greatdixter4 item2

< till arkivet

Sötsurstickiga: krusbär

 

Nu är tiden inne. Det är dags att återupptäcka krusbärets förträfflighet, smakrikedom och användningsområden.

 

Av Lina Karna Kippel

 

En skön och lat sommardag satt vi och fikade på en filt när det rasslade till i stenröset bredvid. Sakta smög jag dit för att se efter vad det var. Jag hoppades på huggorm men en vacker snok hade också varit roligt att få se. Nu är man ju aldrig lika ljudlös som man själv tror, så av det som prasslat syntes intet. Ändå satt jag kvar en lång stund och spanade. När jag slutligen reste mig för att gå stack det plötsligt till i rumpan. "Hjälp! Jag har blivit ormbiten!" tänkte jag och snurrade runt. Men där fanns ingen orm utan en krusbärsbuske med långa vassa taggar. Stenröset är rester av en kvarn som legat på platsen i nära 300 år. Kanske krusbären planterades av en mjölnare men det kan även vara en självsådd planta. En ovanligt lyckad fröplanta i så fall för de små bären smakade ljuvligt. Sött och syrligt på samma gång. Det är en svår smak att beskriva, för hur smakar egentligen ett krusbär? Som en blandning av söt melon, kiwi, vanilj, lime, frisk gurka och… krusbär helt enkelt.

"Krusbärsbuskarna vore väl tusen, av slag som samlats från all bygdens herrgårdsträdgårdar; röda syltbär, vita syltbär, gröna ätbär, bruna, gula, blå, svarta, små, stora, som nötter, ärter, ägg, släta glänsande, håriga, hårda, mjuka och sådana som mognade först till vintern. Då fanns det krusbär!". Så lyriskt beskriver författaren A S Suneson en trädgård han besökt. Det är lätt att förstå den så kallade "krusbärs-feber" som rådde i 1800-talets Europa, främst i Storbritannien. Det fanns många hundra, kanske upp mot tusen olika sorters krusbär och förädlingsarbetet pågick ständigt.

Engelsmännen anordnade tävlingar och särskilda krusbärsfestivaler, exempelvis Egton Bridge Old Gooseberry Show som startade år 1800. Den har bara behövt ställas in en enda gång! I Sverige har vi vår egen Skillinge Krusbärsfestival som varmt kan rekommenderas. I början av augusti varje år tävlas det i olika kategorier (själv vann jag faktiskt 2011, i en ny kategori: det minsta bäret!).

Runt sekelskiftet kom den amerikanska krusbärsmjöldaggen till Europa. Det är en svampsjukdom som visar sig först som ett vitt mjöl men som snart övergår i en brun, lite luddig beläggning. Den förstör skörden och dödar inom något år hela busken. Som en pest drog den fram och förstörde och utrotade nästan alla krusbär vi hade. Man kan lätt förstå att entusiasterna tappade sugen då, men det är svårare att förstå varför intresset inte är större idag. Numera finns det många motståndskraftiga och resistenta sorter, väl värda att odla, och fler att ta fram. Det är verkligen dags för en krusbärsrenässans!

 

För att undvika sjukdomar och få bättre skörd bör man beskära busken varje eller vartannat år. Samtidigt som man föryngrar, genom att gallra bort gamla grenar och klippa in den med ungefär en tredjedel, så släpper man in luft och ljus i busken. Bästa tiden för beskärning är på hösten men det går bra även tidigt på våren, innan bladen hunnit spricka ut. Krusbären är tidiga och blommorna är därför en viktig nektarkälla för bin och humlor – bara det en anledning till att ha några buskar i trädgården. Krusbärsbusken är tålig men vill ha fritt från ogräs runt sig. Bäst skörd blir det i full sol med välgödslad, fuktighetshållande jord.

Att spaljera krusbär är en god idé; man sticker sig mindre och skörden blir, om inte större, så åtminstone godare eftersom varje bär får mer solljus och värme. Varför inte göra en krusbärsberså? Kanske inte så hög och hemlig men vacker. Uppstammade krusbär är populärt och perfekt för den mindre trädgården. Köp färdiga på plantskola eller prova själv att stamma upp.

 

Den bästa njutningen och smakupplevelsen tycker jag att man får när man en solvarm dag äter direkt från busken. Men en rostad smörgås med krusbärsmarmelad mitt i vintern när snön yr är också en höjdare. Barnen tycker om krusbärscidern som säljs i affärerna, men jag är skeptisk till hur mycket äkta krusbär den egentligen innehåller. Så gör din egen krusbärssaft, kanske smaksatt med citron, mynta eller fläder. Blanda saften med kolsyrat vatten direkt i glaset och simsalabim blir det till hemmagjord läsk.

Marmelad och sylt är enkelt att göra. Vill man är det gott att smaksätta med en aning vanilj eller kanel. Ett annat spännande förslag är att spetsa marmeladen med whisky! Har man inte så mycket krusbär går det utmärkt att använda hälften rabarber, det blir både gott och vackert. Ja, det finns mycket man kan göra med krusbär; krusbärssoppa, krusbärskräm, krusbärskaka, kompott, paj, glass, sorbet, chutney, pickels, likör, snaps med mera. Farmor bjöd alltid på krusbärskräm i sin lummiga koloniträdgård. Vi barn gungade i hammocken och njöt av sommarens grönaste smak. Det enkla är oftast det godaste.

 

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

krusbar4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård