greatdixter4 item2

< till arkivet

Palacio Fronteira

 

Sprudlande, färgstarkt och lustfyllt. Vi besöker Palacio Fronteira, ett av de bästa exemplen på portugisisk trädgårdskonst i Lissabons utkanter.

 

Av Klas Kihlberg

 

Storslagna och färgstarka trädgårdar men ändå intima och lättsamma, en kombination portugiserna hanterat med finess sedan lång tid tillbaka. Influenserna har varit många: morerna, som en gång härskade över i stort sett hela Iberiska halvön, renässansens Italien och kolonierna på den indiska halvön. Mest iögonfallande är nog det konsekventa användandet av målat kakel, azulejos – en term hämtad från arabiskans "al zellige".

Ett av de bästa exemplen på denna trädgårdstradition måste vara Palacio Fronteira som ligger i utkanten av Lissabon, ett 1600-talsslott ursprungligen tänkt för jakt och förlustelser sommartid. Basen i trädgården är den stora italienskinspirerade barockträdgården, Jardim Grande, med fyra kvadratiska buxbomsparterrer som bildar intrikata geomtriska mönster och där varje kvarter symboliserar en av årstiderna.

 

Men egentligen ska man inte börja där. Ta istället vägen via palatset, uppför trapporna, in i salarna. Här börjar kakelfyrverkeriet med väggar helt klädda i azulejos. Gå sedan ut på terrassen bakom. Likt en bro leder den vidare till ett litet kapell och är helt täckt av kakel av olika slag, släta plattor med huvudsakligen blåvit dekor (just det blåvita hämtades från Holland och blev mode på slutet av 1600-talet) men också färgglada blomstergirlanger och kransar i relief. De få väggytorna utan kakel är målade i intensivt koboltblått.

Från kapellet går promenaden vidare nerför en liten trappa till Venusträdgården, en skuggig del med höga träd och en fontänträdgård (som tyvärr är torrlagd). Här kommer man undan solen heta sommardagar, inte minst om man går in i den grottliknande Casa do Fresco, som är täckt av målat kakel och porslinsskärvor. Det sägs att när palatset och trädgården invigdes så ordnades här en middag med kungens närvaro och enligt traditionen kasserades allt porslin efteråt så att ingen annan skulle äta på det. Skärvorna återanvändes istället som dekor i trädgården. Inuti Casa do Fresco är väggarna och det kupolformade taket helt klädda av kakel, porslinsskärvor, snäckor, stenar och glas. Känslan blir densamma som i de italienska renässansträdgårdarnas "grottos" (fast utan dreglande stucko som imiterar stalak-titer i droppstensgrottor).

 

Så är vi tillbaka där vi började, Jardim Grande, och de stora parterrerna. Väggarna som omger trädgården på två sidor är täckta med azulejos med en blandning av motiv, högt som lågt, från grekisk mytologi, historiska händelser och sagor till vardagliga ting och sysslor. Längs hela södersidan löper en rektangulär damm som reflekterar himlen och inte minst den säregna Galeria dos Reis (kungarnas galleri) där bakom. En ensam svart svan glider fram över den mörkgröna vattenytan som en vakthund och fräser när besökare närmar sig. I galleriets båda ändar leder pampiga trappor upp till märkliga paviljonger med pyramidtak.

Därifrån kommer man så ut på terrassen med en perfekt överblick av hela Jardim Grande. Här ser man också hur det moderna Lissabon har krupit inpå det som förut var landsbygd med milsvida jaktmarker. Förortens höghus, motorvägsleder, järnvägar och flygplan på väg in mot flygplatsen – allt tätt inpå. Går man istället tvärs över trädgården, längst norrut, och vänder blicken åt söder blir perspektivet ett helt annat. Gröna, skogiga kullar reser sig ovanför och bortom hela slottsparken: känslan av en lantlig sommar-reträtt är återupprättad.

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

palaciodefronteira1
palaciodefronteira3

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård