande näringsvatten fick ersätta jord. Den innehöll också en ångbevattnad bananplanta och annat som förenade natur och teknik. Det är sådant krångligt som Anders går igång på. Något år tidigare skapade han levande scenografier till en underjordisk teater: Ett drömspel av August Strindberg med magiskt blommande citronträd i ett bergrum utan dagsljus. En annan gång byggde han förhistorisk djungel i ett skyltfönster med köttätande växter i slutna, turbindrivna kretslopp. Publiken på gatan kunde följa rotutvecklingen i den jordlösa odlingen i transparenta rör.

– Jag vill väcka nyfikenhet och lust, introducera männi-skor till växterna. Att visa att växter över huvud taget finns – det är pusselbiten som jag vill bidra med. Vi är så totalt beroende av växterna, de är ju alltings ursprung. Det är en sådan ödesfråga, deklarerar han.

 

Trädgården kring den rödmålade 1800-tals stugan ligger strax utanför byn Broddetorp nära Falköping och där bor han med sin fru Sofie, treåriga dottern Ronja och lillasystern Ylva, snart sex månader. Det var hit de flyttade för fem år sedan efter några inledande år utomlands. Sofie, som är biolog, utsågs till föreståndare på Naturrum vid Hornborgasjön där 25 000 tranor landar varje vår. Och Anders hängde på. På den tiden drev hans egen plantskola och bloggen Frodas.

– Jag var öppen för att flytta vart som helst, bara det inte var längre norrut än odlingszon tre. Här är fint, varken sniglar eller fästingar, sammanfattar han.

Vad han jämför med är Skåne där han har -spenderat flera år, både under studietiden på Alnarp och med -Ensamma Trädets Plantskola som han startade innanför grindarna på Mandelmanns i Rörum på Österlen, redan innan han var färdig landskapsingenjör.

I förordet till hans bok ”Skörda nya smaker” från 2012 berättar vännerna Gustav och Marie Mandelmann hur de på permakulturvis lät Anders plantskola växa upp hos dem i skydd av annan växtlighet – eller verksamhet. Sofie hittade samtidigt arbete i nationalparken på Stenshuvud.

– Jag älskar verkligen Gustav och Marie, de blev som vår familj!

Det var hos dem han gjorde sin utbildningspraktik och sedan fortsatte han med plantskolan som hade fokus på det ätbara.

– På den tiden såg jag inte meningen med att odla -annat än ätbart. Jag förökade och sålde växter som blåbärstry, vinhallon, havtorn, körsbär och plommon.

Många av sorterna har fått följa med till Broddetorp där trädgården antingen består av ätbart eller plantor från olika projekt – eller så har de planterats av förra ägaren som också var växtintresserad. En del är förstås även överblivet från egna plantskolan.

Det täckodlade grönsakslandet skuggas av glesa bestånd av havtorn och intill huset finns mullbär, rosenkvitten och ett päronträd med klängande kiwi från Nya Zeeland, som klarar Nordiska vintrar. I växthuset odlar Anders både svamp, körsbärstomater och en av trädgårdens rariteter: sechuanpeppar som får ”noshörningsstora” taggar och som nyss gått i blom och börjat sätta frukt.

– Superhäftigt, kolla här! visar han med sin typiska entusiasm.

På andra sidan huset hittar vi samplanterade kaktusar och suckulenter i skålar. Ätbara förstås, enligt ätbart-ambassadören. I sin bok presenterar han mängder av växter som visst går att äta, fast ingen trott det.

Redan som 12-åring visste Anders att det var trädgårdsmästare han ville bli efter att ha sett den brittiska TV-serien ”Lost Gardens of Heligan”. Under högstadiet började han extrajobba i plantskola och innan åren på Naturbruksgymnasiet var över hade han hunnit jobba på engelsk plantskola i Kent. Han har dessutom arbetat som botanisk volontär i Skottland, guidat trädgårdsresa till Kina, återvänt till England för ytterligare en tid på plantskola…

Överallt i trädgården bubblar det av växtglädje och idéer som väntar på att förverkligas: Ännu en damm, en -hazel walk, ängen med inplanterade blodplommon, en pumpa-odling. Anders har nyss gått liekurs och demonstrerar sina nya färdigheter. Här och var finns också spår av helt vanligt familjeliv med barnleksaker och sandlåda.

– Jag gillar att göra listor av saker jag vill få gjort. Men någon att-göra-lista över livet har jag aldrig haft, säger han.

 

Utsikten över sjön är hänförande, nu på försommaren kantad av skummande vita hundkäx och ljus grönska. Härifrån syns både Billingen och Kinnekulle, två av Västergötlands landmärken. Men detta är ingen obygd. Tvärtom är det tidvis ett massmedialt epicentrum. Några granngårdar bort byggs det storslaget och TV-programmet ”Husdrömmar” spelar in. Tidningen Lantliv har just bokat in en reportageresa hit och vissa dagar står TV4:s bil parkerad utanför huset när Anders gör inslag till ”Äntligen Hemma” som han regelbundet medverkar i.

2014 var ett händelserikt år i Anders Stålhands liv, även med hans egna mått. Plantskolan vilade men dottern Ronja var nyfödd och på NK i Göteborg höll han 20-talet körsbärsträd i synkad blomning under sex veckor. Rollen som odlingsexpert i TV drog igång och det var då han fick höra talas om tjänsten som chefsträdgårds-mästare. För en institution som Botaniska, med uppgift att bevara ett unikt genetiskt växtmaterial för framtiden och vetenskaplig forskning på internationell nivå, var Anders kanske en chansning: Ung och med begränsad erfarenhet av både ledarskap och arbete i offentlig tjänst. Ändå måste han vara ett fynd med sin förmåga att förena högt och lågt och med alla sina kontakter i medievärlden. Under förra vintern gjorde han entimmesprogram i podden ”Odlarna”, skrev i Science Faculty Magazine om botanisk blindhet – och startade Botaniskas egen podcast. Bara för att nämna några exempel.

– Jag vill skapa en folklig förankring och nå ut med det vi gör, även om mitt huvudansvar är parkens skötsel och gestaltning. Det första som landade på mitt skrivbord var Gothenburg Green World, den jättelika trädgårdssatsningen under hela förra året. Och ett sådant projekt kändes som hemmaplan för mig. Jag har Sveriges coolaste trägårdsjobb!

Men en övernattningslägenhet i Göteborg finns inte på kartan. I stället pendlar han varje dag till Göteborg, flera timmar i varje riktning. Väckarklockan ringer halv fem på morgonen (därav de tidiga mejlen) och han stämplar in i Göteborg, ofta på det udda klockslaget 7.34. Fredagar är han föräldraledig och helgerna är heliga – för det mesta.

– Jag behöver min familj, förklarar han med eftertryck och reser hellre långt än är utan vardagskontakten med den.

Ny energi och kraft tankar han här, tillsammans med familjen – men inte lika mycket i trädgården, fast han arbetar där både helger och kvällar.

– Nä, i trädgården tänker jag alldeles för mycket. Bästa avkopplingen är löpningen som jag tagit upp igen, ett härligt sätt att släppa sig själv och bara vara i naturen. Jag springer på grusvägarna längs sjön. Det ger mig samma endorfinkickar som nya projekt.

Vårens halvmara i Göteborg avverkades på tiden 1.42 och Stockholm maraton, några veckor senare, på 3.49.

 

Men hur är det med den rundkulliga hatten, den som har blivit något av ett kännetecken för honom? Det visar sig att han har en hel kollektion. Varje hatt brukar hålla formen i ungefär två år, så han har hunnit avverka några stycken.

Till sist visar Anders en växt som varken har med ätbart eller spännande projekt att göra. Det är en ljusrosa doftpion, skir som en pudervippa. Den är till Sofie, den kanske största kraftkällan av alla. ›

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

andersstalhand1

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård

PRENUMERERA