item1a1 item2

< till arkivet

Olivgården

 

Det var inte riktigt meningen att de skulle bli olivbönder i Andalusien. Karin Eliasson och Lasse Jederlund letade efter en plats nära Medelhavet. För värmen, solen och kulturen. Och för att odla. Att Medelhavets flytande guld blev huvudgrödan var mer en tillfällighet.

 

Av Klas Kihlberg och Gustav Stjärnström

Avskilt från trafiken, nere i en dalgång, ligger deras dröm om livet i södra Europa: Casa Acequia. Det betyder ungefär huset vid bevattningskanalen och just det var en av anledningarna till att det blev här de slog sig ned.
För i Andalusien är tillgång till vatten av alldeles avgörande -betydelse, åtminstone om man när odlardrömmar.

Det var i och för sig ett bra tag sedan Karin och Lasse började leta runt efter ett medelhavsnära ställe att slå ner bopålarna i. Det blev flera turer till olika delar av Italien, till Grekland, innan de fick upp ögonen för Andalusien i södra Spanien. För båda hägrade förstås ljus och värme men för Karin, som nyligen lämnat sitt Boo Trädgård på Värmdö utanför Stockholm, lockade tanken att skapa en trädgård i ett helt nytt klimat. Och det från scratch.

 

Olivbönder av en slump

Några mil bort från det hektiska Costa del Sol, i bergstrakterna väster om Ronda och ner mot Atlantkusten, är landskapet ovanligt grönt och pastoralt för att vara i Andalusien. Här spelar jordbruket fortfarande en stor roll och är det någon gröda som är tongivande är det oliver. Vart man vänder sig ser man rad efter rad med olivträd – gamla knotiga på ena sidan vägen, nyplanterade slanor på andra.

 

Att ha sitt eget olivträd att plocka från är säkert en lockande tanke för många nordbor. Men steget till att bli en veritabel olivbonde är kanske inte lika självklart.

– Vi blev med olivlund, konstaterar Karin kortfattat.

De hittade en vacker plats i en grön dal med bra -odlingsmöjligheter och naturlig tillgång till vatten.

– Sedan råkade det stå över 250 olivträd här, alldeles förvuxna och intrasslade i ett ogenomträngligt snår.

 

Men det avskräckte inte Karin och Lasse. Tvärtom. Att ta del av en uråldrig tradition som binder samman hela medelhavsområdet kändes plötsligt helt rätt.

– Så vi läste allt vi kom över om oliver och olivodling. Vi frågade olivbönder i bygden. Vi fick till och med en massa bra tips om beskärning och skörd från byggarna som höll på med vårt hus. Det här är något folk kan här, berättar Karin.

 

De gamla olivträden röjdes fram och beskars. Nya planterades. Idag har man mest av olivsorterna 'Manzanilla' och den lite bittra 'Picual'. De skördar tidigare än folk i trakten för att det ger oljan en pepprig smak. Skörden går till en privat kvarn i grannbyn som bara tar emot ekologiskt odlade oliver.

 

Två trädgårdskulturer

Med sig i bagaget från Sverige hade Karin sina kunskaper om fruktträdsbeskärning. Parat med den lokala kunskapen har de hittat sin egen väg: en syntes av svensk erfarenhet och spansk tradition.

– Här bryr man sig till exempel inte så mycket om det estetiska, att träden ska vara vackra. Det har varit en viktig sak för oss. Ett välformat olivträd är fantastiskt.

 

På de flesta håll i Andalusien håller man marken under olivträden helt öppen och bar. Praktiskt men inte så bra för den biologiska mångfalden. På Casa Acequia har man låtit gräs och örter växa upp så att det blir ängsmark av det hela. Änget slås två gånger om året. Inte bara ekologiskt utan väldig vackert också.

 

När det kommer till odling och trädgård är det mycket som är annorlunda i södra Spanien. Traditionen hos oss, att umgås i trädgården, att skapa rum med vackra rabatter, är en sällsynt företeelse här. Det är mest "basic" odling av grönsaker och frukt för köksändamål. Och i stor utsträckning är det så även på Casa Acequia.

– Förutom olivträden har vi röjt fram en hel del användbara buskar och träd: fikon, lager, kvitten och granatäpple bland annat. De har säkert varit en vikig del av hushållningen här på gården.

 

Köksträdgård och trädgård 'til lyst'

En bit bort från huset, ute i olivlunden, har Karin och Lasse anlagt sin köksträdgård. Här har lagts många timmar på att få den leriga jorden lucker och lättarbetad med hjälp av kompost. Men det jobbigaste med att odla grönsaker i dessa trakter är vattningen.

– Att vattna tar tid. Sommartid vattnar vi säkert två timmar om dagen. Det gör att man tänker sig för både en och två gånger innan man sätter spaden i marken för att utöka odlingsytan. Även om det kliar i fingrarna.

 

Allt är dock inte nyttoträdgård. Intill bostaden finns en intim grusgård med rundade rabatter, skodda med vackert tegel. Här växer stora sjok av kryddväxter: mynta, timjan och rosmarin i olika nyanser av grönt. Blommande färgklickar är koncentrerade till krukor med pelargoner.

 

– Hittills har vi fokuserat på nyttoväxter här på Casa Acequia. Det mesta går faktiskt åt till oss själva och gästerna på vårt guest house.

Men trots det är mer prydnadsväxter på väg. En laddning rosor väntas snart komma från Flora Linnea i Sverige.

– Det finns så lite att köpa av den varan här i trakten. Det ska bli fantastiskt att få hit rosor, inte minst för doften. Och de bör trivas utmärkt här i den lerhaltiga jorden.

 

En mötesplats

En viktig aspekt på tillvaron här är mötet med människor. Därför driver Karin och Lasse inte bara ett bed & breakfast där de kan ta emot familj och vänner eller semesterfirare som vill hitta lugnet bortom solkusten. Här hålls även -kurser av allehanda slag: yoga, matlagning, skrivarkurser och målning.

– Och vi tar gärna emot trädgårdsintresserade som vill uppleva alla fantastiska trädgårdar som finns i här i Anda-lusien, inflikar Karin.

– Eller som vill lära sig mer om oliver och olivodling förstås!

 

 

> till topp

 

 

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

olivgarden1
olivgarden2
olivgarden3
olivgarden4
olivgarden5
olivgarden7

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård