greatdixter4 item2

< till arkivet

Jättevallmo: Trädgårdens drama queens

 

Sensuella knoppar döljer en av trädgårdens största primadonnor. Färgstarkt röd, skirt rosa eller krispigt vit. En kort tid blommar jättevallmon för att sedan vissna ner och dö. Ingen missar försommarens drama queen.

 

Av Lina Karna Kippel

 

Vi var nyinflyttade och jag var ute och cyklade på grusvägen. Längre fram syntes något lysande rött som vräkte sig ut mellan spjälorna i grannens staket. Jag tvärnitade i gruset och tittade förundrat på de största blommor jag någonsin sett. Granntanten kom ut med ett leende och berättade att de var en slags vallmo, jättevallmo. Vi kom överens om att det var ett passande namn och så fick jag min första trädgårdsvän. Hon hette Inga-Stina och var 67 år, jag nästan sju. På eftermiddagarna brukade vi gå en runda i hennes trädgård och jag kan fortfarande i detalj berätta vad som växte i hennes rabatter. Hon var en bra vän och lärare.

 

De perenna vallmor vi använder i våra trädgårdar är Papaver bracteatum, mörk jättevallmo, Papaver orientale, orientvallmo samt Papaver pseudo-orientale, som vi kallar jättevallmo. De är lika varandra på flera vis och blandas ofta ihop. Gemensamt för dem är bland annat den basala bladrosetten med borstiga parflikiga blad som kommer upp tidigt på våren, den kraftiga pålroten, den vita mjölksaften och de två foderbladen som värnar knoppen. Stjälkarna är högresta och bär för det mesta bara en blomma som blir mellan 10–15 cm stor.

Hos vissa sorter böjer den sensuella knoppen mjukt på nacken men när det är dags att slå ut rätar den upp sig. Flera av de äldre sorterna kan behöva stöd så att de inte faller men å andra sidan är det vackert när de dramatiskt lutar sig mot sina grannar. Alla jättevallmo vill växa i full sol i väldränerad jord. En näve gödsel på vårkanten uppskattas men annars är det en perenn som tål det mesta. Långlivad och tålig, dessutom härdig i hela landet ända upp i zon 8. Förökas med frö eller rotsticklingar.

Efter den korta blomningen i maj-juli, beroende på sort och växtplats, vissnar vallmon ner helt och lämnar ett förargligt hål i rabatten. Det löser man genom att om möjligt plantera den i bakkant i rabatten och bredvid växter vars höjdpunkt kommer lite senare under säsongen. Det klassiska rådet från den ovärderliga trädgårdsarkitekten Gertrude Jekyll är att plantera en brudslöja, Gyphsolia paniculata, intill. Den döljer effektivt de vissnande bladen. På hösten kommer så nya blad upp och har man tur kan det komma någon enstaka blomma. Exempel på andra bra grannar är daggkåpa, aster, phlox, smalbladig iris, daglilja eller varför inte bronsfänkål och en gulvädd, Scabiosa ochroleuca.

 

Den röda vallmon från min barndom var en Papaver pseudo-orientale med sin karakteristiska blåsvarta fläck vid basen av varje kronblad. Dess färgintensitet gör att allt runt omkring förbleknar i jämförelse. Ingen vallmo är lätt att flytta så välj växtplats med omsorg. Eller, som i mitt fall, förlika dig med den korta men intensiva explosionen. Jag har försökt flytta min jättevallmo ett flertal gånger men där finns alltid någon rotbit kvar djupt nere i jorden som envist kommer tillbaka. Numera står den dessutom i skugga sedan vi byggt ett plank. Där har jag gjort en rabatt med bland annat hostan 'Big Daddy', kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla, och daggruta, Thalictrum flavum ssp. glaucum. Min vallmos scharlakansröda färg är verkligt vacker mot dessa milda blågrå toner.

Den mörka jättevallmon är starkt röd med svarta fläckar medan orientvallmon är mer brandgul med svagare eller inga fläckar vid kronbladens bas och är dessutom ofta fylld. De är inte lika vanliga längre; idag föredrar man deras avkommor med (ofta) lite mildare färger. Många lyckade hybrider mellan de perenna vallmosorterna klassas numera som en egen grupp; Papaver orientale-gruppen. Färgerna spänner från vitt, till rosa och aprikos och bort till rödaste rött. De finns med eller utan fransad kant, med eller utan fläckar och till och med en lilabrun variant. 'Patty's Plum' heter den och började inte säljas förrän 1999. Den räddades från komposten hos plantskoleägaren Patty Marrow i Somerset, som enligt uppgift inte själv var speciellt förtjust i den dimmigt plommonfärgade vallmon. Jag tycker den är fantastisk och ska i år göra plats för den i en rabatt där det växer gulbladig berberis, en rödbladig perukbuske och stilig anagrambräcka. För att täcka vallmons vissnande blad sätter jag den vita phloxen 'Fujiyama' i framkant. Det kommer att bli så snyggt!

Amos Perry hette en brittisk växtförädlare och plantskoleägare som 1903 upptäckte en rosa jättevallmo i sin odling. Tidigare hade det bara funnits röda varianter så han tog noga vara på den och döpte den efter sin fru 'Mrs Perry'. Den ser ut som en engelskt blek dam i laxrosa underkläder, men den kopplingen gjorde nog inte Mr Perry. Efter denna succé ville han få fram en vit jättevallmo men det var inte så lätt – i nästan tio år försökte han utan att lyckas. Då kom det en dag ett argt brev från en av plantskolans kunder. Det står en tjock vit vallmo bland mina fina rosa, skrev mannen. Perry skyndade sig genast dit och ersatte utan tvekan kunden för missödet och därmed var 'Perry's White' född.

 

> till topp

FLER REPORTAGE HITTAR DU HÄR

jattevallmo1
jattevallmo3

KONTAKT

HEM

ANNONS

tradgardslivprenumeration

SÄLJSTÄLLEN

ANNONSERA

item3

TRÄDGÅRDSLIV

item4a

PRENUMERERA

hemsidahuvud1a1

© Trädgårdsliv trädgårdstidning trädgård