item1a1 item2

< till arkivet

Maryhill

Maryhill har alltid funnits som en självklar del i hans liv. När han var barn kom mormor Bodil och hämtade honom på dagis och sedan var de båda i trädgården. Kanske var det därför också självklart att han en dag skulle ta över den. 1992 dog Bodil och tre år senare morfar Frans, 98 år gammal. Samma år flyttade David Kallós och hans familj in i Maryhill. Trädgården blev hans, på riktigt.

Text Gunnel Carlson. Foto Pernilla Bergdahl

När människor kommer på besök idag säger de ofta att de tycker det är så bra att vi behållit trädgården som på Bodils och Frans tid, säger David och ler.

Men sanningen är att det hänt mycket i trädgården sedan David flyttade dit. De gigantiska granarna har fällts, idegranar fallit, den stora klätterhortensian mot gaveln har klippts ner och det mörka hörnet i öster öppnats upp.

Maryhill köptes av Davids morföräldrar Bodil och Frans Möller 1951. Huset med sin vita framsida vänder sig mot Kävlingevägen i Lund och bakom gården breder trädgården ut sig.

Under åren här skapade paret Möller en alldeles speciell trädgård. Framförallt var det Bodil som såg till att trädgården fick sina rum med helt olika karaktärer. Buxbomträdgården med sina figurer, gårdsplanen med alla vilda växter, woodlandet och lökängen med den röda bänken mitt på.

Trädgården var då som nu en samlingsplats. Men på Bodil och Frans tid var det lugnt i trädgården på sommaren. Bodil tillbringade sommarmånaderna i huset i Halland så en mängd växter fanns inte på Maryhill då. Pioner, dagliljor, iris och schersmin som känns så självklara här är planterade av David.

– Men vi tänker ändå likadant. Jag kan se när jag beskär idegranarna att de varit beskurna precis på samma ställe tidigare. Då och nu flyter ihop.

På våren är det lökängen som dominerar trädgården – kungsängsliljorna blommar i hundratal under det väldiga vårkörsbärsträdet, ett av de första latinska växtnamn som Davids yngste lärde sig.

Den röda bänken står fortfarande mitt på ängen. Den ritades av Davids morbror, onkel Holger, och lär vara en kopia av Napoleons bänk på S:t Helena. Idag finns den att köpa i Danmark, tillverkad exakt efter Maryhill-bänken.

– Sören Ryge Petersen från Danmarks Radio fick låna den eftersom han ville ha en egen, likadan, berättar David som nu fått tillbaka sin röda bänk som varje vår plockas ut ur vinterförrådet.

David är mån om att ha det som på mormor och morfars tid – och ändå måste saker och ting förändras. Lusthuset har målats om i nya färger, buxbomfigurerna får nya spiraler efterhand som de växer och snart måste några av träden mot gatan också fällas.

– En trädgård är ju inget museum.

När David var ung gav han en alpklematis, till mormor Bodil som planterade den vid ett av de stora träden. Idag trängs den med flera klematis som David planterat och nya träd ersätter de gamla.

Ett näsduksträd, är nyplanterat liksom ett japanskt kejsarträd, som än så länge bara är en liten pinne intill den väldiga boken.

1994 skrev Davids mor, Lotte Möller, boken Maryhill och berättade historien om platsen och ett par år innan dess hade Sören Ryge Petersen gjort ett första tv-program om Maryhill. På så vis blev trädgården känd och många vill kika in bakom den täta bokhäcken. Trädgården ligger väl dold från gatan och det är svårt att ana att det finns en så stor trädgård här, mitt i Lund.

Därför öppnar David och hans familj den vita grinden mot gatan någon gång varje år. Det har blivit populärt och som mest har 1 800 personer gått runt här en helg!

– Det blir som en trädgårdsfest med lite försäljning och underhållning, säger David och berättar om hur han förra sommaren gick i shorts under en av de öppna trädgårds-dagarna. Besökarna tittade i smyg på hans tatuerade ben, men knappast någon vågade fråga varför han tatuerat blomsterslingor längs benen.

– Det bodde en tatuerare på andra sidan gatan och en dag gick jag dit med ett skivomslag och bad honom tatuera blomman på omslaget. Dessvärre bleks tatueringarna av solljus så jag brukar gå i långbyxor!

David lärde sig om trädgård av mormor men han utbildade sig till kock och driver idag en restaurang i Malmö och en i Lund. Långa arbetsdagar kompenserar han gärna med arbete i trädgården.

– Men jag har svårt för det där romantiserandet av trädgårdsarbete.

Ilska kan vara en jättebra drivkraft. Att tärna 200 kilo kött eller klippa en lång häck – det rensar hjärnan lika bra.

För ett par år sedan fick han hjälp av dottern Polly som grävde bort en benved som brett ut sig och ner sig i ett hörn av trädgården. När Polly väl grävt bort alla rötter blev där ett rejält hål som fylldes med löv och jord. Där växte rosor, kärleksört, dragon och salvia enormt redan året efter.

Mest arbete lägger familjen på den fina, till synes natur-liga stenlagda gårdsplanen. Där har under åren "anlagts" en vildäng med örter och vilda blommor. Varje vår rensas gården från alla fröplantor som inte ska vara här och sommarblomningen är fantastisk. Men alla bidrar till växtligheten. Så är t ex familjens foxterrier Ika förmodligen skyldig till att ett helt nytt ogräs har kommit med hem från någon promenad och sedan fått fäste mellan stenarna.

– Men vallmon får vi hjälpa på traven med nya frön, för den vill vi gärna ha på gården.

Nej, han tycker inte att det varit ett tungt ansvar att ta över Maryhill och han tänker inte tvinga sina barn att fortsätta med trädgården om de själva inte vill. Samtidigt erkänner han efter en viss tvekan att det vore svårt att bo någon annanstans.

– Att ta hand om en trädgård är en sorts story-telling. På Maryhill finns historien. Och den är alldeles sann! š

 

> till topp

 

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

maryhill1a
maryhill2
maryhill3
maryhill4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård