greatdixter4 item2

< till arkivet

Birgittas kolonilott på Långholmen

 

Mitt i stan, med utsikt över Mälaren, har Birgitta sin kolonilott. Det blommar över alla kanter och var lotten börjar och slutar är svårt att se. En lustfylld gränslöshet helt enkelt.

 

Av Klas Kihlberg & Gustav Stjärnström

 

ftermiddagssolen gassar. Vi går längs en lätt dammig, smal grusväg, kantad av gröna trästaket. Det är strax efter midsommar och grönskan står i zenith. På ömse sidor vägen blommar det hejdlöst; det är pioner, rosor, fingerborgsblommor, schersmin, kaprifol ... och det doftar fantastiskt. Trots den lantliga idyllen befinner vi oss mitt i Stockholm, på Långholmens koloniområde. Vi är på väg till Birgitta Sandström Lagercrantz kolonilott, uppe på en bergsknalle med utsikt över Mälaren. Båten från Drottningholm stävar fram nedanför oss. På andra sidan vattnet sticker höghusen på Kungsholmen upp och Västerbron ramar in vyn åt öster.

Det är inte helt lätt att avgöra var Birgittas lott börjar och slutar. En liten grind avgränsar i och för sig mot den allmäna vägen men väl innanför blir det svårare att orientera sig. Det är som att komma in i en enda stor trädgård med lite stugor här och var.

– Jag tycker inte att det passar med staket i den här miljön, det känns inte naturligt på något vis. Några krukor är utplacerade som gränsposteringar men det får räcka, berättar Birgitta när hon tar emot.

En av stugorna är i alla fall Birgittas – ett långsmalt, rektangulärt litet hus med sedumtak och stora glasade fönsterdörrar på långsidan, ut mot vattnet. Träfasaden är målad med grön slamfärg. Modern men enkel och fint inpassad i miljön.

– När jag fick den här lotten bad jag min släkting Lova Lagercrantz, som är arkitekt, att rita en kolonistuga åt mig. Den byggdes nere i Småland och transporterades upp till Stockholm.

När stugan stod på plats, för drygt tio år sedan, fick den mycket uppmärksamhet i pressen. Med sitt försiktigt moderna uttryck, som vände ryggen åt det nostalgiska, och taket täckt av sedumväxter, var det något ganska nytt som väckte folks nyfikenhet. Att para det estetiska med det ekologiskt hållbara låg, och ligger, Birgitta varmt om hjärtat och hon kan nog sägas vara en föregångare på många vis. Hennes engagemang i kolonirörelsen är ett exempel.

– Det är hårt tryck på de stora städerna idag, framför allt här i Stockholm. Staden förtätas allt mer och grönområden försvinner. Koloniområdena är därför inte bara vackra oaser i stadsmiljön, de har en viktig ekologisk funktion. Inte bara för oss som har turen att ha en lott, utan för alla.

 

Birgitta är miljökonsult, en yrkestitel som kan inbegripa ganska mycket. Men det är inget problem tycker Birgitta, hon är öppen för det mesta.

– Men när folk ringer och frågar om hjälp med råttor i källaren, då tackar jag vänligt men bestämt nej tack.

I början av 2000-talet blev hon allt mer engagerad i frågor kring trädgård och odling, inte minst odling i staden. Hon var bland annat involverad i den numera avsomnade Ulriksdals Flower Show med visningsträdgården "Kitchen in the garden" i samarbete med Simon Irvine och kocken Rune Kalf-Hansen.

När Linnéjubiléet planerades för 2007 fick Birgitta uppdraget att få in mer trädgård i firandet och byggde upp ett nätverk av svenska jubileumsträdgårdar. Det i sin tur ledde fram till att Ulf Nordfjell skapade en visningsträdgård på Chelsea Flower Show.

– Vi tänkte det som ett stort tack till det engelska folket, för att de tillvaratagit Linnés samlingar.

2010 anordnade Birgitta den första utställningen om -urban odling på Kulturhuset i Stockholm – Låt tusen blommor blomma!. Då sattes också den första urbana bikupan upp på Kulturhusets tak, i samarbete med Bee Urban, ett företag som sätter ut och sköter bikupor i staden.

 

Till Långholmens koloniträdgårdar kom Birgitta redan 1990. Hon har haft tre lotter här, den första med ett ganska hopplöst läge men Birgitta var så glad ändå. Koloniområdet har en lång historia, kopplad till fängelset. Det var personalen som fick odlingslotter på marken runt om. När fängelset definitivt lades ner 1975 fortsatte många anställda att odla och vårda sina täppor. För att området skulle få fortleva som en prunkande trädgård med husbehovsodlingar bildades 1983 en koloniförening, Långholmens Koloniträdgårdar. I två omgångar har området utökats, sammanlagt med 25 nya stugor. Här finns också rena odlingslotter, utan hus på.

Den lott Birgitta har idag ligger i den senast tillkomna delen. När hon kom hit 2000 stod här ett stort garage i korrugerad plåt. Det var att börja från början helt enkelt.

– Här fanns en rosenhäck med höga pimpinellrosor. Och ett snöbärssnår. Annars var det inte mycket att utgå ifrån.

Rosenhäcken har bevarats men utvecklats med andra rosor. Där snöbärssnåret stod huserar idag ett pionland. Birgitta anlade också en stor, bred perennrabatt med en gångstig igenom. Där hade hon fram tills för några år sedan massor av dahlior men mördarsniglarna äter numera upp dem på nolltid. Nu står de säkrare i krukor i stället. Fina växtstöd, som kommer från Skansens nedlagda skolträdgård, ger höjd i rabatten och täcks av klematis. Jordmånen är i allmänhet mager och grund, undantaget en bergskreva med rik, fuktig jord. Det är där roshäcken står.

På den stora bergshällen, ut mot sjön, växer timjan och smultron bland gräs och ängsväxter. Ett litet stilleben av musselskal glimmar i kvällssolen. Bakom huset är det lite skuggigare, här trivs krolliljorna och kaprifolen slingrar sig uppför bergsknallen. Det här också lite av "backstage", där vattenslang, odlingsbänk, krattor och ved gömmer sig.

 

Det är verkligen ett blommande överflöd när vi kommer hit strax efter midsommar. Pioner och rosor är magnifika. Tovsippor, nävor och stjärnflocka fyller rabatterna över bredden. Likaså kantnepeta, daglilja och aklejor. Riddarsporrarna är på väg men har ännu några veckor på sig.

När Birgitta så berättar att hon på senare år gått åt det mer gröna blir vi något förvånade med tanke på det vi ser omkring oss.

– Det var ännu mer blommor för några år sedan. Som alla dahliorna till exempel. Nu har det blivit mer bambu och grus. Men blommor vill jag för allt i världen inte vara utan. Jag vill kunna ta med mig buketter hem varje gång jag varit här. Det är en lyx i ordets rätta bemärkelse! f

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

kolonilottlangholmen4
kolonilottlangholmen3

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård