greatdixter4 item2

< till arkivet

Myller och minnen hos Karin Berglund

 

Hemma hos Karin Berglund, en av våra främsta “gröna” författare, är trädgården en balansakt i både tid och rum. Här har hon samlat plantor och skott från alla hon mött. Summan är ett slags hortikulturell spegel av henne själv – och andra.

 

Text Lisa Ising. Foto Gabriella Dahlman

 

En allvarligt -menad trädgård är alltid mycket privat. Den blir till slut ett lätt avläsbart självporträtt."

Det säger Karin Berglund – och hon borde veta. I över trettio år har hon skildrat människor och deras trädgårdar. Hennes egen i Mölndal, söder om Göteborg, blir därför även ett slags metaporträtt av alla de hon mött under decennier som trädgårdsförfattare. -Trädgården är ett myller av drömmar, minnen, dofter.

Första gången jag hälsar på är det vinter. I tjocka koftor sitter vi på hennes trevliga men iskalla veranda och mumsar nybakt och varmt te. Murgrönan har frusit fast och trädgården vintervilar. I midsommartid är kontrasten total! Stora stånd av trädgårdsnattviol lyser i lila och vitt. De tidigaste schersminerna är i full blom; skummigt vita och doftande. Likaså pioner, dagliljor, magnolior och de första rosorna i rött och gult. Över alla blommorna reser sig en jättelik avenbokshäck och gråpäronet som vuxit förbi skorstenen. Man får känslan av en amfiteater av grönska där försommarens blomster sitter på första parkett.

– Jag börjar förlika mig med hur min trädgård ser ut, säger Karin och ser snarare allt som inte blivit gjort och allt som ska göras. Det ständiga dilemmat.

Vinterns barfrost har gått hårt åt en del rosor och affek-tionsväxter och under våren har det kommit bekymrade rapporter på facebook. "Har buxbomen kanske fått buxbomssjuka?", "Här ser inte klokt ut!". Men nu är allt förlåtet och givetvis finns här en mycket medveten balans mellan vilt och kontrollerat, en trädgårdsgenre som kan vara nog så krävande. Trädgårdsnattviolerna får visst breda ut sig – men på rätt ställe.

– Annars går effekten förlorad, säger hon nyktert.

 

I förordet till Blombok: rapport från en trädgård berättas humoristiskt om två damer som kommer på oväntat besök i trädgården och hur de förfasar sig över hur skräpigt och ovårdat där är. "Verkligen skräpigt. Inte alls som i dina böcker", utbrister de. Karin kontrar med Alf Henrikson-dikten om en hustru som var för upptagen för att njuta av den korta hänryckningen mellan hägg och syrén. "Innan makaronerna har kokat färdigt är det hela över", kommenterar hon. Nej här ska njutas – med eller utan ogräs.

Karin Berglund är en av våra främsta trädgårdsförfattare. Hennes första bok Så i ruta kom 1984 och handlade om odling i det lilla formatet, med kaffekopp och gaffel som redskap. Sedan dess har det blivit tiotalet böcker, däribland Bonniers stora bok Din trädgård och Linné-biografin som tog sju år att skriva. Lägg till tidningsartiklar, kåserier, utställningar och föredrag. Sommarpratare i P1 har hon varit och numera är hon även känd som en skicklig fotograf med gamla tekniker som gummitryck och fotogravyr som specialitet. Hennes signum är kunniga, personliga och sensuella trädgårdsskildringar med många bottnar – alltid med människan i fokus.

I trädgården möter vi många av de växter hon skrivit om. Här finns buxbom med rötterna i 1600-talets Wrams Gunnarstorp som redan Linné kommenterade under sin skånska resa 1749. Den ljusgula 'Aïcha'-rosen minner om den danska rosförädlaren Valdemar Petersen, en av legendarerna inom nordisk roshistoria. Liljorna kommer från botanikern och växtsamlaren Kenneth Lorentzon. Ett -annat kärt minne är en liten flox med brokiga blad – från Erik Johansson, den kunnige trädgårdsmästaren från Älvsjö, som fick sitt porträtt i boken Lust och fägring.

Och så håller det på. Precis som Karins egna texter blir vandringen i hennes trädgård en vild associationskedja i tid och rum och tvärs över alla fakultetsgränser. På några meter hinner vi avhandla Yggdrasil, den fornnodiska urasken, danske diktaren Oehlenschläger, zenbuddistisk filosofi, päronrost och ogräskunskap.

– Det är ju därför man orkar hålla på att skriva om trädgård hela tiden, för att det handlar om så mycket annat, förklarar Karin som har akademiska betyg i både konst- och litteraturkunskap.

 

Hon bor i en backe i den K-märkta arbetarstadsdelen Kvarnbyn i Mölndal – eller Kråkan som den kallas efter Kråkberget som ligger alldeles intill. Längre neråt gatan möter pampiga vattenfall med industrihistoria. Trädgården inramas på ena sidan av det vitmålade bostadshuset, en träkåk från 1850. På andra sidan avgränsar ateljén. Det är där hennes känslomättade fotografier av växter och blommor blir till. Det är också där som hon har sitt Linnébibliotek. Varenda bok bakom glasdörrarna har hon läst. Hon och Linné betraktar naturen på samma sätt.

– Att möta och gestalta en växt är också att möta sig själv, säger hon. Man kan titta en blomma i ögat och känna igen en bit av sig själv. Det tyckte Linné också.

För en stund blir det tyst. Tanken får sjunka in och slå rot. Att möta sig själv. I en blomma.

Inte minst har Karin Berglund velat möta andra människor i deras trädgårdar. Både böckerna Lust och -fägring från 1991 och den senaste, Samtal i trädgården, är ett slags hyllningar till alla de med stora trädgårdsdrömmar – och ihärdiga nog att förverkliga dem. Hon har besökt kändisar och kulturarbetare men även helt vanliga människor som delar samma passion. Alla trädgårdar har inte varit vackra, men alla har varit personliga. Den enda som har tackat nej är dramatikern Lars Norén som tyckte att han redan exploaterat allt i sitt liv och därför ville behålla sin trädgård för sig själv.

 

De människor och platser hon mött och besökt bildar ett slags kulturlager i hennes egen trädgård – men allra mest är den ett stort NU. Likt en lekfull experimentverkstad syns överallt pågående projekt och infall. Ärtskotten väntar på att komma i jorden. I blomkrukorna ligger samlade blåmusslor. Under en glaskupa – len kuddmossa som en dyrbarhet. Trädgårdstomten och snäckorna. Det gula pariserhjulet – en foderautomat för fåglar. En container-fyndad smidesgrind som har blivit växtstöd.

Hon beskriver sin glädje bäst med egna ord, vårens senaste uppdatering på facebook:

"Det luktar så gott i min trädgård. Mandarinrosen och Aïcha håller på att slå ut, alla irisarna, buskmagnolian med sin intima doft av citrus, den högväxta ängen av trädgårdsnattviol under äppleträdet... Och så jättekatten som jagar flugor bland parksalladen. Håller på att försonas med min stökiga plats på jorden".

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

karinberglund1
karinberglund4

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård