item1a1 item2

< till arkivet

Quai Branly

Paris senaste storbygge, det etnografiska museet vid Quai Branly, har begåvats med en trädgård som får turister på väg till Eiffeltornet strax intill att stanna upp och förundras. Ett överdåd av grönska bakom glas. En blandning av det familjära och det exotiska. Och det bästa av allt – det är öppet för alla.

Av Klas Kihlberg och Gustav Stjärnström

Att en trädgård spelar en jämbördig roll med, och till och med överglänser, arkitekturen den omger är kanske inte något ovanligt. Men i fallet prestigefyllda museibyggnader är det något ganska unikt. 2006 invigdes Paris senaste storsatsning, Musée du Quai Branly, alldeles vid Seine och ett stenkast från Eiffeltornet. Ett slags världskulturmuseum där Paris förut utspridda samlingar av artefakter från världens så kallade ursprungskulturer fått plats under ett och samma tak. En byggnad med fria former som bryskt bryter av mot det parisiska stadslandskapets sandfärgade fasader.
 

Men det som drar blickarna från den stadiga strömmen av turister på väg till Eiffeltornet är inte byggnaden i sig utan det faktum att den tycks sväva över ett grönskande överflöd. Innanför höga glasväggar, som effektivt dämpar trafikens brus, möts man av en veritabel djungel mitt i stenstaden.
 

Denna djungelkänsla är förstås högst medvetet uttänkt. Gilles Clément, landskapsarkitekten som utformat trädgården, ville att besökaren skulle känna sig förflyttad till fjärran kontinenter. Trots många hemtama växter, som ormbunkar, rosor, euphorbia, ekar och lönnar, för det vildvuxna helhetsintrycket tankarna bort från Europa till trakter närmare ekvatorn.

 

Växtväggen

Det mest spektakulära och uppmärksammade är nog ändå le Mur Végétal, växtväggen, som avslutar museikomplexet åt väster. Det är den mest storslagna av de vertikala trädgårdar botanisten Patrick Blanc anlagt de senaste åren. Med hjälp av patentskyddad teknologi, vars ursprungssyfte var att finna nya sätt att isolera och skydda husfasader, frodas här ormbunkar, mossor, starrgräs och 150 andra växtarter som normalt trivs på fuktiga klippväggar. Växtväggen känns som en humoristisk slutknorr på trädgården, där djungelkänslan fortsätter ut och tycks äta sig in på de formella fasaderna längs Seine.

 

En park för alla

Trädgården är generöst nog öppen för allmänheten (då museet är öppet) och verkar uppskattas som reträtt undan storstadens ljud och intryck. Kafét och restaurangen, med ingång direkt från trädgården, lockar med café crème och enklare lunchrätter.
 

Annars finns här flera platser där det är lätt att dra sig undan med sin medhavda baguette. Till exempel den nedsänkta amfiteatern, höljd i höga gräs. Där hittar vi folk utsträckta för en tupplur. Eller den rejält tilltagna rosen-bersån, perfekt för förtroliga samtal.

 

I planteringarna under huvudbyggnaden, där ljuset av naturliga skäl är begränsat, står en mängd smala glasstolpar som fångar ljuset och glimrar effektfullt.
 

Quai Branly tycks redan ha blivit en omtyckt och uppfriskande modern anhalt på turistens snitslade bana runt Paris sevärdheter. Men vart man går i trädgården sticker Eiffeltornet upp och drar uppfordrande blicken tillbaka från den för tillfället förirrade turisten.

 

> till topp

 

 

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

quaibranly1
quaibranly2
quaibranly3

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård