greatdixter4 item2

< till arkivet

Signerat: Molin

 

Växtvalet i den Östbergska trädgården är typiskt för Ulla Molin. De enkla och inhemska sorterna dominerar, som förgätmigej och smultronblom.

 

Text Lisa Ising. Foto Pernilla Bergdahl

 

Om våren är den Östbergska trädgården i Lund som allra vackrast. -Precis som Ulla Molin tänkte sig när hon anlade den i nära samarbete med ägarna för över trettio år sen. Strax innan sommaren blommar många av de sorter hon älskade: häggmispel, kaukasisk förgätmigej, doftolvon, smultron, allium – och den magifika pionen. Aldrig hade Harriet och Gustaf Östberg kunnat föreställa sig hur mycket flytten till Lund och -Linnéstaden i slutet av 1970-talet skulle innebära. Gustaf hade fått en professur på universitetet och de hade turen att hitta ett av arkitekten Hans Westmans fina radhus. Men trädgården var inget vidare; en björk, en gräsmatta och några rosor. Genom vänner fick de kontakt med trädgårdsformgivaren Ulla Molin men de blev lite förvånade över rekommendationen.

– Hennes namn hade vi ju stött på redan på 30- och 40-talen, bland annat som chefredaktör för tidskriften "Hem i Sverige". Kunde hon verkligen vara aktiv fort-farande? undrade vi.

Det kunde hon – i allra högsta grad. Året var 1979 och Ulla Molin hade nyligen bytt sitt hus i nordskånska Ingelsträde mot ett i Höganäs där hon just höll på att skapa den trädgård som för tre år sedan byggnadsminnesförklarades som en värdefull del av Sveriges gröna kulturarv.

Hon kom farande i sin Saab och slog sig ner här på trappen i träskor och skissade en stund. Med en gång visste hon vad hon ville, berättar Gustaf som själv skulle bli mycket delaktig i anläggandet av den nya Molin-trädgården.

De grå cementplattorna ersattes strax med tegel som Ulla tyckte harmonierade bättre med Westmans röda tegelfasad. Gräsmattan byttes mot marktäckare som kotula och taggpimpinell. Trädgården fick också en stadig struktur med både städsegröna och lövfällande växter: buxbom, idegran, murgröna, bambu, päron- och äppleträd.

När jag första gången knackar på i radhuset är det utan förvarning. Det är alltså inte för min skull som Ulla Molins numera legendariska bok "Leva med trädgård" ligger framme på soffbordet. Den som hon skrev fem år före sin död och som har blivit något av ett testamente. För Harriet och Gustaf Östberg blev titeln nästan profetisk. De har verkligen levt med den trädgård som Ulla Molin ritade åt dem – och den blev en central del i deras liv på mer än ett sätt.

Fortfarande är det mesta sig likt även om en och annan självsådd akleja och födelsedagsblomma har letat sig in. Trädgården i Lund innehåller mycket av det som blivit Ulla Molins signum. Här finns buxbomsbollarna och marktäckarna, det lilla vattenblänket för fåglar som hon var så förtjust i – och färgskalan är typiskt sval.

Ulla Molin hyllade enkelheten och ville införa det skandinaviska formspråket i trädgårdskonsten. Hon föredrog inhemska sorter och hennes egen plommonlund i Höganäs med mattan av förgätmigej är numera legendarisk. Samma idéer går igen hos Östbergs med smultron, bräckor, daggkåpa, förgätmigej och murgröna.

– Hon hade en bestämd smak och visste precis vad hon ville. Gången fick inte vara spikrak, solstolarna fick absolut inte vara blommiga och gult gillade hon inte.

Fortfarande idag ber paret nästan om ursäkt om de ställer ut något gult. I över tre decennier har de förvaltat trädgården i Ullas anda. Det är bara trädbeskärningen som de överlåter åt proffsen.

– Det är en väldigt tålig trädgård. Under vissa utlandsresor har vi varit borta i månader utan att trädgården har tagit skada – och den har också hållit formen mycket bra, säger de.

Under arbetet med att anlägga trädgården blev de och Ulla Molin nära vänner och varje nyårsdag framöver var paret Östberg hembjudet till Höganäs på viltmiddag.

– Ulla var fenomenal på att laga mat. Det brukade bli soppa med frikadeller, hare och mandelmusslor med hjortron som serverades vid det stora runda bordet med utsikt över hennes trädgård, minns Harriet.

Hon och maken har tagit emot många besökare som velat beundra deras Molinträdgård och den har figurerat både i akademiska avhandlingar och som fond i en Ikea-katalog. Gustaf hämtar snabbt fram tjocka pärmar med tidningsartiklar, brev och dokument om och av den ryktbara trädgårdsvännen. Han medverkade till att hon skulle få regeringens belöningsmedalj "Illis quorum", vilket hon fick 1985. Dessutom ville han se henne som hedersdoktor på SLU i Alnarp och han engagerade sig i byggnadsminnesförklaringen av hennes trädgård i Höganäs.

Utanför fönstret fortsätter trädgården – som en förlängning av rummet. Härifrån är det lätt att få överblick över stenbordet som Ulla beställde, den lilla bambugömman med sin rottingstol och samspelet mellan de olika växterna.

– Hon ville att trädgården skulle vara lika fin inifrån, att inne och ute skulle hänga ihop och det tycker vi också mycket om, berättar Gustaf och Harriet fyller i:

– Om Ulla gillade något sa hon alltid bara "Det är fint", men om hon tyckte att något var hiskeligt sa hon "intressant". Hon hade en egen stil, inte som andra.

 

 

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

signeratmolin1
signeratmolin4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård