item1a1 item2
Kamelia närbild

< till arkivet

Kameliafest

På 1800-talet var den exotiska kamelian – växten som alla ville ha. I Italien var suget ­särskilt stort. Botaniker reste på växtexpeditioner till Asien på jakt efter kamelior och rika familjer betalade fantasisummor för en planta.

Text Monica Ljungberg
Foto Arvi Kaaman & Monica Ljungberg

Kameliorna prunkar onekligen överallt. De lyser upp slitna gamla stenhus och ger pondus åt områdets imponerande ”Villas”. Precis som tulpanerna i Holland skänkte kamelian i Italien status åt sina ägare och ansågs vara symbol för social liberalism och elegans. Den användes till och med som valuta. Men kamelian var inte en blomma för alla. Den var dyr, svår att få tag på och därför särskilt eftersökt. Plantjägarna korsade Orienten på jakt efter nya kamelior. För botanikerna var resorna både tidsödande och farliga. De tvingades trotsa stängda gränser i både Kina och Japan och riskerade ständigt bli överfallna av pirater.

Redan på 1600-talet kom de första kameliorna till Europa. Allt fler sveptes med i kameliafebern som drog fram över kontinenten och nådde sin höjdpunkt under 1800-talet. Alla ville ha en kamelia, även konstnärer, författare och kompositörer. Under den viktorianska eran exploderade blommans popularitet och den besjöngs i Verdis opera ”La Traviata” och prisades i ”Kameliadamen” av Alexander Dumas.

Att betala plantjägare i Asien var inte enda sättet att få tag på nya kameliasorter. Det sägs att förfäderna till dagens ägare av Villa Borrini och Villa Orsi också anlitade tjuvar som i skydd av nattens mörker skulle roffa åt sig en stickling av grannens lockande kamelia. För den som skaffat en kamelia drabbas ofta av kameliafeber och vill gärna ha fler. Och det finns många att välja mellan.

Ingen vet egentligen hur många sorter det finns. Omkring 30 000 olika varianter av arten Camellia japonica har namngetts. Några är små och ömtåliga som vildrosor, andra stora och liljeblommande. Blommorna kan vara enfärgade, randiga eller spräckliga i rött, rosa eller vitt. De liknar pioner, näckrosor och dahlior. Och ändå inte. Det är något särskilt med kamelian.
 

Varje år lockar Antiche Camelie della Lucchesia runt 15?000 entusiaster från hela världen. I centrum står de två små bergsbyarna San Andrea di Compito och Pieve di Compito, strax söder om Lucca i Toscana. I bergssluttningarna trängs spirande vinplantor med grågröna olivträd. Vart man än tittar syns höga bergskammar i bakgrunden. Vintrarna är milda, det regnar mycket och jorden är naturligt sur. Det är förklaringen till att kamelian trivs bättre här än i någon annan del av Europa.

Under kameliafestivalen är flera privata trädgårdar öppna för besökare som bara kan häpna och förtjusas över de stora plantorna. Ett tjugotal enorma buskar väller över de höga murarna till Villa Borrini. Den äldsta planterades redan 1795. De är troféer som Angelo Borrini, farfadern till dagens ägare, passionerat samlade under sin livstid.

På 1800-talet var Villa Borrini känt för sina fester för de rika och berömda. Samtidigt var kamelian en symbol för den underjordiska liberala rörelsen. Italien bestod av storhertigdömen och självständiga republiker, men gick sakta mot ett enat land. De liberala kände igen varandra genom att ha en kamelia i trädgården. Idag kan man få sitt kameliabegär stillat utan strapatsrika expeditioner till Asien. I trädgården till Villa Orsi går det att köpa plantor som härstammar från egendomens ståtliga exemplar. Den upp till tio meter höga häcken planterades för hundra år sedan och alldeles vid villans innergård finns också ett imponerande, flera meter högt träd, översållat med blommor i blekt rosa. I byn finns också ett nyare tillskott av kamelior. De har dragits upp från frön som samlades in sedan en kamelia­skog förstörts av bomber i Vietnam 1972.

Visst är det här området i Toscana särskilt lämpat för kamelian, men det finns flera härdiga sorter som klarar vårt nordiska klimat. Minusgrader är ofta inget problem. Viktigast är en väldränerad, sur jord. Om sedan kamelian får stå i skyddat läge med både sol och skugga, har du stora chanser att lyckas. För vem vill inte ha ett kameliaträd i sin trädgård?
Möjligen kan tidsperspektivet avskräcka. Först om ett par hundra år kan din kamelia bli lika imponerande som praktexemplaren i Toscana. •

> till topp

 

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

Kamelior och uteplats
Kameliablommor

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård