greatdixter4 item2

< till arkivet

Lotte Möllers tankevärld

 

Lotte Möllers privata trädgård är mycket av det hon velat förmedla i sina trädgårdsböcker: tuktat vild, oöverblickbar – och utan den traditionella gräsmattan. Här pågår ett inspirerat möte mellan människa och natur. Det är som att stiga rakt in i hennes tankevärld!

 

Text Lisa Ising. Foto Gabriella Dahlman

 

De självsådda ekarna, valnötsträdet och granarna är enorma. Bokhäcken mot gatan är närmast Törnrosa-hög och ingången så liten att den är svår att hitta. Väl innanför grinden syns den första av många trädgårdar: en skuggig kullerstensgård med vintergrönt som taxus, murgröna och buxbom klippta som briocher… krolliljor och i mitten en djupröd mandarinros likt ett jätteparasoll.

Hon tar emot i röda träskor och bjuder på eftermiddagste, som den anglofil hon är. Här, några hus från föräldrarnas Maryhill i norra Lund, har Lotte Möller bott och levt med sin trädgård sedan 60-talet.

– Det ger perspektiv att följa samma trädgård så länge, säger hon och pekar på ett stort päronträd. Ett litet barnbarn petade ner en kärna. Nu är han över tjugo år och där är trädet…

När hon flyttade in var trädgården en övervuxen fruktträdgård. Hur blev den vad den är idag? Själv nämner Lotte Möller ofta den irländske stilbildaren William Robinsson och hans begrepp "The wild garden" i sina texter – och visst vilar hans anda här! En annan inspiratör är den danske trädgårdsformgivaren G.N. Brandt. Han som ville se trädgården som ett värn mot det rationella samhällslivet; en plats för lekfullhet och självständigt tänkande.

– Fast numera behöver jag inga teorier. Jag har min egen praktiska erfarenhet. Folk brukar undra när den här trädgården är planerad, men den är ju inte planerad än! Utbrister hon och okynnet glimmar till i de livliga ögonen.

 

Biologisk krigföring

För henne är trädgården inte en tvekamp mellan människa och natur. Snarare ett samarbete där naturen tillåts komma med egna förslag. Alla som läst Lotte Möller känner till hennes inställning till gräsmattor. När gräsklipparen gick sönder skaffade hon ingen ny. I stället får nu trolska mattor av förgätmigej breda ut sig och ängen är full av prästkragar.

– Det är ett intressant experiment att närstudera vad en gräsmatta består av, när man slutar klippa, konstaterar hon.

Ogräs som klöver och rajgräs rycker hon för hand och trädgårdens stigar trampar hon upp under sina dagliga vandringar. Viss ogräsrensning överlåter hon åt växterna. Där myskmadra, smultron och nävor tillåts bre ut sig kvävs kirskålen effektivt.

– Biologisk krigföring, säger Lotte medan hon grundligt mosar en liljebagge mellan tummen och pekfingret.

Bakom huset, i det mest fördolda, är blomsterprakten magnifik. Det är en trädgård att förlora sig i! De höga träden susar. Nu är det rosornas och liljornas tid. Bland annat. Men förvånansvärt få växter är avfällingar från alla de trädgårdar och trädgårdspersoner som hon besökt genom åren.

– Från Sven-Ingvar Andersson (en av de tre i boken "Tre mästare. Tre trädgårdar") fick jag en stickling av den småbladiga murgrönan. Men mest av allt är det inspiration och idéer jag har fått av dem jag mött! Ulla Molin var exempelvis den första som jag såg allium hos och det har jag mycket av.

En hel del plantor kommer förstås från Maryhill; som myskmadran och höstanemonerna. Sorter som pors, ormbunkar och hassel minner om barndomens många somrar i Halland. Så skapas en trädgård, undan för undan, och blir till slut ett slags personlig spegel.

 

Nyskapande trädgårdsjournalist

Lotte Möllers journalistiska trädgårdsintresse började med ett besök till den nu världsberömda engelska trädgården Sissinghurst, ditlockad av en väninna. Året var 1978.

Då hade trädgård ingen status i Sverige och allt som skrevs om trädgårdar handlade bara om sjukdomar och beskärning och var fruktansvärt tråkigt. Fotografer vägrade att befatta sig med något så löjligt som trädgårdar. Det jämställdes med handarbete och kakbak, minns Lotte som föresatte sig att beskriva trädgård på ett nytt sätt.

Hennes filosofiska trädgårdstexter, utan odlingsråd, var något obekant i Sverige. Första boken "Trädgårdens Natur" väckte sensation när den kom 1992 och belönades med Gerard Bonniers essäpris och en August-nominering. Sedan dess har det blivit flera trädgårdsböcker, priser och medaljer. Men nu har Lotte Möller tagit en lång paus som trädgårdsskribent. Kanske för gott. Hon tycker att hon har sagt det hon ville. Trött på allt som är harmlöst och gulligt. Någon snäll Tant Grön har hon aldrig velat vara och nu sätter hon tänderna i ett helt nytt ämne – som även det behöver ett nytt språk. I september kommer "Hej då! Begravnings-boken", en debattbok om det svenska begravningssystemet och den kommersiella karusellen kring våra döda.

Det är ingen bok som ger tröst och jag kommer säkert få en hel del skit för den, varnar hon.

Lotte Möllers penna är vass och full av humor. Hon har beskrivit ogräsrensning som den moraliska kampen mellan ont och gott. Hon har granskat svenskarnas puritanska misstänksamhet mot insynsskyddade trädgårdar. Samtidigt har hon raljerat över den naiva vurmen för naturliga trädgårdar, som bara "får sköta sig själva".

– Ha! En trädgård som får sköta sig själv blir till sly och nässlor! Säger hon och skrattar fortfarande lika gott.

Hon vet, för hon tillbringar mycket tid med att sköta om sin, till synes, vilda trädgård. Varje dag går hon runt och "hälsar på allt" och sedan många år tillbaka för hon dagbok över vad som händer i trädgården. Någon latmask är hon inte. Själv säger hon att trädgården är ett resultat av att hon inte har någon bil att fly stan med!

Längst bort i trädgården ligger det rödmålade lust-huset, likt en japansk tepaviljong. Ursprungligen ritades det av Mats Theselius till den stora utställningen på Rosendal, i samband med Kulturhuvudstadsåret och ingick då i verket "Hommage à Ulla Molin". Utanför ligger vännen Signe Persson-Melins betongplattor "Våg i våg".

Så ofta sitter Lotte Möller inte i sin trädgård. Alltid är det något som behöver ryckas, klippas eller vattnas. Men sensommarkvällar händer det att hon bjuder på middag i lusthuset och tänder ljus utanför på stenläggningen.

 

• Trädgårdens Natur, Albert Bonniers Förlag 1992, i ny -omarbetad upplaga 2008.
• Maryhill, Bonniers Förlag 1994.
• Tankar om Trädgården, Prisma 1999.
• Citron, L & R fakta 1997.
• Tre Mästare Tre Trädgårdar, Natur & Kultur 2006.
• Brev från min trädgård, Arena 2008, av Sven-Ingvar -Andersson med Lotte Möller som redaktör.

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

lottemoller1
lottemoller4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård